Alla fingrar i behåll – varför jag kommer att hålla mig snusfri

För ett par år sedan lyckades jag skaffa mig en rejäl köldskada på höger pekfinger under en tur med Vespan i december, om jag inte missminner mig. Sedan dess har jag haft extremt lätt att förfrysa just det fingret.

En halvtimme i nollgradig kyla har räckt för att fingret ska bli kritvitt och behöva rejält med värme för att återupplivas. Övriga fingrar och tår har också varit lite känsliga, om än inte lika illa som just höger pek.

Självklart har jag misstänkt att snuset haft en viss betydlese – nikotin får ju blodkärl att dra ihop sig – men inte trodde jag att det skulle bli så stor skillnad.

2008 har verkligen varit ett svettigt år så här långt. Mössa har inte varit att tänka på, trots endast fem grader varmt i snitt sedan fyrverkeriröken skingrades. Jag har kunnat ta av mig handskarna i mer än tre sekunder utan rimfrost under naglarna. Jag har kunnat gå på timslånga rundor med Nizar utan att behöva tina pekfingret i handfatet efteråt, eller linda in fötterna i dubbla fleecefiltar i soffan.

Det är nästan så jag ser fram emot en rejäl köldknäpp. Om inte växthuseffekten ställer till det så får jag chansen om två veckor, då jag ska stå på ett par slalomskidor för första gången i livet.

2 reaktioner på ”Alla fingrar i behåll – varför jag kommer att hålla mig snusfri

  1. Ibland kan man nästan få för sig att vi är släkt. Vad tror du det var som fick mig att sluta röka för gott när jag hade haft mitt tredje återfall?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.