Vespan har kommit hem

För knappt en timme sedan rullade min kära Vespa in på Mjölnaregatan, eller rättare sagt släpet med Vespan rullade in. Jag var milt sagt spänd på vad jag skulle få se när Kenneth på Prillas öppnade luckan för återseendet.

Det första jag såg var den nya hastighetsmätaren som jag specialbeställt. Mätaren hade egentligen klarat sig oskadd i krocken, men när kåpan på styret ändå skulle bytas så tyckte jag det var en god idé att byta ut den gamla 80-talsmodellen mot den retrodesign som kom med PX-200 årsmodell 2003 – om jag inte minns fel på årtalet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv.

1100

Nästa detalj jag la märke till var förstås den nya motorkåpan. Inte nog med att bucklorna och reporna var försvunna, den blänkte så jag nästan fick ont i ögonen. Det berodde förstås på att den var helt nylackad, precis som styrkåpa, framskärmen och halva benskölden. När jag såg resultatet kunde jag inte låta bli att önska att det hade blivit repor överallt så de varit tvungna att lacka om allt.

Kenneth hade också lyckats hitta nya PX-emblem att sätta på sidokåporna, men beklagade sig över att han inte kunnat få tag på ett likadant Vespamärke till motorkåpan som det jag hade på andra sidan. ”Jag kunde inte hitta det i någon katalog och jag har till och med fotograferat det och skickat till alla mina kontakter, men ingen visste var man skulle få tag på det.” Inte så konstigt eftersom jag fick det av Christof och han i sin tur fått det specialtillverkat av en kompis som har tillgång till en folieskärare i jobbet.

1104

Vidare har det blivit nya backspeglar, ny bromsslang, blinkerglas och andra smådetaljer. Det enda jag varit orolig för är riktningen. Vespan slog sig nästan tio centimeter i krocken och några personer har varnat mig för att det kan vara svårt att återställa ramen i ursprungligt skick när den blivit så sned. Och då ska man tänka på att en Vespa inte är världens stadigaste fordon till att börja med.

Döm om min förvåning när den kändes stadigare än någonsin då jag tog en kort tur på Mjölnaregatan, Malmös mesta kullerstensgata. Visst, jag körde bara femtio meter, till porten för att kunna leda in den på gården, och inte så jättefort eftersom jag var hjälmlös, men vanligtvis märks bristerna i Vespans konstruktion väldigt tydligt när man kör på kullersten eller grus. Idag märktes inget av detta.

Självklart känns det trist att det dröjt så länge innan reparationen var klar, men jag är otroligt nöjd med jobbet. Ska det göras några större reparationer kommer jag helt klart anlita Prillas igen, men då får det bli betalning ur egen ficka för det verkar inte som om han kommer att kunna ta några fler försäkringsärenden på grund av den dåliga ersättningen. Trist för alla scooterister måste jag säga.

1108

En reaktion på ”Vespan har kommit hem

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.