Kan scientologer inte läsa?

Det verkar i alla fall inte så. Vi har i alla tider haft en skylt på brevlådan där vi undanbett oss reklam buy generic synthroid. Lik förbannat låg där idag inte bara en, utan två reklamlappar från scientologerna.

De erbjuder böcker och tester som är till för att bli mer effektiv och framgångsrik, men hur väl rimmar det med att de egna representanterna inte förstår innebörden i raden ”Ingen reklam tack!”.

Nä, med ett så uselt resultat kommer jag välja andra vägar den dag jag bestämmer mig för att bli effektiv och framgångsrik.

Två månader på tvåhundra ord

Det gick snabbt att gå från hyggligt aktiv bloggare till stendöd i den digitala världen. Anledningen var helt enkelt att den verkliga världen tog lite för mycket tid för att jag skulle orka dokumentera det som hände där. Därför kommer här en kortversion av vad som hänt sedan sommaren.

  • Knappt en vecka efter att vi flyttat till Friluftstaden fick Nizar ett gräsfrö i tassen som behövde avlägsnas på kirurgisk väg av veterinär.
  • Kullander flyttade till ny adress (Fridhemstorget i Malmö) och jag hade en hel del ansvar som ledde till många övertidstimmar och att jag prioriterade bort bloggen helt. Efter flytten har dessutom försäljningen ökat, vilket har gett inte direkt minskade min arbetsbörda i egenskap av inköpschef.
  • Jag har börjat löpträna i grupp med Elins löparvänner. Vi kör intervaller varje tisdag.
  • Jag har, tack vare intervallträningen, lyckats putsa mitt personbästa på milen till 43 minuter och 20 sekunder.
  • Jag har anmält mig till Broloppet 2010.
  • Jag ska springa Yddingeloppet nästa helg, vilket blir min första tävling eftersom Run to the Beat blev inställt.
  • Jag har i princip bestämt mig för att springa Berlin Maraton 2010.
  • Jag har skaffat nya glasögon.
  • Jag njuter enormt av att ha egen bastu och ser fram emot en kall höst.
Nizar hos veterinären efter gräsfröincidenten.

Konvalecent vovve efter operation.

Nu ska bastun invigas

Efter allt för lång tystnad i bloggen tänkte jag åtminstone berätta att det äntligen blivit dags att inviga bastun. Ölen ligger på kylning och aggregatet jobbar för fullt på att förbereda en perfekt avslutning på arbetsveckan.

IMG_5798

Äntligen Telia – det tog bara en månad längre planerat

Av skäl som jag har fått anledning att revidera fastnade jag för Telia när det var dags att beställa bredband till huset. Ringde dem och förklarade att jag bara ville ha adsl och inget annat.

Självklart kan vi ordna det, blev svaret. Måndagen efter inflyttning skulle det kunna vara uppe och rulla, vilket lät helt okej. En helg utan bredband klarar till och med jag.

Sen påpekade säljaren på kundtjänst att det skulle bli billigare om jag tog ett paket med bredbandstelefoni inkluderat. För även om du slipper den hutlösa kvartalsavgiften för telefonen om du bara beställer adsl så kostar det 89 kronor för att hålla linjen öppen för datatrafik.

Men, som sagt, om jag tog bredbandstelefoni så skulle de stryka avgiften och allt som allt sparade jag en 40-lapp i månaden, exklusive samtalsavgifter. Så jag gick med på att flytta vårt telefonnummer från Alltele till Telia – en så kallad portering.

En portering innebär – i teorin – mindre arbete än att skriva den här texten, vilket Irländarna dagligen lyckas bevisa när de byter teleoperatör på mindre än 20 minuter.

I Sverige är det dock en annan historia. Ett mobilnummer kan du flytta mellan operatörer på ungefär sju dagar. Ett fast nummer tar hutlösa 15 till 30 dagar.

Nåväl, det kunde jag trots allt leva med. I väntan på att Telia skulle ta över vårt nummer kunde jag ju fortsätta att köra bredbandstelefonin från Alltele över adsl. Vi skulle alltså inte vara utan telefon mer än över helgen.

Trodde jag.

