Jag fick en kommentar från Farmorgun i Norrtälje på min korta blänkare om att jag hejar på sjuksköterskorna i den ännu pågående konflikten. 

Blir glad när jag ser att du i likhet med mig hejar på sjuksköterskorna.

 

Visst får du gärna bli glad Gun, men jag hoppas att du inte är förvånad.

Jag har i mitt jobb ansvar för att vi har datorer och tillbehör i lager så att kunderna inte behöver gå tomhänta, så länge de inte efterfrågar beställningsvaror förstås. Jag ska också se till att beställa där jag för tillfället kan få bästa pris. Jag har också ansvar för webbshoppen, innehållsmässigt och layouten. Jag svara på rätt mycket mail och pratar i telefon en hel del varje dag. Importärenden från utomeuropeiska länder kan vara rätt krävande.

För det mesta går jag hem när jag ska, och skulle jag dra över någon gång så kan jag kompa ut lite, som i dag när jag åkte och bytte däck på bilen redan 15.30.

Om jag skulle missköta mitt jobb är det på sin höjd någon som blir sur på grund av långa leveranstider, eller så tjänar vi inte lika mycket som vi borde ha gjort. Ingen riskerar att dö eller få men för livet. Jag har inga övertidsberg och inte några problem att ta ut den lilla övertid jag kan dra på mig.

Ändå är min lön högre än sjuksköterskornas medellön. I det läget är det svårt att inte känna sympati med syrrorna. För om jag, med mitt jämförelsevis lilla ansvar, kan tjäna mer än dem som utgör en av grundbultarna i svensk sjukvård, då är något snett.