Öl

Nørrebro Bryghus en ny favorit i Köpenahmn

Jag tog en kompdag i fredags och åkte över till Köpenhamn med Emma. Så mycket blev inte gjort för min del, jag tog det mest lugnt och njöt av att vara ledig.

Höjdpunkten för dagen blev lunchen som intogs på Nørrebro Bryghus. Grillad Makrill med potatis- och rabarbersallad och en Ravnsborg Rød smakade alldeles förträffligt. Till efterrätt fick det bli en Bombay Pale Ale också den utsökt, även om jag egentligen var sugen på en La Granja Stout. Den fanns tyvärr inte att beställa när vi var på besök, men då har vi ju en anledning att komma tillbaka. 

2140

Nu är det sommar på riktigt

Vi har, sedan något år, en liten sommartradition. Varannan söndag, det vill säga när Emma är ledig, så går vi till Siesta och tar en öl och något att äta. Idag traskade vi dit för andra gången i år, vilket torde innebära att det blivit sommar på riktigt.

1550

1546

Jag passade även på att utbringa en tyst skål för födelsedagsbarnet 99mac som fyller sju år idag.

Min plan var även att, som Martin Björnström brukar göra, fotografera maten innan jag högg in på den, för att sedan skriva hur det smakade. Nu dröjde min ostomelett så länge att jag hade blivit riktigt hungrig innan den letade sig ut till vårt bord, så när jag väl kom ihåg min plan fanns det inte mer kvar på tallriken än det här:

1542

Gott var det dock, och det lär bli fler omeletter innan sommaren är över.

Fortfarande ung – till utseendet i alla fall

Skulle jag någon gång drabbas av trettioårskris behöver jag bara gå till systemet och handla. Inte för att dränka sorgerna i alkohol, utan för att få känna mig ung igen.

Senast idag köpte jag en flaska femtonårig Glenmorangie och fick visa legitimation igen, vilket jag får göra säkert fyra av fem gånger. Det smickrar när man fyllt 32, även om det egentligen inte är någon ålder att tala om. Likväl smickrar det.

Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till att jag fick visa legitimation på Hemköp för några månader sedan då jag köpte ett sexpack Falcon Ale och kassörskan bad att få se mitt körkort. Hon blev högröd i ansiktet och bad så mycket om ursäkt, och medan jag packade mina varor hörde jag henne mumla ”max tjugo, max tjugo, du ser inte en dag äldre ut”.

Äh vad fan, jag känner mig smickrad av det också.

Trötta dagar i Lausanne

Jag hade stora planer för besöket i Lausanne och den efterföljande hemresan. Vi skulle bada i Genevesjön och ge oss upp i alperna för lite vandring och fantastisk utsikt.

Vad jag inte var medveten om var att Lausanne i princip ligger i, eller säger man på, en alp. Backigare stad har jag aldrig tidigare besökt och när värmen kröp upp till 30 grader blev det för ansträngande att göra något annat än att dricka öl. Gudarna ska veta att vi försökte.

Först traskade vi upp till centrum, vilket visserligen inte låg längre bort än 600-700 meter från vårt hotell, men då 150 av dem var på höjden tog det nästan knäcken på oss. Ett par tröjor blev inköpta och jag handlade en ny Victorinox innan vi bestämde oss för lite mat.

790

Backarna i Lausanne var inte att leka med.

Efter att ha ätit gav vi oss iväg ner mot hamnen i hopp om att hitta en badplats. Någon sådan stod inte att finna, däremot lite glass, en massa båtar, folk och måsar. Vägen tillbaka till hotellet kändes otroligt lång, men stärkt med en Erdinger gick det att ta sig den sista biten tillbaka. Backar är betydligt jobbigare att gå uppför än nerför, om någon nu inte redan visste det.

814

Det blev inget bad i hamnen, men det var en fantastisk utsikt med Alperna i bakgrunden.

Söndagen blev ännu varmare och vi gjorde om möjligt än mindre. Jag tog en promenad, men höll mig så mycket som möjligt från backarna. Annars höll vi mest till på hotellet.

Nästa besök i Lausanne, för jag åker gärna tillbaka hit, får nog bli på hösten.

Gollem – ett måste för ölälskaren på besök i Amsterdam

På inrådan av Emmas kollega Kalle gick vi till Café Gollem, ett litet ölhak med gigantiskt utbud – lite över 200 sorter. Det var mestadels Belgiska, men även en del inhemskt. Emma tog sin favorit Leffe Blonde och efter lång vånda bestämde jag mig för att testa först en John Martin’s, en trevlig ale som enligt Emma hade en viss smak av snus, samt en Columbus, en Holländsk bryggd som påminde om tyskt veteöl. Inte helt fel, även om den senare visade sig ligga på 9 volymprocent. Otroligt nog fanns inte det minsta spår av alkoholsmak i den, men en viss trötthet infann sig efteråt. Den kan dock lika gärna berott på att vi traskat runt i solen i Amsterdam hela dagen som ölens styrka.

721

Emma på Café Gollem.

För övrigt kör vi i morgon vidare mot Frankrike och jag vet inte hur länge till det dröjer innan vi kan koppla upp oss igen.

