Dryck

Nørrebro Bryghus en ny favorit i Köpenahmn

Jag tog en kompdag i fredags och åkte över till Köpenhamn med Emma. Så mycket blev inte gjort för min del, jag tog det mest lugnt och njöt av att vara ledig.

Höjdpunkten för dagen blev lunchen som intogs på Nørrebro Bryghus. Grillad Makrill med potatis- och rabarbersallad och en Ravnsborg Rød smakade alldeles förträffligt. Till efterrätt fick det bli en Bombay Pale Ale också den utsökt, även om jag egentligen var sugen på en La Granja Stout. Den fanns tyvärr inte att beställa när vi var på besök, men då har vi ju en anledning att komma tillbaka. 

2140

Hamburg tar sig

Första intrycket var ju inte så bra, men dag två i Hamburg blev rätt bra. Vi gjorde väl inte så vansinnigt mycket. Vår vana trogen blev det mycket traskande, vilket brukar vara det bästa sättet att uppleva en stad på.

En del av tiden tillbringade vi i vad som verkade vara finanskvarteren med tråkiga företagsbyggnader och män i dyra, och i många fall illasittande, kostymer. Däremot var det ganska trevligt när vi hittade ner i hamnkvarteren och centrum bjöd på en hel del shoppingmöjligheter för den som är intresserad.

Vid Binnenalster hittade vi den största flock svanar jag någonsin sett. Jag som alltid trott att de föredrar att leva i enskildhet i stället för grupp, men så verkade inte vara fallet här.  

2103

Middag intog vi på en italiensk restaurang som jag hittade föregående kväll, Vapiano. Man kan nog enklast beskriva det som en italiensk variant på Teppanyaki, där kocken tillreder maten medan du tittar på. Fast till skillnad från den japanska förlagan så får du gå fram till kockens bås i stället för att han kommer ut till dig. 

Efter maten passade vi på att förflytta oss till loungen, med bekväma soffor, skinnfåtöljer och en fuskbrasa, för en liten grappa.

2099

 När allt kommer omkring kanske Hamburg inte är så hemskt.

Vattenbrist på tyska restauranger?

Nu är det tredje restaurangbesöket i rad där Emma beställer en flaska mineralvatten till vinet, eller i något fall kaffet, och där vi inte ser röken av något vatten när dryckerna väl kommer till bordet.

Det franska köket var i mångt och mycket överskattat, kunde jag besviket konstatera under förra årets semesterresa, men på en punkt ligger fransmännen långt före tyskarna. Så fort du sätter dig vid bordet kommer serveringspersonalen nästan rusande med en kanna vatten. Utan att du behöver be om det.

Där har tyska restauranger en del att lära.

Happy hour på Rosen Garten

Vi åt middag på en liten Restaurang nära Hackesher Markt, Rosen Garten ikväll. Till maten ville vi ha varsitt glas vitt vin, men vi hade ingen aning om vilket vi skulle välja.

Servitrisen föreslog då att vi tog deras happy hour erbjudande med tre glas vitt av olika sorter. Ingen dum idé alls tills vi såg henne komma in med sex glas till grannbordets par som också tagit samma erbjudande.

Riktig så mycket vin hade vi inte tänkt stjälpa i oss, men när väl vår ranson anlände till bordet visade det sig, som väl var, att vi bara beställt en omgång och således fick vi tre glas att dela på.

Därmed fanns det även utrymme för whisky på Circus Hostel efteråt.

Tusen hästar under lindarna

På väg från Sony Center vid Potsdammer Platz, där vi besökt filmmuséet, ätit och struntat i att se den tyska versionen av senaste Läderlappenfilmen i IMAX-format, hamnade vi oförhappandes på Unter den Linden.

Emma ville att vi skulle besöka Café Bressler för att ta lite kaffe och en crème brûlée samt titta på art deco-inredningen, men jag hade redan hittat något mycket intressantare. Lika oförhappandes hade vi nämligen råkat springa på världens just nu dyraste och snabbaste serietillverkade bil – Bugatti Veyron 16.4.

För lite mer än 1.1 miljoner Euro får man ett vidunder med tusen hästkrafter under huven och en toppfart på 407 Km/h och en däckslivslängd på dryga kvarten om du kör med plattan i mattan (som tur är tar bränslet slut snabbare ändå).

2111

2051

Som ni kanske redan sett på bilderna så stod inte bilen ute på gatan utan i Volkswagens showroom på Unter den Linden. Turligt nog var klockan långt efter stängningsdags, annars hade jag nog varit tvungen att gå in och fråga om man kunde få provköra, med i bästa fall ett förnedrande skratt som givet svar.

Efter en stunds dreglande fortsatte vi till Dressler, som visade sig vara en riktigt angenäm restaurang. Tyvärr skulle vi inte få tid att gå dit och äta, men kaffe, vitt vin och crème brûlée blev det i alla fall.

2055

OS-vin till middag ikväll

Följde med kollega Fredrik in på bolaget efter lunchen, på väg tillbaka till jobbet. Hade inte tänkt handla något, men när vi hittade en Chardonay från Kina fick jag tänka om.

