Vet inte riktigt var det kommer från, men jag har fått dille på att laga soppa. Potatis- och löksoppa, blomkålssoppa, jordärtsskockssoppa och senast idag linssoppa. Gott blir det, och så går det alldeles utmärkt ta med sig jobbet i frusen form.
Serveras soppan med hembakt bröd blir det om möjligt ännu godare. Särskilt om ”bagaren” tidigare lidit av svår mjölfobi.
Jag tog en kompdag i fredags och åkte över till Köpenhamn med Emma. Så mycket blev inte gjort för min del, jag tog det mest lugnt och njöt av att vara ledig.
Höjdpunkten för dagen blev lunchen som intogs på Nørrebro Bryghus. Grillad Makrill med potatis- och rabarbersallad och en Ravnsborg Rød smakade alldeles förträffligt. Till efterrätt fick det bli en Bombay Pale Ale också den utsökt, även om jag egentligen var sugen på en La Granja Stout. Den fanns tyvärr inte att beställa när vi var på besök, men då har vi ju en anledning att komma tillbaka.
Vi har nästan avslutat frukosten, det mesta är packat. Snart är vi alltså på väg hem.
Ska se till att få ihop lite texter och lägga ut några fler bilder under veckan. Till dess får ni hålla till godo med en på den söta kaffetermosen man får till frukosten på Graf Moltke hotell. De rymmer drygt två små koppar, så det går åt två.
Nu är det tredje restaurangbesöket i rad där Emma beställer en flaska mineralvatten till vinet, eller i något fall kaffet, och där vi inte ser röken av något vatten när dryckerna väl kommer till bordet.
Det franska köket var i mångt och mycket överskattat, kunde jag besviket konstatera under förra årets semesterresa, men på en punkt ligger fransmännen långt före tyskarna. Så fort du sätter dig vid bordet kommer serveringspersonalen nästan rusande med en kanna vatten. Utan att du behöver be om det.
Där har tyska restauranger en del att lära.
Gårdagens middagstips fick vi från Henrik Betnér, som efter den misslyckade Thaimiddagen föreslog att vi skulle besöka Good morning Vietnam, vilken visade sig ligga två kvarter från vår lägenhet.
Jag har aldrig ätit vietnamesisk förut, men det måste vi nog ändra på. Inte olikt det thailändska köket, men med aningen mer sting.
När jag kommer hem ska jag uppdatera inlägget med karta och adress, Good Morning Vietman ligger på Alte Schönhauser Straße 60 och är väl värd ett besök för alla Berlinresenärer (som gillar asiatiskt). Tack Henrik.
Vi åt middag på en liten Restaurang nära Hackesher Markt, Rosen Garten ikväll. Till maten ville vi ha varsitt glas vitt vin, men vi hade ingen aning om vilket vi skulle välja.
Servitrisen föreslog då att vi tog deras happy hour erbjudande med tre glas vitt av olika sorter. Ingen dum idé alls tills vi såg henne komma in med sex glas till grannbordets par som också tagit samma erbjudande.
Riktig så mycket vin hade vi inte tänkt stjälpa i oss, men när väl vår ranson anlände till bordet visade det sig, som väl var, att vi bara beställt en omgång och således fick vi tre glas att dela på.
Därmed fanns det även utrymme för whisky på Circus Hostel efteråt.
Fyra timmar bakom ratten, betydligt kortare körtid än jag väntat mig. Visserligen fick vi vänta en och en halv timme på färjan, och överfarten tog lika lång tid, men det gick riktigt snabbt.
Vi har redan inkvarterat oss och ätit middag, gnochi med spenat, körsbärstomat och pinjenötter. Nu ska vi ta ett varv i kvarteret.
Vad passar bättre än att inleda årets semester med en sen frunch på Siesta?
Kan inte komma på något just nu, och tur är väl det eftersom vi är här nu.
Följde med kollega Fredrik in på bolaget efter lunchen, på väg tillbaka till jobbet. Hade inte tänkt handla något, men när vi hittade en Chardonay från Kina fick jag tänka om.
Det här blir väl det närmaste jag kommer OS.
Först var det kylskåpet, nu är det micron.
Den har trilskats ett tag och vägrat att göra klart havregrynsgröten på första försöket ett par gånger nu, men för det mesta har jag vunnit och fått min frukost. Så inte igår, då var det jag som gav upp.
Idag försökte jag värma en kylskåpskall – det vill säga halvfrusen – chokladmuffin i den. Men då bakverket efter fem minuter på snurrtallriken inte blivit nämvärt varmare än då den kom ur kylen insåg jag att det är dags att inse faktum. Vår micro är nu enbart en vit klocka som tar upp onödigt mycket plats på köksbänken.
Möjligen, om man har tålamod, skulle det gå att värma mat med hjälp av värmen som den lilla lampan utvecklar.