Trist avslutning på relationen med Boxer

Kundvård handlar inte bara om att underhålla befintliga kunder. Det är minst lika viktigt att hålla kunder som av någon anledning går till en annan leverantör nöjda, för då vet man att de kan tänka sig att återvända om förutsättningarna finns.

Tv-operatören Boxer verkar inte förstå detta och jag kommer därför hellre vara utan tv om det enda alternativet vore att bli kund hos dem igen.

En liten bakgrund: För två år blev jag lite sne på MKB:s tilltag med sitt tv-utbud – ett litet analogt grundutbud med de mest kända svenska reklamkanalerna blev helt plötsligt ett dyrt digitalt tillval – och beslöt att hellre skaffa ett Boxerabonnemang till lägre kostnad och med fler kanaler.

Men eftersom vi var tvungna att nöja oss med bordsantenn så var bilden inte alltid på topp, och den stördes lätt ut av bil- och mopedmotorer. Så när vi skulle flytta till ett hus med kabel-tv från Comhem kändes valet lätt. Det var dags att bryta med Boxer. Men när jag ringde för att säga upp mitt abonnemang i maj var det fortfarande drygt ett halvårs bindningstid kvar. Men det var inga problem, min uppsägning var noterad och abonnemanget skulle avslutas i januari 2010. Inga problem och tack för den här tiden.

Så blev det januari och en – vad jag trodde var – slutfaktura dök upp. Bara att betala, även om det kändes lite surt att vi skulle åka på den halvårsvisa kortavgiften som gjorde att notan landade på 652 kronor. Men när februari månads räkningar även inkluderade en från Boxer insåg jag att något inte stod rätt till och ringde kundtjänst.

Det tog inte mer än en minut in handläggaren konstaterade att uppsägningen från maj var noterad i deras system, men att något missats så att den inte blivit effektuerad. Felet åtgärdade han på studs, så den senaste räkningen var bara att strunta i.

– Tack, sa jag, men innebär inte det att jag betalat en månad för mycket nu?

– Jo, svarade handläggaren, men de pengarna kan du inte få tillbaka, eftersom du godkände fakturan när du betalade den.

Sen var det samtalet slut.

Men det kändes ju lite dumt, och såvitt jag vet har man rätt att bestrida en faktura även om man råkat betala den, så jag bestämde mig för att skicka ett mail och klaga. Förvånande nog kan man inte skicka mail till Boxer.

För att kunna ge en bra och omedelbar service har vi valt att inte längre använda oss av e-post i vårt kundservicearbete. Våra utvärderingar har visat att det ofta blir sämre kvalitet i svaren samt längre svarstid via e-post. Vi uppmanar dig istället att kontakta oss via telefon där vi på ett bättre och effektivare sätt kan hjälpa dig med ditt ärende.

Men då telefon inte visade sig funka särskilt bra valde jag att skicka ett vanligt brev där jag berättade att jag var missnöjd med hur de skött ärendet och att de inte ville betala tillbaka det överskjutande beloppet. Visst, skrev jag, det var ett misstag av mig att inte reagera redan i januari och ifrågasätta fakturan då, men till syvende och sisdt skulle jag aldrig ha kunnat begå det misstaget om de inte hade begått sitt och missat att avsluta mitt abonnemang som överenskommet.

Det brevet skickade jag för två veckor sedan. Jag har ännu inte hört ett ljud från Boxer – och då fick de ändå mitt mobilnummer om det nu var så att de tycker det är jobbigt att uttrycka sig i skrift, oavsett medium.

Vad gäller pengarna så överlever jag utan dem, men att ett så stort företag som Boxer behandlar en – visserligen före detta – kund så illa och säger att ”du får skylla dig själv även om vi gjorde fel först” tycker jag är rätt svagt.

Fast om jag vill ha ett svar på min klagan kanske jag ska vända mig direkt till Robert i stället?

Kan scientologer inte läsa?

Det verkar i alla fall inte så. Vi har i alla tider haft en skylt på brevlådan där vi undanbett oss reklam buy generic synthroid. Lik förbannat låg där idag inte bara en, utan två reklamlappar från scientologerna.

De erbjuder böcker och tester som är till för att bli mer effektiv och framgångsrik, men hur väl rimmar det med att de egna representanterna inte förstår innebörden i raden ”Ingen reklam tack!”.

Nä, med ett så uselt resultat kommer jag välja andra vägar den dag jag bestämmer mig för att bli effektiv och framgångsrik.

Två månader på tvåhundra ord

Det gick snabbt att gå från hyggligt aktiv bloggare till stendöd i den digitala världen. Anledningen var helt enkelt att den verkliga världen tog lite för mycket tid för att jag skulle orka dokumentera det som hände där. Därför kommer här en kortversion av vad som hänt sedan sommaren.

