Precis som i barnbacken går det att hoppa av liften lite tidigare och smita in i nedre halvan av den röda backen. Vi provade att åka där redan i går, och visserligen var det brant men brett, så det gick faktiskt ganska bra att ta sig ner utan skador. Stärkt av detta tänkte jag att det var läge att ta sig ner hela vägen.
Jag menar klarar jag åka 75 meter röd backe så ska jag väl klara drygt 400 meter röd backe.
Problemet är ju bara att en röd backe behöver inte nödvändigtvis vara röd överallt. Den kan till exempel vara blå, eller rent av grön, på de flesta ställen, men ha ett rött parti någonstans mitt i. Precis så var det här.
Efter en kort och ganska härlig inledning kom det helt plötsligt ett stup. Jag var tvungen att stanna en kort sekund för att repa mod och ta fram kameran för att föreviga utsikten. Vad händer då?
Ett gäng skidåkare, som uppenbarligen varit med förut, kom farande i backen och stannade precis framför mig. Inga tysta förbannelser i världen kunde få dem att fortsätta så till slut blev jag ju tvungen att ge mig av utför stupet.
.
Förutom att jag satte mig på rumpan någonstans på vägen ner så minns jag faktiskt inte mycket av vad som hände innan jag var nere vid liftarna igen. Bortsett från att det var brant, jävligt brant, och gick fort, jävligt fort
Jag måste nog träna lite till, men jag ska upp i röda igen.