Personligt

Årets julklapp till P1-missbrukare med iPhone

Har stillat mitt behov av pratradio med hjälp av programmet WunderRadio till iPhone. Tyvärr klarar det inte av att man växlar mellan 3G-uppkoppling och Wifi, vilket får som resultat att sändningen bryts så snart man traskar in i ett Homerun-nät – vilket man alltid gör när det är som mest intressant.

Ett annat problem är att när man lyssnar på radio med WunderRadio så kan du inte göra något annat med telefonen, som att kolla mail, spela CarPark eller googla det du precis hörde.

Men det var förr det. I går fick vi nämligen första leveransen av Griffin Navigate. En radiomottagare till iPhone, och som jag har väntat på den. Funkar skitbra och Navigate kan även användas som en fjärrkontroll till iPoddelen i iPhone, med full kontroll på spellistor, artister och EQ-inställningar, utan att man behöver ta upp telefonen ur fickan.

Men det känns som om det är av underordnad betydelse – för mig i alla fall.

Jordskalv en effektiv väckarklocka

Vaknade av att hela huset skakade för några minuter sedan. Kändes precis som när jag upplevde jordskalv i Taiwan för ett par år sedan. Men i Sverige har vi ju inte jordskalv, eller hur?

Och med tanke på att jag sovit illa under morgontimmarna på grund av en raspig hals, och att varken Emma eller Nizar inte vaknade så måste det ju varit en dröm. Inte heller störtade grannarna, som antagligen inte varit i Taiwan och upplevt jordskalv, ut på gården skrikandes i bara pyjamas, vilket stärker min tes.

Det som talar emot är att mamma ringde från Lund och frågade om jag hade känt skalvet, så då har det nog inträffat trots allt.

Uppdatering: Sydsvenskan har fått ut en liten text nu.
Uppdatering2: USGS meddelar att det var en 4.7 med epicentrum 40 km öster om Malmö 

Hur svårt kan det vara att dela ut reklam?

En söndagmorgon för drygt en månad sedan hittade jag en bunt reklam utanför vår lägenhetsdörr. Reklamutdelaren hade uppenbarligen tolkat texten ”Ingen reklam tack!” på brevinkastet som att vi inte ville ha reklamen i lägenheten, men att det skulle vara okej om den låg utanför.

Nästa söndag låg reklamen på golvet i trappuppgången igen, fast denna gång direkt innanför entrédörren. Detta upprepades även följande söndag, varpå jag tröttnade och kontaktade Svensk Direktreklam och bad dem ta ett snack med utdelaren.

Efter ungefär en vecka fick jag svar på mail att så skulle det absolut inte gå till. Ingen reklam får läggas i trappuppgången annat än under de minuter de tar att dela, vilket utdelaren skulle upplysas om.

Det hjälpte – ett par veckor.

I går låg det så en liten hög med reklam utanför dörren igen. Det märkliga är att jag så sent som förra söndagen mötte en liten kille med reklambunt i handen på väg upp till oss. Jag sa att vi inte vill ha någon när han sträckte fram bunten mot mig och Nizar morrade lite på honom för att understryka allvaret. Ändå verkade inte budskapet gått fram.

Nu väntar jag på att SDR ska göra vad jag bad dem om i ett mail i går, skicka någon att ta hand om bunten som fortfarande ligger kvar i trappuppgången. Vi får se hur lång tid det tar.

Krya på mig

Jag höll ut till fredagen, sen var det dags att ta ledigt från jobbet och låta förkylningen ha sin gång, i soffan med en hund på magen.

Ändå har jag känt mig rätt så pigg och det här har nog varit min lindrigaste förkylning någonsin. Jag vågar sätta min vänstra tumme på att det är löpningen som resulterat i ett bättre immunförsvar. Och hade det inte varit för att jag nästan tappade rösten så hade jag nog inte behövt stanna hemma.

Förkylning? Nej, det kan inte var möjligt

Jag kände mig inte helt kry när jag vaknade i morse. Ena näsan täppt och bihålorna, ja de gör sig påminda om sin existens på ett inte helt behagligt sätt.  

Det blev till att växla in den planerade milen mot lite Echinaforce och en längre frukost än jag hade tänkt mig, i hopp om att den ruggiga känslan i huvud och kropp inte ska övergå till en fullt utblommad förkylning.

Det skulle nämligen kännas som ett nederlag då jag inte varit sjuk på över ett år, något jag tillskriver mitt något hälsosammare där snus bytts mot löpning och milt skrotlyftande i hemmets lugna vrå.

Och det har ju gått så bra hittills. Folk på jobbet har blivit sjuka till höger och vänster, men min järnhälsa har bestått. Så varför nu? Det är ju bara drygt en månad kvar av året. Kan jag inte fått skriva upp 2008 som året då jag vare sig la in en prilla eller lät mig besegras av illvilliga virus?

Än är dock inte slaget förlorat.

Sprang till Lund i helgen – typ

Lite oväntat har Eskil faktiskt hittat hit och hängt ut mig i utmarbloggen så jag får väl tala om hur det gick i helgen*.

Jodå jag sprang till Lund, sett i distans räknat. 18 kilometer blev det, men i stället för att ge mig norrut på E22 blev det Triangeln-Polishuset-Ribban-Limhamn-Ön-Ribban-Triangeln. Det tog en och en halv timme och jag var rätt mör i benen efteråt.

Jag har också märkt att jag är hungrigare nu än någonsin tidigare. Magen skriker efter mat mest hela tiden, så jag trycker i mig frukt och nötter på löpande band för att klara mig mellan måltiderna. Och i går var jag nära på att slänga in lunchlådan i mikron redan klockan tio.

* Jag hotade ju med att springa till Lund i senaste löparinlägget, men efter moget övervägande kom jag fram till att jag kanske klarar distansen, men sen ska man ju hem också.

Den vintertid nu kommer

Ända sedan i våras har jag irriterat mig på att min jobbmobil inte på egen hand fattat att det varit sommartid. Under hela tiden har jag också tänkt att jag måste ställa om klockan på den för att inte bli förvirrad.

Men så kom jag till jobbet – där telefonen får stanna över nätter och helger eftersom det är en jobbtelefon – i morse och upptäckte att klockan på telefonen helt plötsligt gick rätt igen.

Tänk om allt man inte orkar ta tag i kunde lösa sig bara man väntar länge nog.