Lovade att återkomma med skryt när endast fem mil återstår till hundra, så se det här som skryt.
Vill även nämna att jag satte ett nytt personligt rekord på milen. 46 minuter och 34 sekunder. En förbättring med 21 sekunder.
Löpning
Nizar gillar inte att jag springer
Hade tänkt springa drygt en mil i Pildammarna idag, men det blev knappt åtta kilometer. Anledningen till den kortare distansen stavas Nizar.
Han är nämligen inte helt förtjust i att husse försvinner ut en timme eller så och kommer hem alldeles svettig. Han piper ibland när jag drar på mig tightsen och det är ett himla pussande och fjäskande när jag väl är hemma igen – som för att tala om hur hemskt livet är utan husse.
Idag passade Emma på att ta ut honom på en promenad samtidigt som jag sprang, och de gick till Nizars favoritställe Pildammarna. Jag passerade dem en gång utan att han märkte något, så nästa gång utgick jag från att han inte skulle notera min närvaro då heller.
Men ack så fel jag hade. Några sekunder efter att jag sprungit förbi dem vände jag mig om och såg en liten vit torped komma stormande mot mig i full karriär. Så det var bara att avbryta ett par kilometer i förtid och vända tillbaka till Emma med den lille hoppandes runt mig som en studsboll på uppåttjack.
Nåväl, nu är jag i alla fall mindre än åtta mil från hundrastrecket och det känns rätt bra.
Närmar mig hundra mil
Den 19 maj 2008 fick jag fick hjärnsläpp, snörde på mig skorna och stack ut på min första löprunda den här sidan sekelskiftet. Sedan dess har det blivit nästan hundra mil i diverse löparspår i och runt Malmö.
Ja, det var väl allt jag tänkte säga den här gången. Återkommer med lite mer skryt när jag har mindre än fem mil kvar.
Första loppet blir en halvmara
Idag har jag gjort slag i saken och anmält mig till mitt första lopp – Run to the Beat i Malmö den 15 augusti.
Det blir en halvmara där jag inte behöver ha med mig iPoden för att få musik till löpningen, eftersom det ingår i själva loppet i form av liveband som placeras ut strategiskt längs banans sträckning.
Start och mål kommer tydligen bli vid Hyllie Arena, men var det är tänkt man ska springa däremellan är än så länge okänt. Men det vore kul att få se just dig någonstans längs vägen, hejandes på mig.
Referensramarna förändras visst med tiden
I samma ögonblick som jag tryckt på publicera på mitt förra inlägg slog det mig att jag inte är så ur form som jag kanske ville påskina. När jag började springa i maj förra året så var det med nöd och näppe jag tog mig fem kilometer utan att vila. Nu är det sällan jag håller mig under milen, så jag ska nog sluta klaga.
Nya löparkläder värmer, men orken är fortfarande borta
I lördags stack jag ut på årets första löprunda, påpälsad från topp till tå. Tights och ett par vindbyxor på benen, funktionst-shirt, långärmad underställströja, långärmad tjock funktionströja och vindjacka på överkroppen. Temperaturen var ungefär fem grader över nollan och jag kände mig rätt nerkyld trots alla lager med kläder.
Till dagens runda hade jag införskaffat en hyfsad vintergarderob med fodrade och vindtäta byxor från Craft samt en fodrad och vindtät jacka från Newline. Under detta nöjde jag mig med ett tunt underställ. Termometern visade på strax under noll när jag stack, men ändå kändes det hur skönt som helst så snart jag fått upp tempen i kroppen. Det var till och med så att benen kändes i varmaste laget, vilket borgar för att en köldknäpp på neråt tio minus knappast lär utgöra hinder för att springa. Överkroppen kanske får kompletteras med en tröja till, men det är allt.
Tyvärr gjorde ju inte de nya kläderna att jag sprang särskilt mycket fortare, vilket man tycker jag borde gjort då jag kände mig bra mycket lättare. 50 minuter blankt på milen är ungefär två för långsamt om man jämför med hur mycket jag orkade innan monumentalförkylningen i december.
Men okej, det är bara tredje gången jag springer sedan dess, så det är nog bara en tidsfråga innan orken är tillbaka.