Snus

Förkylning? Nej, det kan inte var möjligt

Jag kände mig inte helt kry när jag vaknade i morse. Ena näsan täppt och bihålorna, ja de gör sig påminda om sin existens på ett inte helt behagligt sätt.  

Det blev till att växla in den planerade milen mot lite Echinaforce och en längre frukost än jag hade tänkt mig, i hopp om att den ruggiga känslan i huvud och kropp inte ska övergå till en fullt utblommad förkylning.

Det skulle nämligen kännas som ett nederlag då jag inte varit sjuk på över ett år, något jag tillskriver mitt något hälsosammare där snus bytts mot löpning och milt skrotlyftande i hemmets lugna vrå.

Och det har ju gått så bra hittills. Folk på jobbet har blivit sjuka till höger och vänster, men min järnhälsa har bestått. Så varför nu? Det är ju bara drygt en månad kvar av året. Kan jag inte fått skriva upp 2008 som året då jag vare sig la in en prilla eller lät mig besegras av illvilliga virus?

Än är dock inte slaget förlorat.

Det som funkar för en kanske funkar för andra

Sydsvenskan hade en chatt med Kristina Dellholm, hälsoutvecklare på Höörs kommun, angående förrgårdagens Inpå livet. En av frågorna kommer från Ewa som snusat i 20 år och som undrar hur man lyckas sluta efter 20 år med prillor under läppen.

Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet, men det gäller att välja tillfälle. Semestern har visat sig vara ett dåligt tillfälle vid tidigare försök, framför allt för det ofta är ganska stressigt när man kommer tillbaka, med en hel del att ta igen. Det är också rätt bra att vara medveten om hur man påverkas av att sluta så det inte kommer som en överraskning att man pendlar mellan att bete sig som ett apatiskt flytingbarn och en femåring hög på socker.

Att ha något att haka upp det på var inte helt fel. I mitt fall känns det rätt bra att kunna säga att jag inte snusat under 2008, och upptäckten att man faktiskt kan svettas mitt i vintern var nästan enastående. Fast det är förstås ganska lång tid kvar till vintern för den som vill sluta snusa eller röka.

Fler texter om Snus.

Till slut trillade jag dit – men det var väl väntat?

Jag är faktiskt stolt över att jag lyckats hålla mig så här länge, det har ju trots allt förväntats av mig. Men nu har jag alltså blivit med iPhone (för du trodde väl inte att jag har börjat snusa igen?).

Jodå, den är lika bra som det sägs, fast det kommer nog ta ett litet tag innan jag bloggar från den igen. För visst går det snabbare att skriva på den än en vanlig mobil, men den här texten har ändå tagit mer än dubbelt så lång tid som på datorn.

Alla fingrar i behåll – varför jag kommer att hålla mig snusfri

För ett par år sedan lyckades jag skaffa mig en rejäl köldskada på höger pekfinger under en tur med Vespan i december, om jag inte missminner mig. Sedan dess har jag haft extremt lätt att förfrysa just det fingret.

En halvtimme i nollgradig kyla har räckt för att fingret ska bli kritvitt och behöva rejält med värme för att återupplivas. Övriga fingrar och tår har också varit lite känsliga, om än inte lika illa som just höger pek.

Självklart har jag misstänkt att snuset haft en viss betydlese – nikotin får ju blodkärl att dra ihop sig – men inte trodde jag att det skulle bli så stor skillnad.

2008 har verkligen varit ett svettigt år så här långt. Mössa har inte varit att tänka på, trots endast fem grader varmt i snitt sedan fyrverkeriröken skingrades. Jag har kunnat ta av mig handskarna i mer än tre sekunder utan rimfrost under naglarna. Jag har kunnat gå på timslånga rundor med Nizar utan att behöva tina pekfingret i handfatet efteråt, eller linda in fötterna i dubbla fleecefiltar i soffan.

Det är nästan så jag ser fram emot en rejäl köldknäpp. Om inte växthuseffekten ställer till det så får jag chansen om två veckor, då jag ska stå på ett par slalomskidor för första gången i livet.

Utan snus i arton dagar försmäktar vi på denna ö

Det har varit lite ont om nya inlägg på bloggen den senaste tiden. Det har sina skäl, jag har helt enkelt inte varit på topp ett litet tag.

Alla känner kanske inte till det, men någon gång kring millennieskiftet började jag av någon outgrundlig anledning snusa. Varför den där första prillan hamnade under läppen vet jag faktiskt inte, men jag jag gillade kicken, hur det sved under läppen och inte minst smaken.

Det har blivit ett par halvhjärtade försök att sluta under åren, men som man brukar säga – femte gången gillt. Eller?

Ja, officiellt så har jag bara påbörjat ännu ett uppehåll, ifall jag skulle trilla dit igen. Fast jag tror inte att jag kommer göra det den här gången, av ett par olika anledningar.

  1. Jag har, i och med detta, berättat om mitt uppehåll för några fler personer än vid tidigare uppehåll (vilket då innefattat Emma och kollegor).
  2. Jag har lärt mig av tidigare misstag att nikotinfritt snus inte är en bra lösning om suget efter något brännande under läppen skulle smyga sig på – det leder bara till besvikelse och att man skaffar riktiga grejer i stället.
  3. Jag vill verkligen att uppehållet ska vara permanent den här gången. Tidigare har jag mer känt att jag borde sluta, men egentligen inte varit helt övertygad om att jag verkligen ville sluta.

Så hur har det gått? Jotack bara bra. Den senaste prillan åkte ut precis innan tolvslaget p nyårsafton – tror jag hade den inne i tre timmar eller så för att rituellt kunna spotta ut den precis innan champagnen. Nyårsdagen och de efterföljande dagarna blev lite lustiga, vilket jag var beredd på.

Av någon anledning blir man sig fruktansvärt hög när nikotinet försvinner ur kroppen. I mitt fall har det hållit i nästan två veckor, men de senaste dagarna har jag kunnat tänka klart igen och jag ska förhoppningsvis kunna återuppta bloggandet igen.

Nu ska väl i ärlighetens namn frånvaron av texter här inte bara skyllas på snusuppehållet. Det har faktiskt varit en hel del att göra på jobbet och jag har knappt rört datorn hemma, och då är det lite svårt att skriva.

Avslutningsvis: om ni tittar i högerspalten så ser ni under bildblocket precis hur många timmar jag varit snusfri och hur mycket pengar jag sparat – på ett ungefär.