Barnbacken i Klövsjö var nog den största utmaningen under hela veckan.

Högst upp stupar den brant – minst lika mycket som en svart backe – innan det efter tio meter planar ut och blir en grön backe igen. Följaktligen har jag stått på näsan varje morgon när jag med självklarhet tagit mig upp till toppen för att kasta mig ut i pisterna.

Idag, precis som i går, kom jag inte mer än två meter innan första vurpan. Faktum är att under dagens andra åk hann jag med inte mindre än två magplask inom de första tio metrarna.

Som tur är kan man hoppa av liften mitt i backen och mjuka upp lite innan det är dags att ge sig upp på toppen igen. Och se, efter ett par mesåk i nedre delen av backen klarade jag av barnbacken ända från toppen. Några åk senare var jag till och med redo för den blå backen som ligger precis intill.

Fast varför den ena är grön och den andra blå, och inte tvärtom, begriper jag inte. Den blå är faktiskt lättare, om du frågar mig. Möjligen något brantare, men betydligt bredare, varför det gick att ta ut svängarna ordentligt och jag fick möjlighet att känna mig duktig en stund innan vi tog lunch.