Svängde förbi MKB och lämnade in uppsägningen på lägenheten i morse. Det kändes faktiskt lite vemodigt, för jag gillar verkligen vår lägenhet, även om placeringen precis intill Föreningsgatan och kiss- och spystråket (Mjölnargatan alltså) inte är sådär lysande.
Men jag tror nog att jag kommer över det så snart vi installerat oss i huset i Friluftsstaden.
Det är CSS Naked Day idag och precis som förra året är jag med (om inte annat får jag ju en anledning att skriva något, vilket det varit dåligt med den senaste tiden).
Idag har jag gjort slag i saken och anmält mig till mitt första lopp – Run to the Beat i Malmö den 15 augusti.
Det blir en halvmara där jag inte behöver ha med mig iPoden för att få musik till löpningen, eftersom det ingår i själva loppet i form av liveband som placeras ut strategiskt längs banans sträckning.
Start och mål kommer tydligen bli vid Hyllie Arena, men var det är tänkt man ska springa däremellan är än så länge okänt. Men det vore kul att få se just dig någonstans längs vägen, hejandes på mig.
Gatan var enkelriktad, avspärrad och uppgrävd. Ändå lyckades en klantskalle till bilförare med konststycket att ta sig in på den och lägga bilen på sidan i diket.
Sydsvenskans Hermod Pedersen ställer i artikeln frågan om det inte hade behövts bättre avspärrningar på gatan. Jag tror dessvärre inte att det hade hjälpt. Vad Malmö behöver är bättre bilförare, som har vett att använda huvudet när de sätter sig bakom ratten.
Vi kan ju åtminstone glädja oss åt att en dem som inte gör det nu verkar vara billös och oskadliggjord för en liten tid framöver.
Sydsvenskans Eskil Fagerström har nått utmaningens mål – Roms marathon. Starten har gått och enligt uppgifter från Facebookgruppen Vi som hejar på Eskil Fagerström i Roms maraton! har han i skrivande stund passerat första stationen, med vissa känningar i en lårmuskel.
Vi håller tummarna för att det stannar vid känningar och att Eskil tar sig i mål med äran och alla kroppsdelar i behåll.
Uppdatering: Nu är han halvvägs, inga rapporter om skador eller andra känningar.
Uppdatering: Äntligen i mål. Strax före två kom den uppdateringen, vilket torde ge en tid på under fem timmar. Grattis!
Igår lyste solen över Malmö och jag tyckte det kändes som ett utmärkt tillfälle att släppa ut vespan på vägarna igen. Jag var allt lite orolig att hon skulle trilskas efter att stått nästan helt utan tillsyn i förrådet i mer än fyra månader. Men icke.
Lite choke och lätt gas var allt som behövdes och sedan bar det av till jobbet och hon spann som om vi det var förra veckan vi var ute och körde.
På väg hem efter jobbet stannade jag till på Herz vid Kronprinsen för en välförtjänt tvätt för att få bort vinterdammet och ta fram glansen igen.
Behöver jag nämna att det blev tvåtakt till jobbet idag också?
Brukar inte skriva så mycket om jobbet, men det är lite svårt att låta bli när vi gjort vår första försäljning via Facebook. En iPod shuffle beställdes så snart vi hade lagt ut nyheten om att de finns i lager.
Jag skulle tro att det är den första Facebookförsäljningen som någon Apple Premium Reseller gjort.
Nu när jag äntligen kommit igång med löpningen ordentligt igen så tyckte jag att det var dags att testa uthålligheten med ett långpass. Målet var två mil så jag laddade med en rejäl frukost och hinkvis med vatten. Styrde sedan kosan mot Malmö Arena i ett något lägre tempo än vanligt.
Från Arenan bar det sedan av mot Limhamn längs Annetorpsvägen och sedan ner till Sibbarp. Så långt inga problem och jag kände mig fortfarande pigg med många kilometer kvar i benen.
Men väl framme vid Limhamnsvägen kände jag helt plötsligt hur det började kurra i magen. Jag hade lyckats springa mig hungrig. Törstig var jag naturligtvis också, men det hör liksom till och brukar på mina vanliga milrundor inte innebära några problem.
Allt eftersom jag närmade mig centrum igen verkade det som om luktsinnet blev allt bättre. Pizzerior, gatukök och restauranger avgav dofter jag aldrig känt och jag kunde uppfatta dem på trots avstånd på flera hundra meter. När iPoden talade om att jag sprungit 16 kilometer var det inte mer än en kilometer kvar hem. Kastade mig därför in på Hästhagens idrottsplats och avverkade två varv innan magen övertalade mig att det var dags att styra hemåt igen.
Jag lyckades dock finta den vid Fersens väg och tog mig ner till Gamla kyrkogården innan den åter tog kommandot och styrde in mig mellan gravarna mot Davidshallsgatan och upp till Triangeln.
19,23 Kilometer förkunnade iPoden när jag utanför lägenheten frågade den hur lång sträcka jag avverkat. Knappt 800 meter kvar alltså. Inte mer än två kvarter till två mil. En baggis – om det inte vore för magen. Den sa helt enkelt stopp och belägg, gå upp i lägenheten och ät.
Och jag lydde. Tvåmilagränsen får helt enkelt vänta några veckor, och då tar jag en näve russin och mitt nyligen inköpta vätskebälte med mig.
Rundan, på ett ungefär
Nu är vi hemma i Malmö igen och kan åter njuta av att höra danska talas på gator och i butiker. Fyra av fem expediter i Köpenhamn är svenskar, i alla fall om man utgår från dem som betjänade oss i helgen. Och det oavsett om vi gick på restaurang, café eller i butik.
Här hemma i Malmö känns det som förhållandet är det omvända, åtminstone bland flanörerna på Södra förstadsgatan och kunderna i stans butiker. Så vill du inte höra danska, åk till Köpenhamn.