Nu är vi hemma i Malmö igen och kan åter njuta av att höra danska talas på gator och i butiker. Fyra av fem expediter i Köpenhamn är svenskar, i alla fall om man utgår från dem som betjänade oss i helgen. Och det oavsett om vi gick på restaurang, café eller i butik.
Här hemma i Malmö känns det som förhållandet är det omvända, åtminstone bland flanörerna på Södra förstadsgatan och kunderna i stans butiker. Så vill du inte höra danska, åk till Köpenhamn.
Ikväll ska vi på konsert med Bloc Party på Store Vega i København. Vi kom hit redan igår och har övernattat på ett mysigt hotell – med underbar frukostbuffé – inte långt från Vega.
Problemet är bara att hela Danmark är stängt på söndagar, så vad vi ska göra fram till åtta i kväll, förutom att äta och fika, är lite oklart.
Eftersom jag lyckades glömma mina favoritsolglasögon på tåget i fredags så vet jag vad jag skulle vilja göra, men shopping, oavsett anledning, är som sagt bara att glömma.
Lukkeloven regerar i Danmark och det är väl bara några enstaka gallerior dit svenskar väntas åka som är undantagna.
I värsta fall får vi väl göra en utflykt över sundet och besöka Malmö.
Det är knappt jag vågar skriva det med tanke på hur det gick sist vi skulle köpa hus.
I fredags skrev vi i alla fall på kontraktet för en bostadsrätt i Friluftsstaden, i de klassiska radhusen som ritades av Eric Sigfrid Persson och byggdes under och strax efter andra världskriget.
Flyttlasset går någon gång i juli.
Tajmingen kanske inte var den bästa med tanke på att vi fått minusgrader samma dag som trimningen var bokad, men pälsen var på tok för lång, så det fanns ingen återvändo.
Nu är Nizar nyklippt och fin, och med betydligt kortare päls under magen kommer han inte dra in lika mycket skit när slaskvädret återvänder till Skåne – för det kommer det att göra.
Före och efter.
(Uppdaterad, se nedan) Vi har en dammsugare från Electrolux, en Oxy3System med sugkraft nog att dra en fullastad långtradare. Sedan en tid tillbaka är munstycket till den trasigt, ett hjul har lossnat, vilket får till följd att dammsugaren sonika suger sig fast i golvet i tid och otid.
Men det är väl bara att köpa ett nytt munstycke, eller? Ja, för något år sedan var det bara att köpa nytt munstycke, så hade allt varit frid och fröjd. Idag måste man, enligt säljaren i butiken jag vände mig till, köpa ett helt set med munstycke, rör och slang för nära tusen kronor.
Det känns ganska onödigt med tanke på att det inte är något fel på vare sig rör eller slang. Det känns också ganska omiljövänligt att pracka på kunder delar som de inte behöver.
Därför kontaktade jag Electrolux via deras webbformulär och hoppades på svar om säljarens uppgifter verkligen kunde stämma. Det rimmar ju i så fall ganska illa med företagets slogan – ”Thinking of you” – samt försöken att profilera sig som ett miljövänligt företag med en grön produktserie.
Det här var för en vecka sedan och jag har fortfarande inte hört något från dem. Men det är klart, mitt meddelande kan ha kommit på avvägar. Eller så försöker de febrilt komma på en bra formulering för att dölja det som jag tror är anledningen till att jag inte får köpa mitt munstycke löst; att det är av så dålig kvalitet och ofelbart går sönder efter en tid, medan det inte varit några problem med vare sig slang eller rör, vilket gjort att Electrolux sitter med överlager på de senare reservdelarna som de nu vill bli av med till varje pris.
Vi får se om och när och vad de svarar.
Uppdatering: Electrolux ringde precis och förklarade att de inte kan sälja delarna löst på grund av en patenttvist i USA. Vi får därför köpa hela setet men behöver bara betala för själva munstycket, något killen som ringde ansåg att butiken borde känt till.
Att alla cyklister inte vet att det kan kosta 600 kronor att cykla mot rött kan jag förstå. Men man måste väl inte tillhöra begåvningsreserven i landet för att inse hur ont det kan göra om det, samtidigt som man bränner förbi rödljuset, kommer en bil från något av de hållen där det faktiskt är grönt?