  • Knappt en vecka efter att vi flyttat till Friluftstaden fick Nizar ett gräsfrö i tassen som behövde avlägsnas på kirurgisk väg av veterinär.
  • Kullander flyttade till ny adress (Fridhemstorget i Malmö) och jag hade en hel del ansvar som ledde till många övertidstimmar och att jag prioriterade bort bloggen helt. Efter flytten har dessutom försäljningen ökat, vilket har gett inte direkt minskade min arbetsbörda i egenskap av inköpschef.
  • Jag har börjat löpträna i grupp med Elins löparvänner. Vi kör intervaller varje tisdag.
  • Jag har, tack vare intervallträningen, lyckats putsa mitt personbästa på milen till 43 minuter och 20 sekunder.
  • Jag har anmält mig till Broloppet 2010.
  • Jag ska springa Yddingeloppet nästa helg, vilket blir min första tävling eftersom Run to the Beat blev inställt.
  • Jag har i princip bestämt mig för att springa Berlin Maraton 2010.
  • Jag har skaffat nya glasögon.
  • Jag njuter enormt av att ha egen bastu och ser fram emot en kall höst.

Konvalecent vovve efter operation.

Nu ska bastun invigas

Efter allt för lång tystnad i bloggen tänkte jag åtminstone berätta att det äntligen blivit dags att inviga bastun. Ölen ligger på kylning och aggregatet jobbar för fullt på att förbereda en perfekt avslutning på arbetsveckan.

Äntligen Telia – det tog bara en månad längre planerat

Av skäl som jag har fått anledning att revidera fastnade jag för Telia när det var dags att beställa bredband till huset. Ringde dem och förklarade att jag bara ville ha adsl och inget annat.

Självklart kan vi ordna det, blev svaret. Måndagen efter inflyttning skulle det kunna vara uppe och rulla, vilket lät helt okej. En helg utan bredband klarar till och med jag.

Sen påpekade säljaren på kundtjänst att det skulle bli billigare om jag tog ett paket med bredbandstelefoni inkluderat. För även om du slipper den hutlösa kvartalsavgiften för telefonen om du bara beställer adsl så kostar det 89 kronor för att hålla linjen öppen för datatrafik.

Men, som sagt, om jag tog bredbandstelefoni så skulle de stryka avgiften och allt som allt sparade jag en 40-lapp i månaden, exklusive samtalsavgifter. Så jag gick med på att flytta vårt telefonnummer från Alltele till Telia – en så kallad portering.

En portering innebär – i teorin – mindre arbete än att skriva den här texten, vilket Irländarna dagligen lyckas bevisa när de byter teleoperatör på mindre än 20 minuter.

I Sverige är det dock en annan historia. Ett mobilnummer kan du flytta mellan operatörer på ungefär sju dagar. Ett fast nummer tar hutlösa 15 till 30 dagar.

Nåväl, det kunde jag trots allt leva med. I väntan på att Telia skulle ta över vårt nummer kunde jag ju fortsätta att köra bredbandstelefonin från Alltele över adsl. Vi skulle alltså inte vara utan telefon mer än över helgen.

Trodde jag.

Säljaren på Telia glömde informera mig om en liten, men ack så viktig detalj. Eftersom jag nu skulle ha ett telefonnummer så ändrades proceduren radikalt. Att koppla in koppartrådarna i rätt uttag nere på telestationen och skicka mig ett modem gick plötsligt inte.

Nu skulle först numret porteras, vilket tog ca 20 dagar. Därefter skulle det kopplas in och när det var gjort kunde adsl-abonnemanget ”beställas”. Ja, jag slapp beställa det på nytt, men internt på Telia är det tydligen så det går till.

Och det här fick jag veta veckan efter flytt när jag nyfiket undrade när jag skulle få modemet hemskickat.

Och att försöka ändra på proceduren var lönlöst. Nu var det så här det skulle gå till. Att ingen berättat om den ändrade tidsplanen spelade ingen roll och när jag frågade om det hade gått snabbare att vänta in adsl och därefter portera numret var svaret kort och gott ja, precis som på frågan om säljaren inte borde ha upplyst mig om det.

Nåväl, idag har modemet landat på Malmborgs och ska hämtas efter jobbet, men det skulle inte förvåna mig om det tar ytterligare ett par dagar innan de kopplat in alla sladdar.

Jag borde ha bloggat för länge sedan

… men jag skiter i det och njuter lite av att sitta på solgården en stund, trots att solen lyser med sin frånvaro och några enstaka regndroppar landar på min panna.

Att göra ingenting, gärna ackompanjerat av en räcka gamla 80-talshits, är en helt klart underskattad konstform idag. Jag lovar dock att utöva den så ofta jag kan framöver, med eller utan hitsen från förr.