Det här blir väl det närmaste jag kommer OS.

Alphotellet mitt i Tyskland

Hemresan skulle gå genom alperna och vi skulle övernatta där vi hittade något mysigt litet pensionat eller hotell. Det var i alla fall tanken, och den tänktes långt innan vi varit ute på vägarna i två veckor.

Nu var vi alldeles för trötta och fyllda av hemlängtan för att orka med ett sådant äventyr. När städerskan skrämt upp oss började vi fundera på hemresan och kom fram till att det nog var bäst att sikta på en tvådagarsstint med stopp någonstans mitt i Tyskland – på ett förbokat hotell. Min första tanke var Ibis, billigt och ändå med hygglig standard, men det visade sig att alla hotell i trakten där vi ville stanna var fullbokade (utom ett mitt i Frankfurt och jag kände inte för att ge mig in i stan och krångla). På hotels.com lyckades jag i stället hitta ett riktigt billigt sport- och kongresshotell i Rotenburg an der Fulda, ett par mil från A7.

För 551 kronor natten hade jag väl inte så höga förväntningar på rummet, eller hotellet som sådant. Men när vi väl kom fram blev jag mäkta imponerad. Fyrstjärnigt med fantastisk inredning i Lobbyn, nästan lite som ett alphotell där det låg högt upp i en backe. Alpkänslan förstärktes när vi kom ut på restaurangterassen och fick se vyn över Rotenburg.

794

Juste utsikt från restaurangens terass. Inte riktigt alperna, men rätt nära för att vara mitt i Tyskland.

Rummet var inte fy skam det heller. Helt i klass med Mt St Michel, med ett undantag. Vårt fönster låg inte ut mot dalgången utan utsikten bestod av träd och parkering, vilket kan förklara varför priset var så lågt. I det ingick dock ett besök i hotellets äventyrsbad, så vi tillbringade någon timme med att plaska runt i basängen och bubbelpoolen. Bowling, beachvolleyboll och alla andra sporter man kunde utöva på hotellet hoppade vi dock över.

818

Rummen på hotellet var riktigt trevliga, även om det kanske inte framgår helt av bilden.

Maten var förstklassig, och inte särskilt dyr, frukosten var absolut den bästa vi fått under hela resan. Jag skulle gärna stannat några nätter till, men nu vill vi bara hem till Malmö igen. Jag vet i alla fall var jag tänker övernatta nästa gång jag kör genom Tyskland.

Trötta dagar i Lausanne

Jag hade stora planer för besöket i Lausanne och den efterföljande hemresan. Vi skulle bada i Genevesjön och ge oss upp i alperna för lite vandring och fantastisk utsikt.

Vad jag inte var medveten om var att Lausanne i princip ligger i, eller säger man på, en alp. Backigare stad har jag aldrig tidigare besökt och när värmen kröp upp till 30 grader blev det för ansträngande att göra något annat än att dricka öl. Gudarna ska veta att vi försökte.

Först traskade vi upp till centrum, vilket visserligen inte låg längre bort än 600-700 meter från vårt hotell, men då 150 av dem var på höjden tog det nästan knäcken på oss. Ett par tröjor blev inköpta och jag handlade en ny Victorinox innan vi bestämde oss för lite mat.

790

Backarna i Lausanne var inte att leka med.

Efter att ha ätit gav vi oss iväg ner mot hamnen i hopp om att hitta en badplats. Någon sådan stod inte att finna, däremot lite glass, en massa båtar, folk och måsar. Vägen tillbaka till hotellet kändes otroligt lång, men stärkt med en Erdinger gick det att ta sig den sista biten tillbaka. Backar är betydligt jobbigare att gå uppför än nerför, om någon nu inte redan visste det.

814

Det blev inget bad i hamnen, men det var en fantastisk utsikt med Alperna i bakgrunden.

Söndagen blev ännu varmare och vi gjorde om möjligt än mindre. Jag tog en promenad, men höll mig så mycket som möjligt från backarna. Annars höll vi mest till på hotellet.

Nästa besök i Lausanne, för jag åker gärna tillbaka hit, får nog bli på hösten.

En turistfälla av rang

Har redan skrivit lite om Mt St Michel, men då hann jag bara nämna vårt hotell som hastigast. Det är riktigt trevligt. Endast tre våningar högt och byggt i en båge så att alla rum vetter mot ön och har antingen balkong eller altan.

Vi hade valt ett lite lyxigare rum, vi fick väldigt bra pris på det via hotels.com och betalade bara för två av tre nätter. Gratisnatten tog hotellet snabbt igen eftersom vi valde att äta i restaurangen. Utsikten var precis lika bra från restaurangen som från balkongen på vårt rum, och hotellet var den byggnad som låg närmast ön. Maten kostade alltså därefter.

En aperitif, en ganska ordinär, om än väldigt god laxrätt och avslutande crème brûlée för oss båda, plus en halv flaska vitt vin, kostade lika mycket som en natt på rummet.

Övriga restauranger kunde inte stoltsera med utsikten, men tyckte ändå att läget ursäktade ett högt pris.