En Amstel vid Amstel

Har inte så bra koll på Holländska ölsorter förutom Heineken, som för övrigt har bryggeriet ett stenkast från Rijksmuseum, och så Amstel. Den förra finns ju att köpa lite varstans och smakar som Falcon och Spendrups. Amstel hade jag faktiskt ingen erfarenhet av, men när vi traskade längs just Amstel (floden alltså) så kändes det helt rätt att sätta sig med en Amstel (ölen alltså). Lite fruktig, aningen söt, men en överlag angenäm upplevelse. Helt klart värd att prova om du inte gjort det förr, men gör det på hemmaplan. Den var inte god nog att på egen hand motivera en resa till Amsterdam.

729

Taiwan Beer, ett kärt återseende

597
Taiwan Beer, kanske inte kungen bland öl, men väldigt god.

Hur lång en flygning upplevs beror på många faktorer. Sitter man bredvid en reslig, om än väldigt trevlig, holländare vars storlek gör att man inte kan sitta riktigt bekvämt, ja då känns tolv timmar till Bangkok som en evighet. Det blev i alla fall lite sömn på planet, så jag var hyfsat utvilad när det var dags att gå av planet under tiden som det tankades och städades.

Väl i gaten för att komma ombord igen träffade jag Andy och April från Las Vegas. Eller rättare sagt Andy träffade mig. Helt plötsligt hörde jag någon bakom mig säga ”cool backpack” och insåg efter någon sekund att det faktiskt var för mig repliken var ämnad. Andy har pluggat två år i Köpenhamn, visserligen för tolv år sedan, men han kände genast igen en Kånken och undrade om jag var dansk. När han fick veta att jag var svensk skrattade han bara och berättade att de nästan bara umgåtts med skandinaver och mestadels svenskar den senaste tiden i Bangkok.

601
April och Andy från Las Vegas provar Taiwanesisk mat.
Vi passade på att käka lite på flygplatsen i Taiwan. Andy provade lite inhemsk mat, någon slags köttgryta som enligt honom var väldigt god. Jag nöjde mig med en Taiwan beer eftersom jag inte gjort annat än ätit på planet och hade ännu en flygplansmåltid väntandes på mig inom några timmar. Sällskapet gjorde att tiden flög fram och helt plötsligt befann jag mig åter i luften på väg mot Tokyo.

Aston Martin V8 Vantage och flottig pizza på Shipol

Varför är det så svårt att sova om man ska upp tidigt? Kom inte i säng förrän strax innan midnatt, men kunde ändå inte somna. Visst är man lite nervös inför en så pass lång flygning som det här är, men allt var packat och klart under gårdagen, biljetter och pass fanns där de skulle vara, så jag hade ju ingen anledning att oroa mig. Eller jo, för att inte komma upp i tid. Att jag försov mig till jobbet i onsdags gjorde ju inte saken bättre, men då hade jag helt enkelt glömt ställa väckarklockan. I går satte jag i gång larmet på min klocka, Emmas klocka, samt två mobiltelefoner.

Det var dock inga som helst problem att komma upp, trots att solen knappt stigit upp (5.45). Frukosten avklarades i lugn och ro. Nizar tog den tidiga timmen med jämnmod och verkade inte ett dugg upprörd över att han fick sin mat ett par timmar för tidigt. Han hoppade som vanligt upp i knät när det bara var kaffe kvar av min frukost.

Jag var faktiskt ute i så pass god tid att jag inte behövde ta taxi till stationen, som jag först tänkt. Det blev en lugn promenad, tillsammans med Emma och Nizar. På Kastrup fick jag panik. Kön till SAS incheckningsdisk i terminal 1 nådde nästan ända ner till perrongen. Jag hade visserligen över en och en halv timme till godo, men den kön var verkligen inte att leka med och det kändes tveksamt om jag skulle hinna checka in i tid. Sen slog det mig att jag faktiskt var bokad med KLM till Amsterdam. Rent ut sagt en jävla tur att jag kom på det innan jag rättade in mig i ledet.

593

Fönsterputsare på Schiphol.

I skrivande stund sitter jag på Schiphol. Vid första anblick verkar den vara vansinnigt stor. Har precis avverkat en väldigt flottig pizzaslize och en stor Heineken. Rakt ovanförmitt huvud är fönsterputsarna i full gång med att förbättra solinsläppet i glastaket. Tyvärr är jag utan bredband – priserna för trådlös uppkoppling är vansinniga €10 för 24h eller €6 för 30 minuter – så det här kommer nog inte ut på nätet innan jag är i Tokyo, eller möjligen om jag kan komma åt samma öppna nät jag hittade på flygplatsen i Taipei förra året.

588

Aston Martin V8 Vantage.Jag blev alldeles lyrisk när jag kom in i avgångshallen. Mitt istod en Aston Martin V8 Vantage. Jag tycker visserligen att DB9 är snyggare, men Vantage går ju inte av för hackor den delen. Och nu har jag sett en på riktigt, vilket jag tyvärr inte kan säga om DB9. Den var en del i ett lotteri, samma som vi hittade på Heathrow förra året, men där visade de en Lotus i stället. Jag är nästan sugen på att köpa en lott. 🙂

Fick SMS från Martin precis innan maten. Han sitter i solen och dricker champagne. Det låter faktiskt mer lockande än min marathonflygning som börjar om ca två timmar. Vad värre är, han lyfter från Frankfurt i morgon, circa trettio minuter efter att jag landar i Tokyo. Ändå kommer han fram bara 12 timmar efter mig. Nåja, jag får i alla fall flyga 744.

Edit: Kommentarer avstängda eftersom jordens alla spambots tyckte det här var ett passande inlägg att posta reklam i. Nu har visserligen inget slunkit igenom, men vaffan. Någon måtta får det vara.