Julafton är här igen, till glädje för de flesta får man hoppas.
Nizar vill också passa på att önska god, men trött, jul.
Julafton är här igen, till glädje för de flesta får man hoppas.
Nizar vill också passa på att önska god, men trött, jul.
Igår jobbade jag sista dagen för det här året. Har plockat ut fyra dagar och får nästan två veckors ledighet.
Som inköpschef finns det ändå inte så mycket att göra nu. Är det något som tar slut nu så går det ändå inte att få påfyllning till lagren förrän tidigast i mellandagarna, troligare först nästa år. Och med tanke på att det är dags för storinventering på det nya årets första arbetsdag är det bara skönt om hyllorna gapar tomma.
Sen är det fyra år sedan jag senast tog långledigt över julen, så det är faktiskt min tur i år tycker jag.
På juldagen började jag känna mig lite risig i halsen, lagom till fredagen hade jag en fullt utvecklad förkylning med en febertemperatur hela 36,8° (jag brukar ligga strax över 36° C i vanliga fall).
Precis när jag återhämtat mig och bestämt mig för att börja promenera till jobbet igen kommer så vintern med minusgrader och en jävla blåst. Höll på att dö under hundrundan på morgonen och var nära att ta bilen trots allt. Men förra vintern köpte jag en riktigt varm jacka, så den åkte fram och jag tog ett par försiktiga steg mot Käppastan för att känna efter om det skulle gå eller om det var bättre att vänta om och gå till garaget.
Jackan stod pall, hela vägen till jobbet. Jeansen var dock inte lika bra på att hålla kylan ute, så även om jag var varm och skön på överkroppen så kändes benen som ett par isklumpar ända fram till lunch.
Det är märkligt att jag inget lärt mig efter elva år i Skåne.
Vill bara passa på att i all enkelhet önska alla vänner en God Jul. Här väntar snart mat och klappar. Kalle tänker jag hoppa över som vanligt – den överdos jag fick som barn kommer nog att räcka för resten av livet.
Jobbade sista lördagen för året i går och jag var väl beredd på att det skulle kunna bli drag i butiken, men inget hade förberett mig på vad som komma skulle.
Efter bara tio minuter hade vi expiderat femton kunder och sålt en Macbook och tre iPodar. Trots att vi var tre som jobbade, mot normalt två, så var det konstant kö på minst fem personer. Först efter ett lyckades jag smita undan för att hämta en kopp kaffe och trots att vi kör med Löfbergs Lila i bryggaren så smakade det underbart.
Det om något säger väl hur mycket vi hade att göra.