Nizar och jag strosade runt lite vid den lilla bäcken i Kungsparken. Helt plötsligt kom ett andpar trippandes mot oss och strax bakom var ytterligare tre änder i antågande.
Jag blev milt sagt förvånad med tanke på att jag hade en hund med mig, men efter en stund insåg jag vad det var som lockade dem. Jag hade en prasslig påse i handen och trodde naturligtvis att den, som alla andra prassliga påsar, innehöll bröd. Men tyvärr, det var 250 gram Malmökaffe från Te & Kaffehuset.
Inget för små änder alltså, men det förstod de naturligtvis inte. Änderna var väldigt pratiga och brydde sig inte nämnvärt om Nizar. Bara när han vände sig mot dem backade änderna en aning, men så snart han gick över till att nosa på annat var de tillbaka på nolltid. Jag hade utan vidare kunnat klappa dem på huvudet, vilket är annat än de otäcka gässen.