Efter min förkylning i slutet av november fick jag vara frisk nästan en vecka innan nästa slog till. Och det var en envis jävel som varken ville bryta ut eller gå över. Nästan i alla fall.

Jag har verkligen fått bita mig i läppen ett par gånger för att inte ge mig ut och springa för tidigt – jag misstänker nämligen att det är anledningen till att förkylning nummer två slog klorna i mig – men idag var det äntligen dags för decembers första löprunda.

Siktade på två varv runt pildammarna i lugnt tempo för att mjukstarta lite. Runt fem minuter per kilometer kanske, och inte mer än två varv.

Vad ska man säga. Jag kunde hålla planerat tempo, men var tvungen att fuska mot slutet. Jag hade verkligen inte orkat om jag inte genat vid vattentornet och sprungit raka vägen hem. Nåväl, om någon vecka borde jag hittat formen igen. Om inte ännu en förkylning hoppar på mig vill säga.

I så fall bäddar jag ner mig under täcket och kommer inte fram förrän till vårdagjämningen.