Sydsvenskan

Självuppfyllande profetia

Okej, den är ingen profetia men väl självuppfyllande. Jag menar artikeln Äppelkriget i Sydsvenskan som jag intervjuades för i förra veckan. 

Jag hade förväntat mig att någon från ”den andra sidan” skulle komma till tals, men nu blev det mer av en betraktelse där jag försöker ge en förklaring till vilka orsaker som kan ligga bakom den kvartssekel gamla fejden mellan Mac- och PC-användare.

På frågan om bråket någonsin kommer att ta slut var jag tyvärr tvungen att svara nej. Så snart någon lägger vapnen på hyllan och går vidare finns det alltid någon annan som kastar sig in i striden. 

Och strid har det blivit – som vanligt får man väl säga. I skrivande stund är det 101 kommentarer till Äppelkriget. Andelen för och emot är ungefär lika stor, men det finns ytterligare en grupp som glömdes bort när jag pratade med Anders Mildner.

De är visserligen inte många, men de finns där som en liten gerillagrupp som gör inbrytningar då och då. Jag menar den lilla falangen tycker att båda sidor är lika fjantiga och prompt måste tala om det. Jag ber om ursäkt för detta och hoppas att denna grupps anhängare inte känner sig förbisedda.

Sanningen om Macen snart i en tidning nära dig

Jag blev uppringd av Anders Mildner på Sydsvenskan idag. Till helgen är det nämligen 25 år sedan den första Macintoshen såg dagens ljus och detta vill man alltså uppmärksamma, bland annat genom att belysa den ständigt pågående fejden mellan mac- och pc-användare.

Tack vare min insats kommer du nu på söndag att få ta del av den oförfalskade sanningen – nåja – om hur denna batalj uppstod.

Malmö börjar bli litet

Sporrad av Eskil Fagerström i Sydsvenskans Utmanarna har jag bestämt mig för att köra fler långpass i löparspåret.

Det började lite lätt med en mil innan jobbet i onsdags (en distans som i sig inte riktigt kvalificerar sig som ett långpass, men utfört klockan klockan sex på morgonen så tycker jag att det trots allt förtjänar benämningen) och i lördags var det dags att höja ribban ordentligt när jag gav mig ut strax före elva.

Knappt en timme och en kvart senare var jag tillbaka vid lägenheten och hade då tillryggalagt inte mindre än 15.44 Km. Första gången över en och en halv mil, men knappast sista för det var faktiskt hur skönt som helst även om jag upptäckt ett litet problem att springa i Malmö.

Det håller på att bli för litet.

Slingan gick från lägenheten till Kungsgatan, bort till polishuset och runt i den lilla parken, ner mot Slussplan över bron och längs kanalen bort till Kungsparken, ner till Hovrätten, tillbaka upp mot Casinot, bort till, och över Mölleplatsen, vidare över till Ribban, ner till Västra hamnen, längs havet förbi Scaniabadet ända ner till grusplanen i slutet av promenadstråket, tillbaka samma väg till Ribban, en avstickare till Kallis och tillbaka samma väg genom Kungsparken till Davidshallsgatan, upp mot Triangeln och slutligen hem.

Låter ju hur långt som helst, men fortfarande inte mer än drygt 15 kilometer. Och inte heller var det jobbigt. Jag hade nog kunnat fortsätta lite till – och faktum är att benen faktiskt inte stannade när jag ville, utan jag fick förvånad se mig passera entrédörren utan att egentligen kunna göra något åt det.

Nästa helg tror jag att jag springer till Lund och letar efter Eskil.

Bredbandet nere sedan ett dygn – tack för den MKB

Sydsvenskan – MKB har problem med bredbandet

Jotack, jag vet. Det är rätt pinsamt att MKB inte hittat och åtgärdat felet efter nära nog ett dygn. Än mer pinsamt är att man inte kommunicerar bättre, vad felet beror på, vad man gör åt det och hur lång tid det kan tänkas ta innan man har åtgärdat felet.

Men värst av allt är nog att man har en så pass dålig infrastruktur att det överhuvud taget är möjligt att kunderna kan bli utan internet under så pass lång tid. Redundans är ett ord som de IT-ansvariga på MKB bör ha som mantra i framtiden.

 

 

Det som funkar för en kanske funkar för andra

Sydsvenskan hade en chatt med Kristina Dellholm, hälsoutvecklare på Höörs kommun, angående förrgårdagens Inpå livet. En av frågorna kommer från Ewa som snusat i 20 år och som undrar hur man lyckas sluta efter 20 år med prillor under läppen.

Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet, men det gäller att välja tillfälle. Semestern har visat sig vara ett dåligt tillfälle vid tidigare försök, framför allt för det ofta är ganska stressigt när man kommer tillbaka, med en hel del att ta igen. Det är också rätt bra att vara medveten om hur man påverkas av att sluta så det inte kommer som en överraskning att man pendlar mellan att bete sig som ett apatiskt flytingbarn och en femåring hög på socker.

Att ha något att haka upp det på var inte helt fel. I mitt fall känns det rätt bra att kunna säga att jag inte snusat under 2008, och upptäckten att man faktiskt kan svettas mitt i vintern var nästan enastående. Fast det är förstås ganska lång tid kvar till vintern för den som vill sluta snusa eller röka.

Fler texter om Snus.