Författare: olof

Sanningen om Macen snart i en tidning nära dig

Jag blev uppringd av Anders Mildner på Sydsvenskan idag. Till helgen är det nämligen 25 år sedan den första Macintoshen såg dagens ljus och detta vill man alltså uppmärksamma, bland annat genom att belysa den ständigt pågående fejden mellan mac- och pc-användare.

Tack vare min insats kommer du nu på söndag att få ta del av den oförfalskade sanningen – nåja – om hur denna batalj uppstod.

Lysande initiativ från SR

Sveriges Radio släpper inom kort iPhoneprogrammet SR Poddradio. Helt lysande måste jag säga. Visst går det att hitta alla SR poddsändningar via iTunes Store, men eftersom det finns inte finns vettigt sätt att spara en lista med favoriter blir det ganska bökigt att hoppa mellan Spanarna, Gomorron Världen, På minuten, eller vad jag råkat missa livesändningen av och vill höra i efterhand.

Man får ju hoppas att utvecklarna på SR lägger in den funktionen. Men även om de missar den så blir det avsevärt mycket lättare att hitta det  jag vill höra.
 

Tredje gången gillt

I torsdags började jag känna mig lite frusen på jobbet, trots både t-shirt och långärmad dito fick jag slänga på mig en fleece.

Men inte ens det räckte. Jag hade fan frossa när jag cyklade hem.

Sen dess har jag legat mer elle mindre däckad. Igår hade jag till och med 38 graders feber, för första gången på nära 20 år.

Jag har alltså åkt på en riktig influensa för en gångs skull. Jag som vanligtvis blir lite förkyld max en gång per år. Nu är det tredje gången jag är sjuk på mindre än två månader, även om den senaste var en långdragen rackare som aldrig bröt ut.

Man får väl hoppas att det här är den sista på ett bra tag – tredje gången gillt.

Jag blir så trött på alla grinpellar

Det har sina nackdelar att vara macanvändare. Det värsta är att väldigt många andra macanvändare har en tendens att aldrig bli nöjda, och inte är sena att meddela omvärlden hur jävla dåligt det är av Apple att alla deras förväntningar inte infrias.

MacWorld.se låter som en dålig kopia av Sverkers ”ska det vara så här, ska det verkligen det?” – och det på redaktionell plats. På 99.se, min andra hemvist på nätet, är det inte ett dugg bättre.

Bara gnäll rakt igenom. För vad? Har Apple lovat att det ska presenteras en viss mängd produkter på MacWorld Expo i år och sedan brutit löftet? Eller hade det varit bättre om de stressat fram något som inte är färdigt för leverans? Då hade ju samma människor ändå bara gnällt om att Apple inte skeppar.

Nä, ibland är det nästan så jag funderar på att byta till Windows för att slippa ifrån det här tramset.

Kan man klara sig utan godis?

Det gick att fimpa snus, men kan man klara sig utan godis?

Härlig mörk choklad kan nog bli svår att avstå, i alla fall hantverksmässigt gjord sådan, men de tillsatsstinna sakerna som ligger i drivor innan man kommer fram till kassan på hemköp ska jag försöka undvara.

2154

Svårigheten blir förstås att motstå när folk får för sig att bjuda på godis till höger och vänster. Det problemet hade jag ju aldrig när jag slutade snusa.

Referensramarna förändras visst med tiden

I samma ögonblick som jag tryckt på publicera på mitt förra inlägg slog det mig att jag inte är så ur form som jag kanske ville påskina. När jag började springa i maj förra året så var det med nöd och näppe jag tog mig fem kilometer utan att vila. Nu är det sällan jag håller mig under milen, så jag ska nog sluta klaga.

Nya löparkläder värmer, men orken är fortfarande borta

I lördags stack jag ut på årets första löprunda, påpälsad från topp till tå. Tights och ett par vindbyxor på benen, funktionst-shirt, långärmad underställströja, långärmad tjock funktionströja och vindjacka på överkroppen. Temperaturen var ungefär fem grader över nollan och jag kände mig rätt nerkyld trots alla lager med kläder.

Till dagens runda hade jag införskaffat en hyfsad vintergarderob med fodrade och vindtäta byxor från Craft samt en fodrad och vindtät jacka från Newline. Under detta nöjde jag mig med ett tunt underställ. Termometern visade på strax under noll när jag stack, men ändå kändes det hur skönt som helst så snart jag fått upp tempen i kroppen. Det var till och med så att benen kändes i varmaste laget, vilket borgar för att en köldknäpp på neråt tio minus knappast lär utgöra hinder för att springa. Överkroppen kanske får kompletteras med en tröja till, men det är allt.

Tyvärr gjorde ju inte de nya kläderna att jag sprang särskilt mycket fortare, vilket man tycker jag borde gjort då jag kände mig bra mycket lättare. 50 minuter blankt på milen är ungefär två för långsamt om man jämför med hur mycket jag orkade innan monumentalförkylningen i december.

Men okej, det är bara tredje gången jag springer sedan dess, så det är nog bara en tidsfråga innan orken är tillbaka.