Nizar

Två månader på tvåhundra ord

Det gick snabbt att gå från hyggligt aktiv bloggare till stendöd i den digitala världen. Anledningen var helt enkelt att den verkliga världen tog lite för mycket tid för att jag skulle orka dokumentera det som hände där. Därför kommer här en kortversion av vad som hänt sedan sommaren.

  • Knappt en vecka efter att vi flyttat till Friluftstaden fick Nizar ett gräsfrö i tassen som behövde avlägsnas på kirurgisk väg av veterinär.
  • Kullander flyttade till ny adress (Fridhemstorget i Malmö) och jag hade en hel del ansvar som ledde till många övertidstimmar och att jag prioriterade bort bloggen helt. Efter flytten har dessutom försäljningen ökat, vilket har gett inte direkt minskade min arbetsbörda i egenskap av inköpschef.
  • Jag har börjat löpträna i grupp med Elins löparvänner. Vi kör intervaller varje tisdag.
  • Jag har, tack vare intervallträningen, lyckats putsa mitt personbästa på milen till 43 minuter och 20 sekunder.
  • Jag har anmält mig till Broloppet 2010.
  • Jag ska springa Yddingeloppet nästa helg, vilket blir min första tävling eftersom Run to the Beat blev inställt.
  • Jag har i princip bestämt mig för att springa Berlin Maraton 2010.
  • Jag har skaffat nya glasögon.
  • Jag njuter enormt av att ha egen bastu och ser fram emot en kall höst.
Nizar hos veterinären efter gräsfröincidenten.

Konvalecent vovve efter operation.

Firar med en liten bild

Det mesta verkar funka nu när den gamla kuben, snart tio år gammal, har ersatts av en sprillans ny Mac Mini – vilket är förklaringen till att sidorna här laddar snabbare än någonsin.

För att fira detta – och för att testa så att allt verkligen är som det ska – bjuder jag på en hundbild från en picnic vi hade för ett par helger sedan. Det var ju så länge sedan Nizar fick vara med på sidan.

2164

Nyklippt liten skit

Tajmingen kanske inte var den bästa med tanke på att vi fått minusgrader samma dag som trimningen var bokad, men pälsen var på tok för lång, så det fanns ingen återvändo.

Nu är Nizar nyklippt och fin, och med betydligt kortare päls under magen kommer han inte dra in lika mycket skit när slaskvädret återvänder till Skåne – för det kommer det att göra.

Före och efter.

Veckans fredsgsnöje – bli inlåst på kyrkogården

Idag har jag lyckats med konststycket att bli inlåst på en kyrkogård. Jag, Nizar, tre tjejer och en gammal damcykel föll offer för vaktbolaget G4S iver att bomma igen så snabbt som möjligt utan att kolla om någon befann sig innanför grindarna.

Att ringa hjälpte föga eftersom den som svarade knappt verkade veta vad Malmö är, än mindre vem som skulle släppa ut oss.

Visst, det är inte så svårt att klättra över ett staket, så länge man inte behöver få med sig en hund och en cykel ut. Men att behöva bryta sig ut från en kyrkogård efter mörkrets inbrott känns milt sagt ovärdigt.

Till slut insåg vi att räddningen skulle dröja, och att det fanns en stor risk att vi kunde hamna i tidningen då Emma visste vad som hänt, så vi tog ett varv till och lyckades hitta en plats där vi alla, inklusive cykeln, kunde ta oss över.

Jag tror jag fortfarande har lite värdighet i behåll, men det är nog inget en skvätt whisky inte kan råda bot på.

Äntligen, sa Nizar om snön

Vet inte om det är något gemensamt för Westies, men alla jag sett ute på stan de senaste dagarna har gladeligen kastats sig ner i första bästa snöhög och rullat runt. Så också min hund.

Så fort vi kommer till en liten snöplätt kastar han sig ner med huvudet före och liksom plogar sig fram med kinden mot marken. Ganska sött, men det tar en faslig tid att gå de vanliga rundorna.

2145

Nyckelpigor i drivor

Läste om nyckelpigeinvasionen i Sydsvenskan i morse men tyckte det verkade lite överdrivet. Vi såg ett par pigor fler än normalt när vi var ute på kvällsrundan med Nizar igår, men det kan man ju knappast kalla invasion.

Synen som mötte oss på morgonrundan var dock något helt annat. Husväggarna och kullerstenarna på Mjölnaregatan kryllade av små röda och orangea kryp. Det var svårt att undvika att trampa på stackarna, men jag gjorde så gott jag kunde.

Enligt en parkarbetare som kom fram till mig när jag fotograferade så är det ovanligt gott om bladlöss i träden på Mjölnaregatan, så man kan ju förstå varför de slagit sig ner hos oss.

1987

1991

1983

Bättrade på Nizar i morse

Det var dags att fixa till Nizar en aning, alltså Nizartatueringen som jag gjorde för snart två månader sedan. Morgan på Body Art hade lovat att bättra på tatueringen om det skulle visa sig behövas när den väl läkt. Och när alla sårskorpor trillat bort kunde jag konstatera att det såg lite blekt ut på vissa ställen.

”Inga problem, det fixar jag” sa Morgan när jag kom och visade resultatet härom veckan, och bokade in mig klockan 11 idag. Efter 45 minuters prat och kaffedrickande skred han till verket och en kvart senare var det klart. Så nu är Nizar på armen så bra man kan begära.

Sömnbrist och värmeslag

Det blev lite segt i helgen, i alla fall på lördagen. Och det är helt och hållet min granne Marks fel.

När jag kom hem efter kvällsrundan med Nizar i fredags så satt han och några kompisar ute på gården, vid bordet som ligger rakt under vårt sovrumsfönster. Mark hade bjudit på sill och potatis och diverse drycker, och när vi kom förbi var det bara dryckerna kvar.

Jag insåg ju snabbt att det skulle inte bli någon sömn om jag gick och la mig med det stökiga gänget skrålandes nedanför fönstret. Det enda lösningen blev således att göra dem sällskap.

Rätt vad det var kom Emma hem från jobbet, vilket innebar att klockan var en bit över två på natten. Eftersom även hon stannade och pratade en stund innan vi till slut gick upp i lägenheten hann klockan passera tre innan jag kom i säng. 

Eftersom jag skulle upp och tvätta klockan 8 på lördagen blev det en ganska trött dag. Försökte sova någon timme vid lunchtid så att jag skulle orka inviga mina nya skor. Kan säga att det gick inte så bra. Jag orkade ett varv runt Pildammarna, men sen tog tröttheten och värmen ut sin rätt.

Vad gäller värmen så tror jag faktiskt att jag hade kroknat även om jag fått sova ut. Att springa i solen när temperaturen i skuggan närmar sig 30° är inte snällt mot kroppen, oavsett hur utvilad man är.

Resten av lördagen spenderade jag i soffan, sovandes till sexans Scrubsmarathon.