Mobilt bloggande

Mobilt bloggande

Vad gör man en söndag i Köpenhamn?

Ikväll ska vi på konsert med Bloc Party på Store Vega i København. Vi kom hit redan igår och har övernattat på ett mysigt hotell – med underbar frukostbuffé – inte långt från Vega.

Problemet är bara att hela Danmark är stängt på söndagar, så vad vi ska göra fram till åtta i kväll, förutom att äta och fika, är lite oklart.

Eftersom jag lyckades glömma mina favoritsolglasögon på tåget i fredags så vet jag vad jag skulle vilja göra, men shopping, oavsett anledning, är som sagt bara att glömma.

Lukkeloven regerar i Danmark och det är väl bara några enstaka gallerior dit svenskar väntas åka som är undantagna.

I värsta fall får vi väl göra en utflykt över sundet och besöka Malmö.

Mot ny adress

Det är knappt jag vågar skriva det med tanke på hur det gick sist vi skulle köpa hus.

I fredags skrev vi i alla fall på kontraktet för en bostadsrätt i Friluftsstaden, i de klassiska radhusen som ritades av Eric Sigfrid Persson och byggdes under och strax efter andra världskriget.

Flyttlasset går någon gång i juli.

Nyklippt liten skit

Tajmingen kanske inte var den bästa med tanke på att vi fått minusgrader samma dag som trimningen var bokad, men pälsen var på tok för lång, så det fanns ingen återvändo.

Nu är Nizar nyklippt och fin, och med betydligt kortare päls under magen kommer han inte dra in lika mycket skit när slaskvädret återvänder till Skåne – för det kommer det att göra.

Före och efter.

Veckans fredsgsnöje – bli inlåst på kyrkogården

Idag har jag lyckats med konststycket att bli inlåst på en kyrkogård. Jag, Nizar, tre tjejer och en gammal damcykel föll offer för vaktbolaget G4S iver att bomma igen så snabbt som möjligt utan att kolla om någon befann sig innanför grindarna.

Att ringa hjälpte föga eftersom den som svarade knappt verkade veta vad Malmö är, än mindre vem som skulle släppa ut oss.

Visst, det är inte så svårt att klättra över ett staket, så länge man inte behöver få med sig en hund och en cykel ut. Men att behöva bryta sig ut från en kyrkogård efter mörkrets inbrott känns milt sagt ovärdigt.

Till slut insåg vi att räddningen skulle dröja, och att det fanns en stor risk att vi kunde hamna i tidningen då Emma visste vad som hänt, så vi tog ett varv till och lyckades hitta en plats där vi alla, inklusive cykeln, kunde ta oss över.

Jag tror jag fortfarande har lite värdighet i behåll, men det är nog inget en skvätt whisky inte kan råda bot på.

Välkommen till finanskrisen

I torsdags morse, klockan 9, premiäröppnades Lidls nya butik i Malmö. Redan halv åtta på morgonen ringlade sig kön lång utanför.

Hallå! Det är inte Disneyland vi pratar om, det är en jävla matbutik.

Det värsta är att det tydligen blev bråk i kön när rabattkupongerna som personalen delade ut inte räckte till alla. Och det var så illa att polisen var tvungen att kallas till platsen.

Är det finanskrisen som visar sitt fula ansikte?

(observera att bilden togs innan det påstådda bråket, så ingen av personerna behöver ha varit inblandade)

Behagligt att vara uppe med tuppen

Förresten, jag var nog uppe före tuppen. Fem ringde väckarklockan och en halvtimme senare var jag på väg mot stationen genom ett mörkt och nära nog tyst Malmö.

De flesta trafikljusen hade ännu inte slagits på och bara en handfull manniskor och bilar rörde sig på stan. Det är en märklig känsla när man vanligtvis rör sig ute de tider trafiken är som mest intensiv och då människorna myllrar i horder på gator och trottoarer.

Det påminner mig om vad jag gillade med att jobba som tidningsbud.

Semestern fortsätter

Bara för att vi kommit hem innebär det inte att semestern är över. Istället för att ta ansvar för vår egen matlagning har vi åter överlåtit det på ett café.

Just idag är det Grue på Kärleksgatan som fått äran att hjälpa oss behålla känslan av att fortfarande vara på resande fot.