Äntligen Telia – det tog bara en månad längre planerat

Av skäl som jag har fått anledning att revidera fastnade jag för Telia när det var dags att beställa bredband till huset. Ringde dem och förklarade att jag bara ville ha adsl och inget annat.

Självklart kan vi ordna det, blev svaret. Måndagen efter inflyttning skulle det kunna vara uppe och rulla, vilket lät helt okej. En helg utan bredband klarar till och med jag.

Sen påpekade säljaren på kundtjänst att det skulle bli billigare om jag tog ett paket med bredbandstelefoni inkluderat. För även om du slipper den hutlösa kvartalsavgiften för telefonen om du bara beställer adsl så kostar det 89 kronor för att hålla linjen öppen för datatrafik.

Men, som sagt, om jag tog bredbandstelefoni så skulle de stryka avgiften och allt som allt sparade jag en 40-lapp i månaden, exklusive samtalsavgifter. Så jag gick med på att flytta vårt telefonnummer från Alltele till Telia – en så kallad portering.

En portering innebär – i teorin – mindre arbete än att skriva den här texten, vilket Irländarna dagligen lyckas bevisa när de byter teleoperatör på mindre än 20 minuter.

I Sverige är det dock en annan historia. Ett mobilnummer kan du flytta mellan operatörer på ungefär sju dagar. Ett fast nummer tar hutlösa 15 till 30 dagar.

Nåväl, det kunde jag trots allt leva med. I väntan på att Telia skulle ta över vårt nummer kunde jag ju fortsätta att köra bredbandstelefonin från Alltele över adsl. Vi skulle alltså inte vara utan telefon mer än över helgen.

Trodde jag.

Säljaren på Telia glömde informera mig om en liten, men ack så viktig detalj. Eftersom jag nu skulle ha ett telefonnummer så ändrades proceduren radikalt. Att koppla in koppartrådarna i rätt uttag nere på telestationen och skicka mig ett modem gick plötsligt inte.

Nu skulle först numret porteras, vilket tog ca 20 dagar. Därefter skulle det kopplas in och när det var gjort kunde adsl-abonnemanget ”beställas”. Ja, jag slapp beställa det på nytt, men internt på Telia är det tydligen så det går till.

Och det här fick jag veta veckan efter flytt när jag nyfiket undrade när jag skulle få modemet hemskickat.

Och att försöka ändra på proceduren var lönlöst. Nu var det så här det skulle gå till. Att ingen berättat om den ändrade tidsplanen spelade ingen roll och när jag frågade om det hade gått snabbare att vänta in adsl och därefter portera numret var svaret kort och gott ja, precis som på frågan om säljaren inte borde ha upplyst mig om det.

Nåväl, idag har modemet landat på Malmborgs och ska hämtas efter jobbet, men det skulle inte förvåna mig om det tar ytterligare ett par dagar innan de kopplat in alla sladdar.

Jag borde ha bloggat för länge sedan

… men jag skiter i det och njuter lite av att sitta på solgården en stund, trots att solen lyser med sin frånvaro och några enstaka regndroppar landar på min panna.

Att göra ingenting, gärna ackompanjerat av en räcka gamla 80-talshits, är en helt klart underskattad konstform idag. Jag lovar dock att utöva den så ofta jag kan framöver, med eller utan hitsen från förr.