Filmen om Morgan Pålsson gick inte så bra på biograferna som filmbolaget hoppades. 300.000 besökare behövdes för att den skulle gå runt, men det kom bara 125.000 och nu undrar man hur det kunde gå så fel.
På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. […] Jag tycker att vi fick mycket pr innan premiären, i alla fall redaktionellt. Det skrevs många artiklar om Anders Jansson och Johan Wester. Men på något sätt har det inte gått fram att det är en rolig film som går på bio just nu.
Martin Persson, producent på Lundabolaget Anagram
Problemet, som jag ser det, är inte att filmen fått för lite uppmärksamhet. Snarare tvärtom.
När jag först hörde talas om att Morgan Pålsson skulle bli film bestämde jag mig direkt för att se den på bio. När den väl gick upp så hade jag tröttnat för länge sedan.
Inte nog med att marknadsföringen var massiv, all media tog i så att de höll på att kräkas när de berättade om filmen. Inte minst SVT som lyckades peta in Anders Jansson och Johan Wester i snart nog vartenda program som tablålagts veckorna före och efter premiären.
Nä, jag väntar nog till Morgan Pålsson världsreporter kommer på DVD innan jag ser den. Risken finns förstås att cirkusen upprepas och då vete fan om det någonsin blir av att jag hyr den.
1. Var är Tiffany Persson? Att bygga manus på en utfyllnadskaraktär är inte så bra.
2. Är filmen bra? Jag tyckte inte om den trots att jag är ett ”hipphipp-fan”.
3. Överexponering, som nämns ovan.
Filmen är helt ok, men den har ett klassiskt problem: Den bygger på ett par enskilda karaktärer ur en tv-serie och blir lite för tunn när de karaktärerna ska räcka till mycket mer. Det är helt enkelt en typisk tv-film: Hade den körts direkt på tv hade den känts så mycket bättre. Men jag tyckte den var ok ändå. Men så är jag också löjligt svag för alla public service-in-jokes…
Att filmen är tunn betvivlar jag inte, inte heller att den faktiskt kan bjuda på en del skratt. Men det är ju saker som man inte vet innan man väl sett den. Problemet är ju snarare vad de som inte sett den tänker när de utsätts för den massiva marknadsföring som omgärdat Morgan Pålsson. Jag kan ju bara utgå från mig själv, men jag skulle inte förvånas om det var fler än jag som tröttnade på filmen långt innan premiären och därför helt sonika sket i att köpa biljett.
Och det riktigt intressanta är ju om Anagram kan ta det till sig när de analyserar vad det var som gick snett. För här handlar det ju om vad som fick folk att inte se filmen, inte vad de som faktiskt såg den tyckte. =)
En analys kan vara att det var två faktorer som är orsaken till floppen. Den ena kan vara att det är bara en del av skåningarna som tycker om Hipp Hipp och dessa är ”bara 125.000”, resten av svenska folket tycker inte samma sak. Den andra orsaken kan vara att en hel del som hörde att filmen var dålig exp kompisen var på bio och såg den och säger till kompisen att filmen är dålig. Då går kompisen inte på bio och ser den.
Martin Persson, producent på Lundabolaget Anagram har kanske rätt att det var för massiv marknadsföring.