Hundar

Två månader på tvåhundra ord

Det gick snabbt att gå från hyggligt aktiv bloggare till stendöd i den digitala världen. Anledningen var helt enkelt att den verkliga världen tog lite för mycket tid för att jag skulle orka dokumentera det som hände där. Därför kommer här en kortversion av vad som hänt sedan sommaren.

  • Knappt en vecka efter att vi flyttat till Friluftstaden fick Nizar ett gräsfrö i tassen som behövde avlägsnas på kirurgisk väg av veterinär.
  • Kullander flyttade till ny adress (Fridhemstorget i Malmö) och jag hade en hel del ansvar som ledde till många övertidstimmar och att jag prioriterade bort bloggen helt. Efter flytten har dessutom försäljningen ökat, vilket har gett inte direkt minskade min arbetsbörda i egenskap av inköpschef.
  • Jag har börjat löpträna i grupp med Elins löparvänner. Vi kör intervaller varje tisdag.
  • Jag har, tack vare intervallträningen, lyckats putsa mitt personbästa på milen till 43 minuter och 20 sekunder.
  • Jag har anmält mig till Broloppet 2010.
  • Jag ska springa Yddingeloppet nästa helg, vilket blir min första tävling eftersom Run to the Beat blev inställt.
  • Jag har i princip bestämt mig för att springa Berlin Maraton 2010.
  • Jag har skaffat nya glasögon.
  • Jag njuter enormt av att ha egen bastu och ser fram emot en kall höst.
Nizar hos veterinären efter gräsfröincidenten.

Konvalecent vovve efter operation.

Firar med en liten bild

Det mesta verkar funka nu när den gamla kuben, snart tio år gammal, har ersatts av en sprillans ny Mac Mini – vilket är förklaringen till att sidorna här laddar snabbare än någonsin.

För att fira detta – och för att testa så att allt verkligen är som det ska – bjuder jag på en hundbild från en picnic vi hade för ett par helger sedan. Det var ju så länge sedan Nizar fick vara med på sidan.

2164

Äntligen, sa Nizar om snön

Vet inte om det är något gemensamt för Westies, men alla jag sett ute på stan de senaste dagarna har gladeligen kastats sig ner i första bästa snöhög och rullat runt. Så också min hund.

Så fort vi kommer till en liten snöplätt kastar han sig ner med huvudet före och liksom plogar sig fram med kinden mot marken. Ganska sött, men det tar en faslig tid att gå de vanliga rundorna.

2145

Bättrade på Nizar i morse

Det var dags att fixa till Nizar en aning, alltså Nizartatueringen som jag gjorde för snart två månader sedan. Morgan på Body Art hade lovat att bättra på tatueringen om det skulle visa sig behövas när den väl läkt. Och när alla sårskorpor trillat bort kunde jag konstatera att det såg lite blekt ut på vissa ställen.

”Inga problem, det fixar jag” sa Morgan när jag kom och visade resultatet härom veckan, och bokade in mig klockan 11 idag. Efter 45 minuters prat och kaffedrickande skred han till verket och en kvart senare var det klart. Så nu är Nizar på armen så bra man kan begära.

Nymfkakadua på rymmen vilar på Parkbron

På Parkbron satt det en liten krabat som uppenbarligen var lite vilsen. För visserligen är Malmös parker ett paradis för allsköns fåglar, men nymfkakadua får väl ändå betraktas som ett udda inslag. 

1844

1834

Den var helt klart tam – om nu någon trodde annat, för jag hade inga problem att komma nära för att fotografera. Inte heller brydde den sig om Nizar, eller mannen med en Siames på axlarna, som också stannade för att titta. För att inte tala om barnfamiljen som kom och klappade den på huvudet.

Frågan är bara var den egentligen hör hemma?

1829

1824

Edit: Uppenbarligen heter det numer nymfkakadua och inte, som jag först skrev, nymfparakit. Det ändrades visst i slutet på 90-talet. 

Lite tid över innan jobbet – trots tidig hurtbulleinsats

I skrivande stund är klockan lite över åtta på morgonen. Jag ska inte vara på jobbet förrän om knappt en och en halv timme, men jag har redan hunnit med alla morgonbestyren, inklusive gå en runda med Nizar – samt springa ett varv runt pildammarna.

Tanken var att jag skulle gå upp vid sex, vilket jag gör de dagar jag börjar åtta, snöra på mig skorna, plåga mig genom en löprunda, ligga halvdöd på hallgolvet en bra stund medan en orolig hund försöker sig på den enda akutsjukvård han klara av att utföra – slicka husse i örat. Därefter skulle jag på darriga knän kravla mig in i badrummet, duscha en timme, kasta mig i lite frukost och komma försent till jobbet där jag ofelbart somnar på tangentbordet.

Nu blev det inte riktigt så. Min Nike+ hävdar att jag sprang 4.57 Km på knappt 22 minuter, vilket gav mig en snitthastighet på 4,44 minuter per kilometer.

