På juldagen började jag känna mig lite risig i halsen, lagom till fredagen hade jag en fullt utvecklad förkylning med en febertemperatur hela 36,8° (jag brukar ligga strax över 36° C i vanliga fall).

Precis när jag återhämtat mig och bestämt mig för att börja promenera till jobbet igen kommer så vintern med minusgrader och en jävla blåst. Höll på att dö under hundrundan på morgonen och var nära att ta bilen trots allt. Men förra vintern köpte jag en riktigt varm jacka, så den åkte fram och jag tog ett par försiktiga steg mot Käppastan för att känna efter om det skulle gå eller om det var bättre att vänta om och gå till garaget.

Jackan stod pall, hela vägen till jobbet. Jeansen var dock inte lika bra på att hålla kylan ute, så även om jag var varm och skön på överkroppen så kändes benen som ett par isklumpar ända fram till lunch.

Det är märkligt att jag inget lärt mig efter elva år i Skåne.