Igår, stax efter nio, passerade jag äntligen hundra mil. Hoppas nå tvåhundra inom ett år.

Igår, stax efter nio, passerade jag äntligen hundra mil. Hoppas nå tvåhundra inom ett år.

Nyss hemkommen från en dryg mil i Pildammarna kan jag konstatera att jag sprungit 980.05 upmätta kilometer sedan jag drog igång min hobbylöparkarriär. Således är det inte ens två mil kvar till hundra löpta mil.
Ett av Lidls reklamblad låg och skräpade på marken och jag kunde inte låta bli att se rubriken ”Underkläder för han och henne”.
Visst, Lidls affärsidé är att sälja billigt skit, men att de går så långt i sin prispressariver att de inte ens kan anställa en copywriter som höll sig vaken under svenskundervisningen är väl att ta i?
Tyvärr tror jag inte att Nizar förstod varför husse tyckte han var duktig som kissade på reklambladet i fråga.
Vi gick precis förbi en vigselceremoni i Botan i Lund. Ganska vågat med tanke på midsommarprognoserna, men just nu är det strålande sol och det såg ganska trevligt ut.
Fast det är en hel vecka kvar. 21 juni smäller det.
Fram till dess kan man njuta av BBC2:s trailer hos FinalGear.com.
Lovade att återkomma med skryt när endast fem mil återstår till hundra, så se det här som skryt.
Vill även nämna att jag satte ett nytt personligt rekord på milen. 46 minuter och 34 sekunder. En förbättring med 21 sekunder.
Hörde en intressant siffra igår. iPhone har 30 procent av smartphonemarknaden – inte den totala mobiltelefonmarknaden alltså – i Sverige, men användarna står för hela 62 procent av den mobila datatrafiken i Telias nät.
Hade tänkt springa drygt en mil i Pildammarna idag, men det blev knappt åtta kilometer. Anledningen till den kortare distansen stavas Nizar.
Han är nämligen inte helt förtjust i att husse försvinner ut en timme eller så och kommer hem alldeles svettig. Han piper ibland när jag drar på mig tightsen och det är ett himla pussande och fjäskande när jag väl är hemma igen – som för att tala om hur hemskt livet är utan husse.
Idag passade Emma på att ta ut honom på en promenad samtidigt som jag sprang, och de gick till Nizars favoritställe Pildammarna. Jag passerade dem en gång utan att han märkte något, så nästa gång utgick jag från att han inte skulle notera min närvaro då heller.
Men ack så fel jag hade. Några sekunder efter att jag sprungit förbi dem vände jag mig om och såg en liten vit torped komma stormande mot mig i full karriär. Så det var bara att avbryta ett par kilometer i förtid och vända tillbaka till Emma med den lille hoppandes runt mig som en studsboll på uppåttjack.
Nåväl, nu är jag i alla fall mindre än åtta mil från hundrastrecket och det känns rätt bra.
Den 19 maj 2008 fick jag fick hjärnsläpp, snörde på mig skorna och stack ut på min första löprunda den här sidan sekelskiftet. Sedan dess har det blivit nästan hundra mil i diverse löparspår i och runt Malmö.
Ja, det var väl allt jag tänkte säga den här gången. Återkommer med lite mer skryt när jag har mindre än fem mil kvar.
Tänk om det här hade funnits när jag gick i skolan? Då hade jag nog lärt mig läsa på nolltid.
Eller rättare sagt, om jag inte hade kunnat läsa innan jag började skolan så hade jag nog lärt mig det snabbare med lite Star Wars ABC.