När en film är så dålig att man måste se den

Haunted Highway

Vi bänkade oss för att titta på skräckfilm i går, Haunted Highway från 2006. Förhoppningen var väl att vi skulle få en liten stunds spänning av filmen som tydligen jämförts med Ringu (eller The Ring för den som inte sett det japanska originalet).

Ganska snart stod det dock klart att spänning inte fanns på menyn, lika lite som minnesvärda skådespelarinsatser. Den som sett Joey i Vänner agera, exempelvis då han var med i Days of Our Lives eller när han jobbade som dramalärare, kan föreställa sig hur skådespelaren Rand Gamble beter sig rollen som Greg Ross.

Skillnaden är förstås att att Joey skulle vara en usel skådis medan Gamble anstränger sig till det yttersta för att porträttera en skräckslagen och ångestfylld man, jagad av spöken där han kör genom natten längs en mörk ”highway”. Han ser verkligen ut som han tagit till Joeys knep för hur man får till en bekymrad min – att räkna svåra mattetal i huvudet. Överspel är ett snällt ord i sammanhanget, och det är inte konstigt att Gambles meritlista är kort.

Naturligtvis borde vi ha stängt av filmen redan efter fem minuter när vi insåg hur illa det var. Men det gick inte. Vi var vi tvungna att se hur det skulle sluta – och det slutade illa, riktigt illa. Nästan två timmar av våra liv gick förlorade och kommer aldrig åter.

Hur var det då med likheten med Ringu? Jo, som det står i en kommentar på imdb:

The only way you could compare this to ”The Ring” is to say that they both are horror movies with Japanese people in them. ”The Ring” kept you guessing what was happening, this movie had me guessing how much longer I had to suffer through it.

 

Det kan bli för mycket av det goda

Filmen om Morgan Pålsson gick inte så bra på biograferna som filmbolaget hoppades. 300.000 besökare behövdes för att den skulle gå runt, men det kom bara 125.000 och nu undrar man hur det kunde gå så fel.

På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. […] Jag tycker att vi fick mycket pr innan premiären, i alla fall redaktionellt. Det skrevs många artiklar om Anders Jansson och Johan Wester. Men på något sätt har det inte gått fram att det är en rolig film som går på bio just nu.

Martin Persson, producent på Lundabolaget Anagram

Problemet, som jag ser det, är inte att filmen fått för lite uppmärksamhet. Snarare tvärtom.

När jag först hörde talas om att Morgan Pålsson skulle bli film bestämde jag mig direkt för att se den på bio. När den väl gick upp så hade jag tröttnat för länge sedan. 

Inte nog med att marknadsföringen var massiv, all media tog i så att de höll på att kräkas när de berättade om filmen. Inte minst SVT som lyckades peta in Anders Jansson och Johan Wester i snart nog vartenda program som tablålagts veckorna före och efter premiären.

Nä, jag väntar nog till Morgan Pålsson världsreporter kommer på DVD innan jag ser den. Risken finns förstås att cirkusen upprepas och då vete fan om det någonsin blir av att jag hyr den.