Dygnsrytmen är äntligen återställd

I går morse vaknade jag inte förrän klockan ringde och jag var morgontrött. Äntligen.

Ända fram till söndagen vaknade jag vid tre, fyra, fem, sex och sju innan jag till slut insåg att det var lika bra att stiga upp, trots att hållit mig från sängen minst fram till midnatt. Självklart innebar det att kroppen tyckte det var dags att sova redan vid femtiden på kvällen, så jag har inte haft några problem att somna i Emmas knä i soffan. Däremot har jag haft en del problem att hänga med i de filmer och program vi tittat på.

Jag får väl utgå från att jag inte missade något.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.