Vespan luftad efter månader i förrådet

Igår lyste solen över Malmö och jag tyckte det kändes som ett utmärkt tillfälle att släppa ut vespan på vägarna igen. Jag var allt lite orolig att hon skulle trilskas efter att stått nästan helt utan tillsyn i förrådet i mer än fyra månader. Men icke.

Lite choke och lätt gas var allt som behövdes och sedan bar det av till jobbet och hon spann som om vi det var förra veckan vi var ute och körde.

Vespapremiär 2009

På väg hem efter jobbet stannade jag till på Herz vid Kronprinsen för en välförtjänt tvätt för att få bort vinterdammet och ta fram glansen igen.

Behöver jag nämna att det blev tvåtakt till jobbet idag också?

Nu säljer vi på Facebook

Brukar inte skriva så mycket om jobbet, men det är lite svårt att låta bli när vi gjort vår första försäljning via Facebook. En iPod shuffle beställdes så snart vi hade lagt ut nyheten om att de finns i lager.

Jag skulle tro att det är den första Facebookförsäljningen som någon Apple Premium Reseller gjort.

När magen satte stopp för snyggt rekord

Nu när jag äntligen kommit igång med löpningen ordentligt igen så tyckte jag att det var dags att testa uthålligheten med ett långpass. Målet var två mil så jag laddade med en rejäl frukost och hinkvis med vatten. Styrde sedan kosan mot Malmö Arena i ett något lägre tempo än vanligt.

Från Arenan bar det sedan av mot Limhamn längs Annetorpsvägen och sedan ner till Sibbarp. Så långt inga problem och jag kände mig fortfarande pigg med många kilometer kvar i benen.

Men väl framme vid Limhamnsvägen kände jag helt plötsligt hur det började kurra i magen. Jag hade lyckats springa mig hungrig. Törstig var jag naturligtvis också, men det hör liksom till och brukar på mina vanliga milrundor inte innebära några problem.

Allt eftersom jag närmade mig centrum igen verkade det som om luktsinnet blev allt bättre. Pizzerior, gatukök och restauranger avgav dofter jag aldrig känt och jag kunde uppfatta dem på trots avstånd på flera hundra meter. När iPoden talade om att jag sprungit 16 kilometer var det inte mer än en kilometer kvar hem. Kastade mig därför in på Hästhagens idrottsplats och avverkade två varv innan magen övertalade mig att det var dags att styra hemåt igen.

Jag lyckades dock finta den vid Fersens väg och tog mig ner till Gamla kyrkogården innan den åter tog kommandot och styrde in mig mellan gravarna mot Davidshallsgatan och upp till Triangeln.

19,23 Kilometer förkunnade iPoden när jag utanför lägenheten frågade den hur lång sträcka jag avverkat. Knappt 800 meter kvar alltså. Inte mer än två kvarter till två mil. En baggis – om det inte vore för magen. Den sa helt enkelt stopp och belägg, gå upp i lägenheten och ät.

Och jag lydde. Tvåmilagränsen får helt enkelt vänta några veckor, och då tar jag en näve russin och mitt nyligen inköpta vätskebälte med mig.


Rundan, på ett ungefär

Skönt att få höra lite danska igen

Nu är vi hemma i Malmö igen och kan åter njuta av att höra danska talas på gator och i butiker. Fyra av fem expediter i Köpenhamn är svenskar, i alla fall om man utgår från dem som betjänade oss i helgen. Och det oavsett om vi gick på restaurang, café eller i butik. 

Här hemma i Malmö känns det som förhållandet är det omvända, åtminstone bland flanörerna på Södra förstadsgatan och kunderna i stans butiker. Så vill du inte höra danska, åk till Köpenhamn.

Vad gör man en söndag i Köpenhamn?

Ikväll ska vi på konsert med Bloc Party på Store Vega i København. Vi kom hit redan igår och har övernattat på ett mysigt hotell – med underbar frukostbuffé – inte långt från Vega.

Problemet är bara att hela Danmark är stängt på söndagar, så vad vi ska göra fram till åtta i kväll, förutom att äta och fika, är lite oklart.

Eftersom jag lyckades glömma mina favoritsolglasögon på tåget i fredags så vet jag vad jag skulle vilja göra, men shopping, oavsett anledning, är som sagt bara att glömma.

Lukkeloven regerar i Danmark och det är väl bara några enstaka gallerior dit svenskar väntas åka som är undantagna.

I värsta fall får vi väl göra en utflykt över sundet och besöka Malmö.

Mot ny adress

Det är knappt jag vågar skriva det med tanke på hur det gick sist vi skulle köpa hus.

I fredags skrev vi i alla fall på kontraktet för en bostadsrätt i Friluftsstaden, i de klassiska radhusen som ritades av Eric Sigfrid Persson och byggdes under och strax efter andra världskriget.

Flyttlasset går någon gång i juli.

Nyklippt liten skit

Tajmingen kanske inte var den bästa med tanke på att vi fått minusgrader samma dag som trimningen var bokad, men pälsen var på tok för lång, så det fanns ingen återvändo.

Nu är Nizar nyklippt och fin, och med betydligt kortare päls under magen kommer han inte dra in lika mycket skit när slaskvädret återvänder till Skåne – för det kommer det att göra.

Före och efter.

En liten miljömiss från Electrolux

(Uppdaterad, se nedan) Vi har en dammsugare från Electrolux, en Oxy3System med sugkraft nog att dra en fullastad långtradare. Sedan en tid tillbaka är munstycket till den trasigt, ett hjul har lossnat, vilket får till följd att dammsugaren sonika suger sig fast i golvet i tid och otid.

Men det är väl bara att köpa ett nytt munstycke, eller? Ja, för något år sedan var det bara att köpa nytt munstycke, så hade allt varit frid och fröjd. Idag måste man, enligt säljaren i butiken jag vände mig till, köpa ett helt set med munstycke, rör och slang för nära tusen kronor.

Det känns ganska onödigt med tanke på att det inte är något fel på vare sig rör eller slang. Det känns också ganska omiljövänligt att pracka på kunder delar som de inte behöver.

Därför kontaktade jag Electrolux via deras webbformulär och hoppades på svar om säljarens uppgifter verkligen kunde stämma. Det rimmar ju i så fall ganska illa med företagets slogan – ”Thinking of you” – samt försöken att profilera sig som ett miljövänligt företag med en grön produktserie.

Det här var för en vecka sedan och jag har fortfarande inte hört något från dem. Men det är klart, mitt meddelande kan ha kommit på avvägar. Eller så försöker de febrilt komma på en bra formulering för att dölja det som jag tror är anledningen till att jag inte får köpa mitt munstycke löst; att det är av så dålig kvalitet och ofelbart går sönder efter en tid, medan det inte varit några problem med vare sig slang eller rör, vilket gjort att Electrolux sitter med överlager på de senare reservdelarna som de nu vill bli av med till varje pris.

Vi får se om och när och vad de svarar.

Uppdatering: Electrolux ringde precis och förklarade att de inte kan sälja delarna löst på grund av en patenttvist i USA. Vi får därför köpa hela setet men behöver bara betala för själva munstycket, något killen som ringde ansåg att butiken borde känt till. 

Ont, det gör ont…

Att alla cyklister inte vet att det kan kosta 600 kronor att cykla mot rött kan jag förstå. Men man måste väl inte tillhöra begåvningsreserven i landet för att inse hur ont det kan göra om det, samtidigt som man bränner förbi rödljuset, kommer en bil från något av de hållen där det faktiskt är grönt?