Mat

Glassfrossa vid Södertull

Så här i sommartider blir det gärna lite längre hundrundor efter jobbet. Särskilt de kvällar som Emma jobbar, eftersom vi inte direkt har något att komma hem till. 

Idag gick Nizar och jag ner till Södertull för att köpa en glass från Rönneholms, vilket jag minns att vi gjorde förra sommaren också (så här i efterhand minns jag varför vi inte gjorde om det, glassen smakade ju ingenting – i alla fall om du frågar mig, Nizar verkade dock gilla sina smakprov).

1688

Efter en halvtimme i solen, det vill säga till dess att solen försvann, strosade vi vidare. På hemvägen över Gustav mötte vi Bengt*. Han var nyklippt sedan en vecka och det var lite svårt att inte bli avundsjuk med tanke på hur tovig Nizar är nu. Som tur är har jag lyckats få en tid för trim till tisdag, så snart är vår vovve också sommarfin.

Till dess kan ni ju titta lite på bildserien från Södertull, som förutom en hel del hund- och glassbilder även innehåller ett gäng punkare och ett antal andra flanörer på Södra förstadsgatan. 

 

För den oinvigde: Bengt är den enda westie Nizar för närvarande kommer överens med, så vitt vi vet.

Nu är det sommar på riktigt

Vi har, sedan något år, en liten sommartradition. Varannan söndag, det vill säga när Emma är ledig, så går vi till Siesta och tar en öl och något att äta. Idag traskade vi dit för andra gången i år, vilket torde innebära att det blivit sommar på riktigt.

1550

1546

Jag passade även på att utbringa en tyst skål för födelsedagsbarnet 99mac som fyller sju år idag.

Min plan var även att, som Martin Björnström brukar göra, fotografera maten innan jag högg in på den, för att sedan skriva hur det smakade. Nu dröjde min ostomelett så länge att jag hade blivit riktigt hungrig innan den letade sig ut till vårt bord, så när jag väl kom ihåg min plan fanns det inte mer kvar på tallriken än det här:

1542

Gott var det dock, och det lär bli fler omeletter innan sommaren är över.

Att svänga ihop en sufflé är en barnlek

Varje onsdag får Nizar en äggula till maten enligt rekommendation från uppfödaren. Varje onsdag tänker jag alltid att man borde göra något av äggvitan som blir över, till exempel en ostsufflé. Varje onsdag göra jag ingenting av äggvitan som i stället hamnar i sophinken.

Ja, förutom idag då.

Precis när jag var på väg att plocka fram en liten plastpåse att hälla över vitan i slog det mig att jag inte hade något speciellt för mig i kväll och googlade snabbt fram följande recept.

Eftersom Emma jobbar i kväll fick det bli en halv sats, så fram med ytterligare två ägg och resten av ingredienserna. Några minuter senare åkte formen in i ugnen och jag ägnade den kommande halvtimmen till att duka, göra en liten tomatsallad och leka med Nizar.

Den blev kanon och sjönk inte ihop ens när jag slevat upp den på tallriken och den var hur lätt som helst att göra. Så varför så många påstår att det är svårt att göra sufflé begriper jag inte.

Okej, det ska erkännas att högerarmen krampade lite när jag vispade äggvitan, men om man inte har elvisp utan tycker att det är tuffare med ballongdito får man skylla sig själv.