Någon gång strax före nyår inföll en av de sällsynta dagarna den här vintern då vi hade frysgrader i Malmö. Samma dag hade jag tagit bilen till jobbet och upptäckte till min förvåning att generatorlampan började flämta när jag körde hem. Den slocknade dock efter en stund och när jag nästa gång satte mig i bilen höll den sig släckt under hela färden.
Några veckor senare trillade temperaturen under nollan igen och generatorlampan började åter blinka. Kunde det vara så illa att den höll på och ge upp, och köldintolerans var det första tecknet? Eller kunde det vara så enkelt att det var remmen som höll på att ge upp? Den senaste tiden hade vi börjat lägga märke till ett lätt vinande från trakterna kring generatorn. Och alla som växte upp när Volvo 240 var världens vanligaste bil i Sverige vet ju att vinande, eller i ylande fallet 240, från motorn betyder sliten fläkt- eller generatorrem. Och med tanke på att att en rem är billigare än en generator kändes det naturligt att prova det först.
600 kronor och några dagar senare kom nästa köldknäpp och det det var dags att testa teorin. Men icke. Lampjäveln, som jag nu börjat kalla den, lyste glatt efter att den hade stått ute en dag i minusgrader. Som om inte det räckte tog helt plötsligt styrservon semester – och det dagen före bokad besiktning.
Nåväl, det var ju ruskigt kallt den kvällen, och i höjd med Hilton hade generatorn fått upp laddningsförmågan så pass att servon kom tillbaka och lampjäveln återgick från ilsket lysande till det ursprungliga flämtandet. Besiktningen torde alltså inte vara i fara eftersom morgondagen sades komma med plusgrader och bilen skulle trots allt tillbringa natten i garaget. Det var dock tämligen uppenbart att någon ytterligare åtgärd behövdes och det snart.
Tyvärr snarare än jag hade räknat med eftersom lampjäveln, trots en natt i varmt garage, välkomnade mig på morgonen med sig pulserande. Därtill vägrade servon att vakna överhuvudtaget. Inga bra förutsättningar för en besiktning kändes det som, och damen som jag talade med på Bilprovningen höll med och flyttade fram min bokning en vecka så att jag skulle hinna med ett besök hos de förträffliga mekarna på Bil och traktor i Hörby.
När det var dags att köra hem efter arbetsdagens slut var jag dock lite bekymrad. Skulle den stackars bilen orka hela vägen till Hörby i sitt tillstånd. Svaret kom tidigare än jag önskat. Så snart jag kämpat mig ut från parkeringsfickan, utan servo naturligtvis, fick lampjäveln sällskap av sin kompis ABS-varningslampan.
Okej, det var visserligen inte halt just då, och jag har aldrig behövt bromsa så pass att ABS-systemet vaknat, men det kändes lite oroväckande. Vid Kronborgsskolan vaknade airbaglampan och nu var det dags att känna sig bekymrad. Jag var inte så mycket orolig för resan till Hörby som för resan till garaget. När sedan startmotorlampan stämde in i kören precis när jag körde förbi lägenheten bytte jag från halvljus till parkeringsljus som en sista desperat åtgärd för att klara mig i mål.
Tyvärr hade jag inget för det, utan när det var dags att ta av in på Norra skolgatan började motorn hosta i takt med blinkersen för att direkt efter svängen dö helt.
Vilket får mig att tänka på en notis jag läste i Metro i går.
Den berättade om en undersökning bilister hade fått betygsätta sig själva som bilförare. Överlag var skåningarna övertygade om sin egen förträfflighet, så pass att de verkligen stack ut i undersökningsresultatet.
Då undrar vän av ordning – det vill säga jag – var dessa bilister håller hus? För de är i alla fall inte i Malmö, åtminstone inte samtidigt som jag är det. För dagligen visar stora delar av bilisterna – och cyklisterna och fotgängarna – att de inte har koll på de mest grundläggande trafikreglerna.
Till exempel den som säger att man ska ge tecken vid byte av körriktning eller körfält. Det skojas friskt om att blinkers skulle vara extrautrustning på bilar och jag har själv funderat på om en del kanske låter bli att blinka av ekonomiska eller miljömässiga skäl. För blinkern drar ju lite ström varje gång den tänds, något jag själv blev smärtsamt medveten om, som alstras genom att motorn förbrukar dyr bensin, och när den går sönder så kostar en ny lampa pengar.
Så sent som i går kunde jag än en gång konstatera att Malmöbilister har dålig koll på högerregeln, så pass att jag undrar om den överhuvudtaget lärs ut vid trafikskolorna här. Tre kvarter från jobbet stannade jag för att släppa förbi en bil som jag hade väjningsplikt gentemot enligt högerregeln. Föraren gjorde först ingen ansats till att köra och efter några sekunder vinkade han faktiskt åt mig att köra före.
Då blev det prestige i det hela. Jag tänkte minsann inte bryta mot en grundläggande trafikregel bara för att han inte verkade känna till den. Efter vilt gestikulerande där jag på olika sätt försökte teckna ”H-Ö-G-E-R-R-E-G-E-L” på något hemmagjort teckenspråk satte jag mig helt enkelt med armarna i kors och väntade.
Då körde mannen.
Sen kan jag på något plan förstå hans tvekan eftersom jag för ett halvår sedan stannade i samma korsning just för att lämna företräde åt en annan bil och blev omkörd.
Övergångsställen, trafikljus som slår om till gult och hastighetsbegränsningar ska vi ju inte tala om, för då kommer den här krönikan snart att utgöra halva Internets samlade textmassa.
För att återgå till undersökningen; kan det vara så att de skåningar som svarat menar att de är duktiga förare eftersom de klarar av att, i rätt stor utsträckning i alla fall, undvika olyckor, trots att de och nästan alla andra struntar i att följa trafikregler. I så fall kan jag väl till viss del hålla med dem, även om jag hellre skulle se att de började bete sig på det sätt körkortsboken säger att man ska göra så jag slipper gissa vad de tänker göra. Vi kan väl börja med blinkers – och att sträcka ut handen för alla cyklister.
På tal om blinkers, hur gick det med vår stackars bil?
Jo, med ett nytt batteri tog den sig upp till Hörby, även om lampjäveln vaknade till liv precis när vi lämnade E22. Där fick den sig en ny generator, kamrem och vattenpump, och har varit så snäll så. Och nästa gång en varningslampa tänds på instrumentpanelen blir det verkstan direkt. Jag lovar.