I samma ögonblick som jag tryckt på publicera på mitt förra inlägg slog det mig att jag inte är så ur form som jag kanske ville påskina. När jag började springa i maj förra året så var det med nöd och näppe jag tog mig fem kilometer utan att vila. Nu är det sällan jag håller mig under milen, så jag ska nog sluta klaga.
Nya löparkläder värmer, men orken är fortfarande borta
I lördags stack jag ut på årets första löprunda, påpälsad från topp till tå. Tights och ett par vindbyxor på benen, funktionst-shirt, långärmad underställströja, långärmad tjock funktionströja och vindjacka på överkroppen. Temperaturen var ungefär fem grader över nollan och jag kände mig rätt nerkyld trots alla lager med kläder.
Till dagens runda hade jag införskaffat en hyfsad vintergarderob med fodrade och vindtäta byxor från Craft samt en fodrad och vindtät jacka från Newline. Under detta nöjde jag mig med ett tunt underställ. Termometern visade på strax under noll när jag stack, men ändå kändes det hur skönt som helst så snart jag fått upp tempen i kroppen. Det var till och med så att benen kändes i varmaste laget, vilket borgar för att en köldknäpp på neråt tio minus knappast lär utgöra hinder för att springa. Överkroppen kanske får kompletteras med en tröja till, men det är allt.
Tyvärr gjorde ju inte de nya kläderna att jag sprang särskilt mycket fortare, vilket man tycker jag borde gjort då jag kände mig bra mycket lättare. 50 minuter blankt på milen är ungefär två för långsamt om man jämför med hur mycket jag orkade innan monumentalförkylningen i december.
Men okej, det är bara tredje gången jag springer sedan dess, så det är nog bara en tidsfråga innan orken är tillbaka.
Gott nytt snusfritt 2009
Nytt år, nya förhoppningar, nya drömmar. Och inte minst, det har gått ett år och två minuter sedan jag la ut min senaste snus.
Pinter/Potter – här är beviset
För den som händelsevis inte tror på att Ekot skulle göra en så härlig groda och förväxla Harold Pinter med Harry Potter i direktsändning så går det nu bra att höra det med egna öron här (andra inslaget i sändningen).
Tyvärr ligger ljudfilerna bara ute under 30 dagar, så det gäller att inte ligga på latsidan för den som vill lyssna. Jag har för säkerhets skull sparat en kopia, men då Ekots villkor endast tillåter att man gör det för eget bruk vill jag inte lägga ut det här på sidan. Men om önskemål finns så kan jag ju försöka få tillstånd från dem.
Vad hände med konditionen?
Efter min förkylning i slutet av november fick jag vara frisk nästan en vecka innan nästa slog till. Och det var en envis jävel som varken ville bryta ut eller gå över. Nästan i alla fall.
Jag har verkligen fått bita mig i läppen ett par gånger för att inte ge mig ut och springa för tidigt – jag misstänker nämligen att det är anledningen till att förkylning nummer två slog klorna i mig – men idag var det äntligen dags för decembers första löprunda.
Siktade på två varv runt pildammarna i lugnt tempo för att mjukstarta lite. Runt fem minuter per kilometer kanske, och inte mer än två varv.
Vad ska man säga. Jag kunde hålla planerat tempo, men var tvungen att fuska mot slutet. Jag hade verkligen inte orkat om jag inte genat vid vattentornet och sprungit raka vägen hem. Nåväl, om någon vecka borde jag hittat formen igen. Om inte ännu en förkylning hoppar på mig vill säga.
I så fall bäddar jag ner mig under täcket och kommer inte fram förrän till vårdagjämningen.
Grattis Mamma
61 år idag.
Pinter eller Potter, det är väl ingen större skillnad
Midnattsekot rapporterade nyss att Harry Potter gått bort vid en ålder av 78 år.
Ja god jul då
Julafton är här igen, till glädje för de flesta får man hoppas.
Nizar vill också passa på att önska god, men trött, jul.
En inköpschefs försvarstal – långledighet väntar
Igår jobbade jag sista dagen för det här året. Har plockat ut fyra dagar och får nästan två veckors ledighet.
Som inköpschef finns det ändå inte så mycket att göra nu. Är det något som tar slut nu så går det ändå inte att få påfyllning till lagren förrän tidigast i mellandagarna, troligare först nästa år. Och med tanke på att det är dags för storinventering på det nya årets första arbetsdag är det bara skönt om hyllorna gapar tomma.
Sen är det fyra år sedan jag senast tog långledigt över julen, så det är faktiskt min tur i år tycker jag.
När en film är så dålig att man måste se den
Vi bänkade oss för att titta på skräckfilm i går, Haunted Highway från 2006. Förhoppningen var väl att vi skulle få en liten stunds spänning av filmen som tydligen jämförts med Ringu (eller The Ring för den som inte sett det japanska originalet).
Ganska snart stod det dock klart att spänning inte fanns på menyn, lika lite som minnesvärda skådespelarinsatser. Den som sett Joey i Vänner agera, exempelvis då han var med i Days of Our Lives eller när han jobbade som dramalärare, kan föreställa sig hur skådespelaren Rand Gamble beter sig rollen som Greg Ross.
Skillnaden är förstås att att Joey skulle vara en usel skådis medan Gamble anstränger sig till det yttersta för att porträttera en skräckslagen och ångestfylld man, jagad av spöken där han kör genom natten längs en mörk ”highway”. Han ser verkligen ut som han tagit till Joeys knep för hur man får till en bekymrad min – att räkna svåra mattetal i huvudet. Överspel är ett snällt ord i sammanhanget, och det är inte konstigt att Gambles meritlista är kort.
Naturligtvis borde vi ha stängt av filmen redan efter fem minuter när vi insåg hur illa det var. Men det gick inte. Vi var vi tvungna att se hur det skulle sluta – och det slutade illa, riktigt illa. Nästan två timmar av våra liv gick förlorade och kommer aldrig åter.
Hur var det då med likheten med Ringu? Jo, som det står i en kommentar på imdb:
The only way you could compare this to ”The Ring” is to say that they both are horror movies with Japanese people in them. ”The Ring” kept you guessing what was happening, this movie had me guessing how much longer I had to suffer through it.