E-faktura är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Alla fakturor går direkt till banken och syns när man loggar in. Ett kryss är allt som behövs för att de ska betalas, inget klydd med kilometerlånga ocr-nummer, kontrollsiffror och förfallodatum. Det är kort och gott idiotsäkert så länge man kommer ihåg att gå in på internetbanken i slutet av varje månad.

Trodde jag.

Det var dags att lägga in räkningar igår och när allt var avklarat och jag stönat lite över hur mycket pengar som kommer att försvinna i månadsskiftet kom känslan av att något inte stämde. En räkning saknades. Inget konstigt med det, sånt har hänt förr. Men då har det varit något inbetalningskort som hamnat i fel hög med papper, eller rent av inte kommit fram med posten. Nu var det Telenorräkningen som saknades och den är en e-faktura. Och jag vet att den ska ha skickats då jag fick ett sms för drygt en vecka sedan som talade om att räkningen hade gått iväg.

Ringde till Telenor och de hade minsann skickat fakturan. Kollade med banken och de hade inte fått in den i sitt system. Hur fan gick det till? Räkningen har försvunnit längs vägen, men på internet finns ju ingen brevbärare som kan lägga posten i fel låda.

Nåväl, det gick att lägga in den manuellt, men vad hade hänt om jag inte upptäckt det själv? Utsikterna för att Telenor hade trott på min förklaring om den förfallit känns lika stora som för ett skolbarn som fått hemläxan uppäten av hunden.