Hamburg

Välkommen till Malmötrafiken

Det är lite märkligt. Vi har kört i Berlin, Hamburg och dundrat fram på Autobahn och de danska motorvägarna utan att något otäckt inträffat eller ens varit nära att inträffa. Men när vi kom till Malmö inträffade inte mindre än tre incidenter på mindre än en minut – och det när vi skulle köra till garaget för att parkera.

Först var det en en motorcyklist på Spångatan som helt utan förvarning, naturligtvis utan att använda blinkers, bestämde sig för att göra en u-sväng. Om inte Emma redan hade tyckt att han betedde sig lite underligt och var beredd med foten på bromsen så skulle vi kört rakt in i sidan på honom.

Trettio meter senare, vid korsningen Norra Skolgatan kom det en Volvo som inte tyckte att han behövde respektera stopplikt, precis när vi började rulla. Samtidigt kom en cyklist från andra hållet som inte heller brydde sig om stopplikt, eller att ge tecken för sväng, och var en hårsmån från att krocka med såväl Volvo som med oss.

Och jag som var lite nervös inför att köra bil i Berlin.

Snart hemma igen

Vi har nästan avslutat frukosten, det mesta är packat. Snart är vi alltså på väg hem.

Ska se till att få ihop lite texter och lägga ut några fler bilder under veckan. Till dess får ni hålla till godo med en på den söta kaffetermosen man får till frukosten på Graf Moltke hotell. De rymmer drygt två små koppar, så det går åt två.

Hamburg tar sig

Första intrycket var ju inte så bra, men dag två i Hamburg blev rätt bra. Vi gjorde väl inte så vansinnigt mycket. Vår vana trogen blev det mycket traskande, vilket brukar vara det bästa sättet att uppleva en stad på.

En del av tiden tillbringade vi i vad som verkade vara finanskvarteren med tråkiga företagsbyggnader och män i dyra, och i många fall illasittande, kostymer. Däremot var det ganska trevligt när vi hittade ner i hamnkvarteren och centrum bjöd på en hel del shoppingmöjligheter för den som är intresserad.

Vid Binnenalster hittade vi den största flock svanar jag någonsin sett. Jag som alltid trott att de föredrar att leva i enskildhet i stället för grupp, men så verkade inte vara fallet här.  

2103

Middag intog vi på en italiensk restaurang som jag hittade föregående kväll, Vapiano. Man kan nog enklast beskriva det som en italiensk variant på Teppanyaki, där kocken tillreder maten medan du tittar på. Fast till skillnad från den japanska förlagan så får du gå fram till kockens bås i stället för att han kommer ut till dig. 

Efter maten passade vi på att förflytta oss till loungen, med bekväma soffor, skinnfåtöljer och en fuskbrasa, för en liten grappa.

2099

 När allt kommer omkring kanske Hamburg inte är så hemskt.

Hamburg känns lite meningslöst

Det började inte bra, vår vistelse i Hamburg. Först var det problem att ens ta sig in i staden och hitta till hotellet. Vår GPS, som tagit oss genom halva Europa och nu senast inom Berlin utan bekymmer, bestämde sig plötsligt för att den inte ville hitta vägen längre.

En missad avfart, som berodde på att GPS:en helt enkelt inte sa något utan verkade förutsätta att vi skulle förstå att det var dags att svänga höger ledde till en omväg på över en halvmil när max femhundra meter hade varit nödvändigt. Värst av allt var att vi befann oss mindre än tio meter från hotellet, utan att se det, när vår kära GPS ansåg att vi hade sex kilometer kvar att köra.

Till slut kom vi i alla fall in på ”rätt” gata där vi kunde parkera för att checka in – med viss tvekan.

Butikerna och barerna på den gata GPS:en hade lett oss in på hade en sak gemensamt – sex. Och en stor andel av människorna som rörde sig där var mer eller mindre påverkade, låt vara osagt av vad, så det kändes inte helt tryggt att lämna bilen där.

Nu fanns det visserligen ett övervakat parkeringsgarage inte så långt bort, men skylten jag hittade strax utanför gjorde ju inget för att man skulle känna sig bättre till mods.

2091

Efter en bit mat gick Emma upp på rummet för att vila lite och jag gav mig ut på en tur för att bekanta mig med omgivningarna. Tvärs över gatan från hotellet ligger Hamburgs centralstation och jag hade klurat uta att centrum borde ligga på andra sidan och att snabbaste vägen dit var att gå söder om stationen. Ett klart misstag.

På den sidan ligger nämligen pissoiren från helvetet. Helt utan förvarning klev jag in i ett moln av urindoft, trots att jag ändå inte var närmare än tio meter, och den svepte in hela södersidan av byggnaden. Det närmaste jag kan komma som beskriver hur illa det luktade är hönsskit.

2115

Sen ska vi ju inte tala om vilket liv det är på torget nedanför fönstret. Trafik, folk som skriker och tappar ölflaskor i marken, utryckningsfordon i parti och minut. Det lär inte gå att sova utan öronproppar. Så det är inte utan att Hamburg känns lite meningslöst. Vi får väl hoppas att det blir bättre i morgon.