Det är åter den 9 april (ja i skrivande stund är det den 8 i Sverige, men på andra sidan jorden är det redan i morgon) och då är det CSS naked day. Självklart firar vi det genom att visa hur sidan ser ut när man tar bort all design och med en liten Highland Park framför tv:n i kväll.
Sociala medier – vad är företag rädda för?
”Kasta dig in i diskussionen” – Dagens Media.
Kan inte låta bli att länka den här texten eftersom den innehåller en liten hyllning till Kullander. Samtidigt ger den mig chansen att gnälla lite på Boxer som, förutom att inte svara på brev, inte bryr som om kommentarer på Twitter.
Idag är det för övrigt fem veckor sedan jag la mitt brev på lådan.
Boxer hallå, hallå, hallå?
Jag har inte hört ett ljud från Boxer, trots att jag la mitt brev på lådan den 25 februari. Ändå har jag varit i kontakt med kundtjänst som lovade att be de ansvariga att skynda på mitt ärende.
Personligen tycker jag att det känns pinsamt när jag inte hunnit svara på ett mail i jobbet inom två dagar – även om det kanske finns fog för dröjsmålet. Jag undrar var Boxer drar gränsen?
Trist avslutning på relationen med Boxer
Kundvård handlar inte bara om att underhålla befintliga kunder. Det är minst lika viktigt att hålla kunder som av någon anledning går till en annan leverantör nöjda, för då vet man att de kan tänka sig att återvända om förutsättningarna finns.
Tv-operatören Boxer verkar inte förstå detta och jag kommer därför hellre vara utan tv om det enda alternativet vore att bli kund hos dem igen.
En liten bakgrund: För två år blev jag lite sne på MKB:s tilltag med sitt tv-utbud – ett litet analogt grundutbud med de mest kända svenska reklamkanalerna blev helt plötsligt ett dyrt digitalt tillval – och beslöt att hellre skaffa ett Boxerabonnemang till lägre kostnad och med fler kanaler.
Men eftersom vi var tvungna att nöja oss med bordsantenn så var bilden inte alltid på topp, och den stördes lätt ut av bil- och mopedmotorer. Så när vi skulle flytta till ett hus med kabel-tv från Comhem kändes valet lätt. Det var dags att bryta med Boxer. Men när jag ringde för att säga upp mitt abonnemang i maj var det fortfarande drygt ett halvårs bindningstid kvar. Men det var inga problem, min uppsägning var noterad och abonnemanget skulle avslutas i januari 2010. Inga problem och tack för den här tiden.
Så blev det januari och en – vad jag trodde var – slutfaktura dök upp. Bara att betala, även om det kändes lite surt att vi skulle åka på den halvårsvisa kortavgiften som gjorde att notan landade på 652 kronor. Men när februari månads räkningar även inkluderade en från Boxer insåg jag att något inte stod rätt till och ringde kundtjänst.
Det tog inte mer än en minut in handläggaren konstaterade att uppsägningen från maj var noterad i deras system, men att något missats så att den inte blivit effektuerad. Felet åtgärdade han på studs, så den senaste räkningen var bara att strunta i.
– Tack, sa jag, men innebär inte det att jag betalat en månad för mycket nu?
– Jo, svarade handläggaren, men de pengarna kan du inte få tillbaka, eftersom du godkände fakturan när du betalade den.
Sen var det samtalet slut.
Men det kändes ju lite dumt, och såvitt jag vet har man rätt att bestrida en faktura även om man råkat betala den, så jag bestämde mig för att skicka ett mail och klaga. Förvånande nog kan man inte skicka mail till Boxer.
För att kunna ge en bra och omedelbar service har vi valt att inte längre använda oss av e-post i vårt kundservicearbete. Våra utvärderingar har visat att det ofta blir sämre kvalitet i svaren samt längre svarstid via e-post. Vi uppmanar dig istället att kontakta oss via telefon där vi på ett bättre och effektivare sätt kan hjälpa dig med ditt ärende.
Men då telefon inte visade sig funka särskilt bra valde jag att skicka ett vanligt brev där jag berättade att jag var missnöjd med hur de skött ärendet och att de inte ville betala tillbaka det överskjutande beloppet. Visst, skrev jag, det var ett misstag av mig att inte reagera redan i januari och ifrågasätta fakturan då, men till syvende och sisdt skulle jag aldrig ha kunnat begå det misstaget om de inte hade begått sitt och missat att avsluta mitt abonnemang som överenskommet.
