Skogsmulle stannar hemma

Innan jag kom till Taipei kollade jag på Google Earth för att se var hotellet låg och upptäckte att det var bara ett stenkast från de vidsträckta skogarna som omger stan. Perfekt för lite promenader alltså. Kanske inte.

Uppvuxen i Östergötland, som jag är, har jag viss vana vid mörka skogar, något den genomsnittlige sydskåningen inte är (nej, Bokskogen i Torup är inte mer än en dunge med uppländska mått och Skrylle blåste bort för flera år sedan, så den räknas inte heller).

Den mörka granskogen jag hade utanför knuten en gång i tiden visade sig dock vara rena aulan i jämförelse med det jag hittade fem minuter från hotellet. Det som såg ut som lättillgängliga grönområden i Google Earth var i själva verket tropisk regnskog, med tillhörande regnskogsljud. Och då jag inte packat någon machete i väskan var det bara att vända om. Hade jag nu haft någon machete, och mot förmodan varit dum nog att packa ner den så hade jag säkerligen suttit i ett mörkt rum på Kastrup än i dag, så tur var väl det.

562

Var är ingången?

Skam den som ger sig. Något senare hittade jag faktiskt en väg in i skogen, precis vid det närbelägna sjukhuset. Någon vänlig själ hade inte bara haft den goda smaken att hugga upp en stig utan också bygga en trappa upp för berget, samt anlägga en välbehövlig vattenränna så att den som beger sig upp för trappan slipper bli bortspolad.

Väl uppe kunde jag tyvärr konstatera att den som byggde trappan tröttnat lite för tidigt. Visserligen förståeligt, då det var både högt och brant, men den slutade i en liten lerstig och med tanke på hur mycket det regnat bara under de dagar jag varit här vågade jag inte ta risken att gå vidare och möjligen slukas av marken.

Men jag har nästan varit på skogspromenad i Taipei, och det är inte många svenskar som kan skryta med det.

570

Hit men inte längre.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.