Den var inte dum
Dryck
Nørrebro Bryghus en ny favorit i Köpenahmn
Jag tog en kompdag i fredags och åkte över till Köpenhamn med Emma. Så mycket blev inte gjort för min del, jag tog det mest lugnt och njöt av att vara ledig.
Höjdpunkten för dagen blev lunchen som intogs på Nørrebro Bryghus. Grillad Makrill med potatis- och rabarbersallad och en Ravnsborg Rød smakade alldeles förträffligt. Till efterrätt fick det bli en Bombay Pale Ale också den utsökt, även om jag egentligen var sugen på en La Granja Stout. Den fanns tyvärr inte att beställa när vi var på besök, men då har vi ju en anledning att komma tillbaka.
Vattenbrist på tyska restauranger?
Nu är det tredje restaurangbesöket i rad där Emma beställer en flaska mineralvatten till vinet, eller i något fall kaffet, och där vi inte ser röken av något vatten när dryckerna väl kommer till bordet.
Det franska köket var i mångt och mycket överskattat, kunde jag besviket konstatera under förra årets semesterresa, men på en punkt ligger fransmännen långt före tyskarna. Så fort du sätter dig vid bordet kommer serveringspersonalen nästan rusande med en kanna vatten. Utan att du behöver be om det.
Där har tyska restauranger en del att lära.
Happy hour på Rosen Garten
Vi åt middag på en liten Restaurang nära Hackesher Markt, Rosen Garten ikväll. Till maten ville vi ha varsitt glas vitt vin, men vi hade ingen aning om vilket vi skulle välja.
Servitrisen föreslog då att vi tog deras happy hour erbjudande med tre glas vitt av olika sorter. Ingen dum idé alls tills vi såg henne komma in med sex glas till grannbordets par som också tagit samma erbjudande.
Riktig så mycket vin hade vi inte tänkt stjälpa i oss, men när väl vår ranson anlände till bordet visade det sig, som väl var, att vi bara beställt en omgång och således fick vi tre glas att dela på.
Därmed fanns det även utrymme för whisky på Circus Hostel efteråt.
Tusen hästar under lindarna
På väg från Sony Center vid Potsdammer Platz, där vi besökt filmmuséet, ätit och struntat i att se den tyska versionen av senaste Läderlappenfilmen i IMAX-format, hamnade vi oförhappandes på Unter den Linden.
Emma ville att vi skulle besöka Café Bressler för att ta lite kaffe och en crème brûlée samt titta på art deco-inredningen, men jag hade redan hittat något mycket intressantare. Lika oförhappandes hade vi nämligen råkat springa på världens just nu dyraste och snabbaste serietillverkade bil – Bugatti Veyron 16.4.
För lite mer än 1.1 miljoner Euro får man ett vidunder med tusen hästkrafter under huven och en toppfart på 407 Km/h och en däckslivslängd på dryga kvarten om du kör med plattan i mattan (som tur är tar bränslet slut snabbare ändå).
Som ni kanske redan sett på bilderna så stod inte bilen ute på gatan utan i Volkswagens showroom på Unter den Linden. Turligt nog var klockan långt efter stängningsdags, annars hade jag nog varit tvungen att gå in och fråga om man kunde få provköra, med i bästa fall ett förnedrande skratt som givet svar.
Efter en stunds dreglande fortsatte vi till Dressler, som visade sig vara en riktigt angenäm restaurang. Tyvärr skulle vi inte få tid att gå dit och äta, men kaffe, vitt vin och crème brûlée blev det i alla fall.
Äntligen Semester
Vad passar bättre än att inleda årets semester med en sen frunch på Siesta?
Kan inte komma på något just nu, och tur är väl det eftersom vi är här nu.
OS-vin till middag ikväll
Följde med kollega Fredrik in på bolaget efter lunchen, på väg tillbaka till jobbet. Hade inte tänkt handla något, men när vi hittade en Chardonay från Kina fick jag tänka om.
Det här blir väl det närmaste jag kommer OS.
Två minus blir inte alltid ett plus
Nej, det vi fick lära oss i matten redan på lågstadiet stämmer inte alltid. Lika lite som att det skulle bli bättre öl av att Pripps och Spendrups slog sina påsar ihop lär sammanslagningen mellan InBev Anheuser-Busch resultera i något annat än samma karaktärslösa Budweiser, Stella och Beck’s som tidigare producerats var för sig.
Ett fredagsnöje
Mmm, tolvårig Caol Isla, smaskens.