Personligt

Pluttifikation became slightly more accessible

Earlier this year I went to ARCtic Conference in Oulo, Finland (maybe I should have blogged about that?) and listened to a great talk about what games can teach us about accessibility by Klemens Strasser (he won yet another, well deserved, award at this year’s WWDC for his fabulous game The Art of Fauna, do check it out).

I knew I had neglected accessibility in Pluttifikation, but since I mainly created it for my daughter, that wasn’t my priority, I just wanted to get it on her phone before she’d learned all the tables by heart. But after the release, a few schools have added the app to their portfolio, so I knew I had to do better.

And today I’m doing better. The latest version introduces support for the Open Dyslexic font, and I’ve also removed some unnecessary animations in favour of built in UI. There are also some enhancements for dynamic type, but they are far from done. I hope it won’t take too long until I can release the next version with full support.

Pluttifikation has been updated

It’s been a while since I released my first app to App Store, and it also contained a pesky bug that sometimes would reveal the answer to a question befor you had a chance to try.

Being a Spare time developer (i.e, writing code when I’m not working and the family has been fed) it can be difficult to find the time needed to figure out something is broken. I knew the problem was with the animation, but I didn’t understand why it was firing when it wasn’t supposed to.

That’s why I decided to buy Swift UI Animations Mastery and perhaps gain some skills.

And it worked. I’m not even halfway through the book, and could not only identify the problem, but I also got rid of almost 70 percent of the code responsible to show the correct answer.

Learning is cool.

Installomator Mate version 1.2 released

They say you shouldn’t push to prod on a Friday, but how about Sundays?

It’s been a while since the first public release, but I finally published an update to my tool Installomator Mate, that I built to simplify the process of creating script for use with Installomator.

New in this version is improved support for Swift Dialog, another tool I use frequently at work, and some minor interface changes.

Download

Hushållsnära tjänster

Efter tre dagar och ett par pilsner är det flagnande och grå räcket vitt och blankt. I morgon ska vi snickra i källaren.

Nymålat räcke.

Semester är bara ett finare ord för hushållsarbete. I alla fall om man inte längre bor i hyresrätt.

Fast bonnabrännan blir förstås fin.

Ofrivillig vila

Lundaloppet gick ju bra, men sedan dess har jag inte sprungit en meter. Kvalitetsträning och lopp i full fräs gjorde att en inflammation i höften kom som ett brev på posten.

Ja, ska man vara ärlig så hade jag känningar redan när jag sprang i Lund, men har man betalat för att göra något man tycker är vansinnigt kul så …

Det onda har dock gett med sig hyfsat, även om ett felaktigt skoval i fredags innebar en liten försämring. Frågan är dock om jag fixar blodomloppet på tisdag?

Om allt går som det ska gör jag ett försiktigt pass i morgon eller på söndag för att testa hållfastheten. Gör det ont så har jag en plats till salu – inklusive picknick och grymt trevligt sällskap i Elins löparvänner – eftersom jag hellre passar på Blodomloppet för att inte riskera Broloppet.

En tradition är bruten

De senaste tre åren har jag och Nizar tittat på vårruset. De första två gångerna var det av en ren slump vi hamnade mitt i springet och förra året såg vi till att vara på plats redan vid starten.

Men i år missade vi. Jag stod på gräsmattan och sågade sönder ett träd när jag hörde speakerns röst dåna över hela Malmö och insåg att en tradition var bruten.

Ändå tänkte jag så sent som för ett par dagar sedan att det snart borde vara dags att ladda kameran för att kunna skapa ett nytt album till bildgalleriet.

Å andra sidan så är det roligare att springa själv än att titta på andra, och det tänkte jag göra i morgon bitti, så jag är inte allt för ledsen.

Och folk röstar på dem?

Brukar aldrig skriva om politik – de få gånger jag nu överhuvudtaget skriver något – men det jag läste i dagens Sydsvenskan var så dumt att jag inte kan låta bli.

[…] barn hotas aldrig av princip. Sedan kan det vara att man förföljer en hel folkgrupp, då åker alla med. Men då är det föräldrarna som har hittat på något som regimen inte tycker är bra.

