Var sak på sin plats

Om man kunde tävla i att flytta så skulle jag nog ligga bra till för världsmästartiteln. I går, måndag, var den sista kartongen uppackad – jo, det står fem lådor med böcker i källaren, men eftersom vi inte bestämt hur vi gör med bokhylla så räknar jag inte dem – vilket är minst lika snabbt som förra gången vi flyttade, och då hade vi betydligt färre prylar och möbler.

Kvar att göra är att sätta upp två taklampor, varav den ena inte kan placeras innan vi fått vår nya säng, väggmontera brandsläckare, hänga två gardiner som inte kommit från syateljén än, och hänga tavlor.

Det sista är det svåraste, för det kräver lite eftertanke. Därför räknar jag inte med att vi är helt klara förrän tidigast på fredag – en hel vecka efter att vi flyttade in.

Målarna är snart färdiga

Sju arbetsdagar var svaret när vi frågade hur lång tid det skulle ta att måla ovanvåningen, tapetsera en fondvägg, garderob och hallen. Igår, efter bara fyra dagar, var allt utom hallen klart.

22242228

Det är alltså inte omöjligt att allt de blir färdiga och huset inflyttningsklart idag. Frågan är bara hur jag ska härda ut till fredag, när flytten är inbokad. Det lär bli ett par dagar präglade av otålighet.

Snart kommer flyttgubbarna

På fredag säger vi tack och farväl till lägenheten på Föreningsgatan och låter flyttgubbarna bära iväg vårt bohag till Friluftstaden (jo, det ska bara vara ett ”s”). I skrivande stund är det precis en vecka sedan vi fick nycklarna och seda dess har vi tillbringat så mycket tid som möjligt i huset.

Det har dock inte blivit så mycket som man skulle kunna önska, eftersom vi varit tvungna att packa, röja och handla en massa. Två fulla billaster till tippen, där det mesta faktiskt lämnades in till loppis, har det blivit. Lika många till Ikea och K-rauta, dock utan att fylla bilen, samt en vända till Löddeköpinge där vi fyndade utemöbler.

2184

Men efter varje dags slit har vi satt oss på solgården och bara njutit. Av tystnaden, grönskan och vårt nya hem. Skillnaden mot Föreningsgatan och de omgivande kvarteren är enorm. Även om vi sitter utomhus i Friluftstaden hör vi mindre trafikbuller än i vårt nuvarande vardagsrum, med fönstren stängda. För det är alltid minst tre motorcyklister, åtta mopedister och tolv BMW-slynglar som kör dragrace på Föreningsgatan varje kväll. Och de använder gärna trafikljuset precis nedanför som startsignal till racet.

Och vi ska inte tala om alla fulla människor som skränande drar förbi på Mjölnaregatan – där de gärna lättar på trycket och kräks mot husväggen, eller ännu hellre i en port. De lyckas störa både kvällsro och morgonhumör när man måste kryssa med hunden mellan högar av krossat glas, skräp från snabbmatsrestauranger och gårdagens kvällsmat blandad med rödtjut.

Men som sagt, av detta märker vi ingenting när vi sitter på solgården i vårt nya hem. Och nu är det bara ett par dagar kvar som vi behöver stå ut med eländet. Fast jag ger mig fan på att det inte tar lång tid innan jag börjar sakna lägenheten och läget mitt i city.

2179

2204
2192

Inte ens två mil kvar

Nyss hemkommen från en dryg mil i Pildammarna kan jag konstatera att jag sprungit 980.05 upmätta kilometer sedan jag drog igång min hobbylöparkarriär. Således är det inte ens två mil kvar till hundra löpta mil.

Tillbaka till skolbänken Lidl

Ett av Lidls reklamblad låg och skräpade på marken och jag kunde inte låta bli att se rubriken ”Underkläder för han och henne”.

Visst, Lidls affärsidé är att sälja billigt skit, men att de går så långt i sin prispressariver att de inte ens kan anställa en copywriter som höll sig vaken under svenskundervisningen är väl att ta i?

Tyvärr tror jag inte att Nizar förstod varför husse tyckte han var duktig som kissade på reklambladet i fråga.