Sju arbetsdagar var svaret när vi frågade hur lång tid det skulle ta att måla ovanvåningen, tapetsera en fondvägg, garderob och hallen. Igår, efter bara fyra dagar, var allt utom hallen klart.
Det är alltså inte omöjligt att allt de blir färdiga och huset inflyttningsklart idag. Frågan är bara hur jag ska härda ut till fredag, när flytten är inbokad. Det lär bli ett par dagar präglade av otålighet.
På fredag säger vi tack och farväl till lägenheten på Föreningsgatan och låter flyttgubbarna bära iväg vårt bohag till Friluftstaden (jo, det ska bara vara ett ”s”). I skrivande stund är det precis en vecka sedan vi fick nycklarna och seda dess har vi tillbringat så mycket tid som möjligt i huset.
Det har dock inte blivit så mycket som man skulle kunna önska, eftersom vi varit tvungna att packa, röja och handla en massa. Två fulla billaster till tippen, där det mesta faktiskt lämnades in till loppis, har det blivit. Lika många till Ikea och K-rauta, dock utan att fylla bilen, samt en vända till Löddeköpinge där vi fyndade utemöbler.
Men efter varje dags slit har vi satt oss på solgården och bara njutit. Av tystnaden, grönskan och vårt nya hem. Skillnaden mot Föreningsgatan och de omgivande kvarteren är enorm. Även om vi sitter utomhus i Friluftstaden hör vi mindre trafikbuller än i vårt nuvarande vardagsrum, med fönstren stängda. För det är alltid minst tre motorcyklister, åtta mopedister och tolv BMW-slynglar som kör dragrace på Föreningsgatan varje kväll. Och de använder gärna trafikljuset precis nedanför som startsignal till racet.
Och vi ska inte tala om alla fulla människor som skränande drar förbi på Mjölnaregatan – där de gärna lättar på trycket och kräks mot husväggen, eller ännu hellre i en port. De lyckas störa både kvällsro och morgonhumör när man måste kryssa med hunden mellan högar av krossat glas, skräp från snabbmatsrestauranger och gårdagens kvällsmat blandad med rödtjut.
Men som sagt, av detta märker vi ingenting när vi sitter på solgården i vårt nya hem. Och nu är det bara ett par dagar kvar som vi behöver stå ut med eländet. Fast jag ger mig fan på att det inte tar lång tid innan jag börjar sakna lägenheten och läget mitt i city.
… när man hör alla program på P1 minst två gånger.
Igår, stax efter nio, passerade jag äntligen hundra mil. Hoppas nå tvåhundra inom ett år.
Nyss hemkommen från en dryg mil i Pildammarna kan jag konstatera att jag sprungit 980.05 upmätta kilometer sedan jag drog igång min hobbylöparkarriär. Således är det inte ens två mil kvar till hundra löpta mil.
Ett av Lidls reklamblad låg och skräpade på marken och jag kunde inte låta bli att se rubriken ”Underkläder för han och henne”.
Visst, Lidls affärsidé är att sälja billigt skit, men att de går så långt i sin prispressariver att de inte ens kan anställa en copywriter som höll sig vaken under svenskundervisningen är väl att ta i?
Tyvärr tror jag inte att Nizar förstod varför husse tyckte han var duktig som kissade på reklambladet i fråga.
Vi gick precis förbi en vigselceremoni i Botan i Lund. Ganska vågat med tanke på midsommarprognoserna, men just nu är det strålande sol och det såg ganska trevligt ut.
Fast det är en hel vecka kvar. 21 juni smäller det.
Fram till dess kan man njuta av BBC2:s trailer hos FinalGear.com.
Lovade att återkomma med skryt när endast fem mil återstår till hundra, så se det här som skryt.
Vill även nämna att jag satte ett nytt personligt rekord på milen. 46 minuter och 34 sekunder. En förbättring med 21 sekunder.
Hörde en intressant siffra igår. iPhone har 30 procent av smartphonemarknaden – inte den totala mobiltelefonmarknaden alltså – i Sverige, men användarna står för hela 62 procent av den mobila datatrafiken i Telias nät.