Det brevet skickade jag för två veckor sedan. Jag har ännu inte hört ett ljud från Boxer – och då fick de ändå mitt mobilnummer om det nu var så att de tycker det är jobbigt att uttrycka sig i skrift, oavsett medium.
Vad gäller pengarna så överlever jag utan dem, men att ett så stort företag som Boxer behandlar en – visserligen före detta – kund så illa och säger att ”du får skylla dig själv även om vi gjorde fel först” tycker jag är rätt svagt.
Fast om jag vill ha ett svar på min klagan kanske jag ska vända mig direkt till Robert i stället?
Tappra eller vanvettiga?
Rubriken åsyftar naturligtvis alla Malmöbor som varje morgon den här vintern trotsat snövallar och saltslask för att, oftast utan lyse, vingla och slira till och från jobbet. Jag lutar åt det senare.
Nu blir det Berlin till fots
Min gode vän Peter Esse sa i våras, apropå utmaningar, ”Jag är tjock nu, men till jul är jag smal. Du kan springa en mil idag, men när springer ditt första marathon?”[1]. Jag svarade att det kommer aldrig att hända, varpå en viss diskussion om mål i livet bröt ut.
Nu är det snart jul och Esse har i stort sett uppfyllt sitt mål medan jag misslyckats. I natt anmälde jag mig nämligen till Berlin Marathon och ska alltså ge mig ut på en drygt 42 kilometer lång sigthseeing i Berlin, till fots.
Att det överhuvudtaget blev en mara var lite av en missräkning från min sida. Jag hade så smått blivit sugen på att springa Lidingöloppet nästa år, vilket Emma tyckte lät som en dum idé; varför åka till Stockholm för att springa när jag ändå gör det ett par gånger i veckan här i Malmö? Inget bra utgångsläge, eftersom jag gärna ville ha med henne som stöd och för att åtminstone ha någon som hejade på mig, men jag kom på en väldigt bra plan.
Innan jag berättar om planen vill jag dock påpeka att jag på inget sätt betraktar min hustru som ett barn.
Några av mina kollegor med barn har berättat att om de vill att barnen ska göra som de vill utan knot så gäller det att ge dem ett alternativ, ett som är sämre än det du vill att de ska välja. Alltså gällde det för mig att hitta något värre att ställa mot Lidingöloppet för att få med mig Emma som support.
Och vad kan var värre än att springa tre mil? Springa fyra mil och två kilometer kanske?
Alltså slängde jag helt oförberett fram frågan ”Lidingöloppet eller Berlin Marathon” en dag när vi var ute med hunden och fick sekunden senare se min fantastiska plan omintetgjord.
Emma ställde nämligen inte, som jag, Lidingöloppets tre mil mot ett marathons 42 195 meter[2]. Hon ställde Stockholm mot Berlin – och i den jämförelsen står sig naturligtvis Stockholm slätt.
[1]. Citatet är inte ordagrant, men återger andemeningen i sin helhet.
[2]. Nu kanske jag ska vara glad för det, eftersom många löpare anser att Lidingöloppet är betydligt tuffare än en normal mara. Jag hoppas kunna återkomma med en jämförelse vad det lider.
Dagens språklektion
Var tredje bilförare läser eller skickar sms bakom ratten = var tredje bilförare är en idiot.
Läderbröllop
Idag är det tre år sedan den här bilden togs.
Man lär så länge man lever
Tidpunkter man ska undvika Malmborgs: fredagar efter 17, söndagar efter 15.
Kan scientologer inte läsa?
Det verkar i alla fall inte så. Vi har i alla tider haft en skylt på brevlådan där vi undanbett oss reklam buy generic synthroid. Lik förbannat låg där idag inte bara en, utan två reklamlappar från scientologerna.
De erbjuder böcker och tester som är till för att bli mer effektiv och framgångsrik, men hur väl rimmar det med att de egna representanterna inte förstår innebörden i raden ”Ingen reklam tack!”.
Nä, med ett så uselt resultat kommer jag välja andra vägar den dag jag bestämmer mig för att bli effektiv och framgångsrik.