Vem gör kläder åt oss spinkiga killar?

Jag tycker det är enormt svårt att hitta kläder som jag trivs med. Problemet är inte att det saknas snygga plagg, däremot kan det vara lögn i helvete att hitta något som sitter bra. 

Bara i vart tredje fall brukar det finnas något i stolek small, och om plagget också är lever upp till den angivna storleken är det som att vinna på lotto. I de flesta fall sitter tröjor och skjortor ungefär lika bra som en säck, med ungefär trettio procent mer tyg än nödvändigt vilket gör att man ser ut som en vandrande kvadrat.

Kavajer och kostymbyxor ska vi inte tala om, eller jo förresten, det ska vi.

Storlek 46 är, med några få undantag, det minsta du kan hitta på herravdelningarna. Enligt H&M:s storleksguide* ska det motsvara small – vilket som sagt redan det är för stort – och översatt till byxor är det 31,5 tum. Det är bra mycket för stort för en som drar 29 tum i jeans och 28 tum när det är frågan om tunnare tyg.

Så vad gör man? Ja i fredags köpte jag en ny jacka från Haglöfs på Naturkompaniet. Den sitter hur bra som helst och jag känner mig faktiskt snygg i den, trots att jackan i sig kanske är lite tråkig. Kan det verkligen vara så enkelt som att friluftskläder är bättre storleksanpassade för smala killar? Ja, om man går till damavdelningen i alla fall.

Att sedan jackan är figursydd och inte ser alldeles fyrkantig ut – vilket de flesta herrkläder för överkroppen gör – är bara en bonus. Tyvärr är det inte i så många andra butikers damavdelningars kollektioner som tilltalar mig, vilket begränsar utbudet en aning, och att bara klä mig i friluftskläder känns inte heller tilltalande. 

Nu är ju inte jag särskilt liten (eller är jag det?), så om jag har problem måste det finnas många fler som tycker det är lika svårt att fylla garderoben. Och det finns ju butiker som vänder sig enbart till storväxta, som den vid Alexanderplatz i Berlin, men var finns butikerna för oss smala/tunna/taniga killar?

2059

Är det bara jag som har missat dem eller är det så illa ställt att de inte finns? I så fall funderar jag allvarligt på att starta eget i konfektionsbranschen. Hur svårt kan det vara?

 

* I storleksguiden finns 44 med som minsta storlek, vilket är rent hyckleri från H&M:s sida eftersom det aldrig finns något mindre än 46 – om man har tur, då undre gränsen vanligtvis går vid 48. Tittar man sedan vidare på sidan med tumstorlekar så kan vi konstatera att 32 tum i benlängd är kort. Men vi som har 30 tum eller kortare, vad räknas vi som?

Varför inte en Nizar-tröja?

Okej, jag vet, det är skittöntigt. Men jag kunde inte låta bli.

Jag har gjort en Nizartröja, eller rent av ett par Nizartröjor. Den första blev inte så lyckad eftersom trycket blev ganska kasst – jag använde teckningen som ligger i bakgrunden på sidan.

Nästa försök blev dock lite bättre, en stiliserad variant av teckningen.

Svart Nizar-T-shirt

Just den här modellen är en svart, slimmad t-shirt med fräckt tryck i halogenreflex, eller som Fredrik på jobbet kallade den, bling-blingtröja.

Vill du ha din egen Nizar-tröja är det bara att gå till butiken och beställa en. Kommer med posten inom ett par dagar. Allt som finns där har jag själv beställt, så dyker det upp något nytt vet du vad jag kommer att ha på mig framöver.

Varför kanske du frågar dig? För att det går, svarar jag. Och vem vet, det kanske är någon mer än jag som faktiskt vill ha en Nizartröja men aldrig fått chansen förr.

Moderna myter: tvättstugan

Det är dags att avliva några myter om tvättstugan:

1. Om jag har gjort rent tvättmedelsfacket så har jag städat tvättstugan.
Tyvärr en av de vanligaste missuppfattningarna när handlar om gemensamma tvättstugor. Det krävs dock lite mer än så för att du ska kunna känna dig stolt över din insats. Tvättmedelsresterna ovanpå maskinerna, på golvet samt tvättmedlet du av någon outgrundlig anledning lyckats kleta in på fronten av tvättmaskinen måste tas bort. En närbesläktad myt handlar om luddfilter, vilken går ut på att det räcker med att rensa bort luddet i torktumlaren och lämna hälften på golvet.

2. Bättre lite skit här och där än ett rent helvete.
Den lates ursäkt för att slippa städa är väl känd över hela landet, kanske hela världen. Visst kan det ligga något i påståendet, så länge det inte handlar om tvättstugor. För även den late kommer en dag att tappa nytvättade kläder på det skitiga golvet och upptäcka att det är jobbigare att köra en ny maskin än att städa ordentligt i förväg.

3. Om jag inte ser skiten så finns den inte.
Ledsen, men bara för att du inte ser dammråttorna, tvättmedlet och gruset på golvet så betyder det inte att det inte finns. Däremot betyder det att du borde göra ett besök hos en optiker.

4. Dammet under mangeln är det ändå ingen som märker.
Trodde du ja. Så snart du lämnar tvättstugan så kryper det fram. Magi? Knappast. Det är bara lufttrycket från dörren du stänger, och nästa tvättare öppnar, som får det att virvla ut igen.

5. Dagens tvättmedel är mycket mer effektiva än gårdagens.
Myt? Ja och nej. Det beror på vem som säger det. Dagens tvättmedel är självklart mer effektiva än de som fanns att köpa när jag lärde mig använda en tvättmaskin. Det krävs mindre mängd och lägre temperatur för att uppnå samma, eller rent av bättre resultat. Men en sak har inte ändrats. Tvättmedlet måste fortfarande befinna sig i tvättmaskinen. Ovanpå, eller utsmetat på luckan gör det ingen nytta, och jag betvivlar starkt att Via någonsin kommer att utveckla ett så pass effektivt medel.

6. Det är ju ändå ingen annan som städar, så varför ska jag?
Det här är väl ingen myt? Det är ett påstående, kanske du tänker nu. Men nej, än så länge är det en myt. Jag städar i tvättstugan (oftast när jag kommer ner, för att mina nytvättade kläder inte ska behöva bli skitiga så snart jag tar dem ur maskinen, och när jag går), och jag vet att det är minst två eller tre andra grannar som också städar. Men det vete fan hur länge till jag står ut, så snart är det nog inte längre en myt utan bara ett påstående.

Så kom till slut vintern

På juldagen började jag känna mig lite risig i halsen, lagom till fredagen hade jag en fullt utvecklad förkylning med en febertemperatur hela 36,8° (jag brukar ligga strax över 36° C i vanliga fall).

Precis när jag återhämtat mig och bestämt mig för att börja promenera till jobbet igen kommer så vintern med minusgrader och en jävla blåst. Höll på att dö under hundrundan på morgonen och var nära att ta bilen trots allt. Men förra vintern köpte jag en riktigt varm jacka, så den åkte fram och jag tog ett par försiktiga steg mot Käppastan för att känna efter om det skulle gå eller om det var bättre att vänta om och gå till garaget.

Jackan stod pall, hela vägen till jobbet. Jeansen var dock inte lika bra på att hålla kylan ute, så även om jag var varm och skön på överkroppen så kändes benen som ett par isklumpar ända fram till lunch.

Det är märkligt att jag inget lärt mig efter elva år i Skåne.