En dag som denna är det lätt att ta till politikerförakt. Hur många av ledamöterna som röstade ja till ”FRA-lagen” är ens insatta i vad den innebär? Hur hårt har egentligen partipiskorna tagit när en centerpartistisk politiker tycker att det är okej att rösta ja för att man ska inrätta en ”ny myndighet” (Annie Johansson).

Jag kanske har missuppfattat något men jag hade för mig att de borgerliga partierna ville minska statens inflytande, vilket inrättandet av en ny myndighet rimmar illa med.

Frågan är ju hur man lyckats undvika att lagrådet sätter sig på tvären? För vi pratar om införandet av en lag som inkräktar på två grundlagar, YGL och Tryckfrihetsförordningen. Den som är anställd inom svensk offentlig förvaltning har inte rätt att efterforska journalisters källor, men nu har vi helt plötsligt fått en lag som ger FRA rätt att samla in information som kan röja en källa.

Nu är det visserligen ett par år sedan jag satt i skolbänken, men jag har ett bestämt minne av att en grundlag övertrumfade övriga lagar.

Att man sedan motiverar detta intrång i medborgarnas integritet och landets grundlagar, till tonerna av en sällan skådad protestaktion, med kampen mot terrorister är enbart löjligt. Tyvärr verkar det som om de styrande på fullt allvar tror att vi kommer att avvärja terroraktioner riktade mot Sverige med en lista på 250.000 kodord.

Jag är hemskt ledsen, men om nu någon skulle få för sig att rikta ett terrordåd mot Sverige så lär de knappast planera det genom att skicka fullt läsbara mail som FRA kan snappa upp. Om de över huvud taget mailar så lär det ske krypterat så att FRA i bästa fall kan få ut innehållet om ett par miljoner år – och då lär det vara försent.

Kvar sitter vi så kallat vanliga medborgare och undrar vad vi egentligen vågar skriva i våra mail i framtiden?