Jag var naturligtvis trött när jag kom hem igen, men det tog bara ett par minuter och två glas vatten att piggna till. Efter frukost, dusch och hundrunda sitter jag alltså här och undrar vad jag ska göra av den timme och den kvart jag nu har kvar?

Fundera på varför jag gör så här mot mig kanske? För inte är det kul att springa. Det är snarare plågsamt och jobbigt. Däremot känns det jävligt skönt när jag väl är framme och återfått andan. Och jag är ju trots allt mer än halvvägs till pensionsåldern, så det har blivit dags att göra något för att hålla kroppen i form ett litet tag till, och kanske lite av den ungdomliga spänsten.

Det sista är kanske inget jag har haft så mycket av ens när jag var yngre, men det är väl aldrig försent? Och trots allt, hur ung i sinnet jag känner mig varje gång jag måste visa leg på systemet så kommer den eran snart att vara över. Då kan det vara bra att ha något annat att leva på.

Glassfrossa vid Södertull

Så här i sommartider blir det gärna lite längre hundrundor efter jobbet. Särskilt de kvällar som Emma jobbar, eftersom vi inte direkt har något att komma hem till. 

Idag gick Nizar och jag ner till Södertull för att köpa en glass från Rönneholms, vilket jag minns att vi gjorde förra sommaren också (så här i efterhand minns jag varför vi inte gjorde om det, glassen smakade ju ingenting – i alla fall om du frågar mig, Nizar verkade dock gilla sina smakprov).

1688

Efter en halvtimme i solen, det vill säga till dess att solen försvann, strosade vi vidare. På hemvägen över Gustav mötte vi Bengt*. Han var nyklippt sedan en vecka och det var lite svårt att inte bli avundsjuk med tanke på hur tovig Nizar är nu. Som tur är har jag lyckats få en tid för trim till tisdag, så snart är vår vovve också sommarfin.

Till dess kan ni ju titta lite på bildserien från Södertull, som förutom en hel del hund- och glassbilder även innehåller ett gäng punkare och ett antal andra flanörer på Södra förstadsgatan. 

 

För den oinvigde: Bengt är den enda westie Nizar för närvarande kommer överens med, så vitt vi vet.

Änderna i Kungsparken är lite sugna

Nizar och jag strosade runt lite vid den lilla bäcken i Kungsparken. Helt plötsligt kom ett andpar trippandes mot oss och strax bakom var ytterligare tre änder i antågande.

Jag blev milt sagt förvånad med tanke på att jag hade en hund med mig, men efter en stund insåg jag vad det var som lockade dem. Jag hade en prasslig påse i handen och trodde naturligtvis att den, som alla andra prassliga påsar, innehöll bröd. Men tyvärr, det var 250 gram Malmökaffe från Te & Kaffehuset.

Inget för små änder alltså, men det förstod de naturligtvis inte. Änderna var väldigt pratiga och brydde sig inte nämnvärt om Nizar. Bara när han vände sig mot dem backade änderna en aning, men så snart han gick över till att nosa på annat var de tillbaka på nolltid. Jag hade utan vidare kunnat klappa dem på huvudet, vilket är annat än de otäcka gässen.

1637

 

1633|150

Ska vårruset bli en tradition?

Förra året hamnade ju jag och Nizar mitt i Vårruset, helt oförberedda på att ett par tiotusen kvinnor skulle komma kutandes rakt mot oss. I år hade vi lite framförhållning – det vill säga vi hörde några tjejer prata om Vårruset vid övergångsstället utanför Hilton när vi gick ut på kvällsrundan.

Eftersom jag i stort sett alltid har kameran med mig så var det bara att sätta kurs mot Stadion i hopp om en bra bild eller två. 

1577

Spänd förväntan inför starten.

1593|1421597|1421617|142

Startögonblicket.

Det finns några fler bilder i galleriet, bland annat en på tjejen som jag gissar vann hela loppet* (vi såg henne passera parkeringen vid stora Pildammen innan vi hade hunnit fram, och då hade jag och Nizar gått 400 meter medan hon sprungit två kilometer, vilket säger något om tempot man kan hålla med en liten vit hund i koppel). 

*Uppdatering: Mina misstankar om vinnaren visade sig stämma. Tjejen i fråga heter Magdalena Ottersten, från Hässelby SK i Helsingborg och hon klockade in på 17:45. Mai har lagt ut resultaten för placering 1-25.

1585

Vinnaren Magdalena Ottersten, närmast kameran.

Heja sjuksköterskorna!

Vid entrén till Pildammarna stod ett par sjuksköterskor och hejdade förbipasserande. De samlade namnunderskrifter till stöd för kraven som ligger bakom strejken. Jag stannade självmant, vilket gjorde dem extra glada, och rent av lite förvånade så vitt jag kunde se.

En av sjuksköterskorna frågade om hon fick hålla Nizar medan jag skrev på, vilket jag tyckte var okej (han märkte ändå inget). Tydligen ”samlade” hon på hundar och kom nu upp i tre.

Hoppas verkligen att strejken lyckas bättre än hundsamlandet. Det förtjänar de.

1560