Vi gjorde ett kort besök på Rijksmuseum för att framför allt se Nattvakten. För att vara en så pass imponerande byggnad måste jag säga att utställningen var i ynkligaste laget. Såg några tavlor som var ganska roliga, bland annat den smått ironiska Fishing for souls av Adriaen van de Venne, men i övrig var det inte mycket som lockade. Tyvärr får jag säga.

Visst var det en del fantastiska tavlor vi såg, liksom ett rum med elegant silversmide, men ack så tråkigt. Inte ens Nattvakten lyckades fånga mitt intresse. Det är en gigantisk tavla med många spännande detaljer, men jag är uppvuxen i Pehr Hörbergland och har redan fått min beskärda del av stora tavlor. Då var Rembrandts tidigare tavlor mer intressanta och snyggare målade. Framför allt hans första kända självporträtt. Det var dock en jag inte kunde låta bli att stirra på, Girl in blue av Johannes Verspronck, mest för att den var så pass obehaglig i all sin detaljrikedom. Den stackars flickan på bilden såg inte frisk ut, liksom de flesta som avbildats av samtida konstnärer. Jag utgår från att det var så man skulle se ut på sitt porträtt när det begav sig, men den här gick ett steg längre. Håller du med?