Sverigedemokraterna: ”Barn förföljs aldrig”, sydsvenskan.se

Det är dessutom ett ganska konstigt påstående för att komma från en Sverigedemokrat, eftersom de annars gärna lyfter fram alla dåliga sidor hos invandrare, som att de utövar öppet utöver hedersrelaterat våld mot kvinnor i stället för att bara ge dem ett hederligt svenskt fyllestryk i hemmet där ingen annan ser.

Barnförföljelse borde ju vara ett alldeles ypperligt argument för att hålla invandrarna bort från Sverige kan man tycka – fast det är klart, då måste de ju hitta på något annat sätt att slippa de ensamkommande flyktingbarnen.

Fast vad ska man begära av ett parti vars principprogram innehåller följande härliga formulering:

[…] Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.

Läs gärna Magnus Betnérs härligt syrliga reflektion över principprogrammet och fundera sedan på hur det kommer sig att folk faktiskt röstar på dem, frivilligt dessutom.

Backintervaller i hagelstorm

Onsdagar är veckans höjdpunkt när det kommer till löpning. Då intervalltränar vi nämligen med Elins löparvänner, vilket har gett mig enormt mycket när det kommer till fart och uthållighet.

Fast gårdagens träning kommer jag dock inte minnas med någon större glädje, eller rättare sagt vädret under gårdagens träning kommer jag inte minnas med någon glädje alls.

Intervaller uppför en hundra meter lång backe, normalt en bra och ganska rolig träningsform eftersom man sporrar varandra. Men då Malmö inte direkt är den mest backtäta staden i landet får man hålla till godo med de få som finns. I det här fallet hundrastplatsen vid Limhamnsfältet.

Till att börja med ligger det vid havet, vilket innebär att det blåser. Jämt. Därtill var det bara några få plusgrader i luften. Sist men inte minst, precis när vi började springa uppför backen kom regnet. Och haglet.

Gissa vem som inte hade vare sig vind- eller vattentäta kläder? Gissa vem som inte hade någon mössa? Gissa vem som knappt hade någon balans kvar efter tio set, under vilka hjärnan kylts ner till en isbit?

Ändå var själva träningen riktigt härlig och efter ett par kilometers nedjogg i lågpulsfart hade kroppen och huvudet återhämtat sig rätt bra efter den brutala nedkylningen.

Fast det ska väl sägas, jag har nog aldrig duschat så varmt efter ett träningspass som igår. Och nästa gång vi ska vara på hundfältet kollar jag väderprognosen först, sen klär jag mig efter den.

Morgonpasset åter till heders

Jag försöker vara på jobbet redan halv åtta eftersom det är väldigt skönt att få jobba undan saker i lugn och ro – man blir så himla effektiv om man vet att ingen kommer att störa.

Tyvärr har det inneburit att morgonrundorna fått stryka på foten, men nu ska det bli ändring på det. Minst en gång i veckan ska jag klämma in ett kortare löppass direkt efter uppstigning.

Precis som jag gjorde idag.

Ska jag vara ärlig så har jag medvetet undvikit de tidiga morgonrundorna när snö, mörker och kyla härskade och väntat in våren lite. Det är faktiskt lättare att motivera sig när man bara behöver dra på sig tights, tröja och snöra skorna, vilket låter sig göras på några minuter, jämfört med den minst kvartslånga proceduren att bylsa på sig underställ och flera lager funktionskläder som krävs för att jag ska våga mig ut i vinterkylan.

Boxer svarade till slut

När jag kom hem igår låg det äntligen ett brev från Boxer i min brevlåda. En ursäkt för det långa dröjsmålet och sedan löfte om att fakturan skulle krediteras så snart jag hört av mig med ett kontonummer.

Allt väl, om det nu inte vore för att summan de vill återbetala inte alls stämmer med vad jag betalat in för mycket. Det saknas drygt 400 kronor.

Nåväl, kundtjänst hjälpte mig att bolla tillbaka ärendet till handläggaren som svarade på mitt brev, så förhoppningsvis är det löst snart och då har jag ingen anledning att vara gramse på Boxer längre.

De ska åtminstone fall ha en eloge för att de bad mig uppge ett kontonummer i stället för att bara skicka en bankgiroutbetalning som kostar både pengar och tid att lösa ut – till skillnad från vissa kommunala bostadsbolag i Malmö, men det är en gammal historia.