Säljaren på Telia glömde informera mig om en liten, men ack så viktig detalj. Eftersom jag nu skulle ha ett telefonnummer så ändrades proceduren radikalt. Att koppla in koppartrådarna i rätt uttag nere på telestationen och skicka mig ett modem gick plötsligt inte.

Nu skulle först numret porteras, vilket tog ca 20 dagar. Därefter skulle det kopplas in och när det var gjort kunde adsl-abonnemanget ”beställas”. Ja, jag slapp beställa det på nytt, men internt på Telia är det tydligen så det går till.

Och det här fick jag veta veckan efter flytt när jag nyfiket undrade när jag skulle få modemet hemskickat.

Och att försöka ändra på proceduren var lönlöst. Nu var det så här det skulle gå till. Att ingen berättat om den ändrade tidsplanen spelade ingen roll och när jag frågade om det hade gått snabbare att vänta in adsl och därefter portera numret var svaret kort och gott ja, precis som på frågan om säljaren inte borde ha upplyst mig om det.

Nåväl, idag har modemet landat på Malmborgs och ska hämtas efter jobbet, men det skulle inte förvåna mig om det tar ytterligare ett par dagar innan de kopplat in alla sladdar.

Jag borde ha bloggat för länge sedan

… men jag skiter i det och njuter lite av att sitta på solgården en stund, trots att solen lyser med sin frånvaro och några enstaka regndroppar landar på min panna.

Att göra ingenting, gärna ackompanjerat av en räcka gamla 80-talshits, är en helt klart underskattad konstform idag. Jag lovar dock att utöva den så ofta jag kan framöver, med eller utan hitsen från förr.

Hur bra får man trivas egentligen?

Det har varit dåligt med uppdateringar sedan vi flyttade vilket kan skyllas dels på Telia, dels på vårt nya hem.

Vad gäller Telia så har de inte levererat bredband än och vi lever nu på ett lånat 3G-modem som vars, inte allt för snabba, uppkoppling delas ut på det trådlösa nätverket.

Men den största anledningen är helt enkelt att jag trivs så jäkla bra här att jag bara vill njuta av att bo här och inte göra så mycket mer.

De kvällar jag är ensam hemma sitter jag hellre på solgården eller, som nu, på balkongen i stället för att bänka mig framför tv:n. Nizar har fått utstå ganska långa promenader på Limhamnsfältet och bland husen på Västervång och Mellanheden.

2236

Kvällsutsikt från vår balkong.

Dessvärre tog solen semester samtidigt som min slutade, så utomhusfrukostarna innan jobbet som jag hade sett fram emot har lyst med sin frånvaro.

Men jag klagar inte. Lugnet här är, oavsett väder, nästan obeskrivligt för den som bott nio år mitt i Malmö, vara fem vid Föreningsgatan. Bara det att kunna öppna alla fönster utan risk för tinnitus på grund av trafiken är en lyx. Och att kunna gå ut tidigt en lördagmorgon utan att behöva kryssa fram mellan spyor, kisspölar och krossade flaskor smäller nästan högre.

Fast det finns ju vissa nackdelar med att lämna asfalt och kullersten för lite mer natur och grusade trottoarer, men mer om det i ett annat inlägg.

2232

Första kvällen efter flytten avslutades på balkongen med ett glas vin, lite levande ljus och inget annat.

Var sak på sin plats

Om man kunde tävla i att flytta så skulle jag nog ligga bra till för världsmästartiteln. I går, måndag, var den sista kartongen uppackad – jo, det står fem lådor med böcker i källaren, men eftersom vi inte bestämt hur vi gör med bokhylla så räknar jag inte dem – vilket är minst lika snabbt som förra gången vi flyttade, och då hade vi betydligt färre prylar och möbler.

Kvar att göra är att sätta upp två taklampor, varav den ena inte kan placeras innan vi fått vår nya säng, väggmontera brandsläckare, hänga två gardiner som inte kommit från syateljén än, och hänga tavlor.

Det sista är det svåraste, för det kräver lite eftertanke. Därför räknar jag inte med att vi är helt klara förrän tidigast på fredag – en hel vecka efter att vi flyttade in.