Sommaren 2000 fick jag ett ryck och började springa. Första rundan gick väl, tja, sådär. Tror jag sprang två kilometer, i bästa fall. Stannade tre gånger för att hämta andan innan jag hade kommit hem till lägenheten i Lund igen.
Därefter gick det snabbt att komma i form, till dess att jag åkte på en rejäl förkylning när jag bodde och jobbade i Norrköping. Ett försök till gjorde jag, men formen var som bortblåst och jag la ner sportigheterna.
Tills i morse.
Satte målet att klara fem kilometer på morgonen, och hoppades väl orka halvvägs innan jag klappade ihop. Men hör och häpna, jag tog mig hela sträckan utan att behöva stanna och pusta en enda gång. Och det hela gick på 26 minuter. Utan min iPod och Nike+ hade jag inte lyckats kan jag lugnt säga.
Bara att få uppdaterad information om hur långt jag sprungit, varje kilometer, vid halva sträckan samt de sista fyra hundrametersmarkeringarna, sporrade otroligt.
Som bäst knatade jag en engelsk mil på prick åtta minuter, vilket är precis halvvägs till drömmilen. Jag räknar dock inte att nå ända fram någon gång i år, eller ens innan jag dör.
26 minuter för en kilometer var inte direkt jättesnabbt 🙂
Hörrö, det står faktiskt fem kilometer på 26 minuter. Lider du fortfarande av jet lag? 😉
Springer du i pildammsparken? Kanske ses då 🙂
Ska ut imorgon! Låtit knäna vila en vecka nu.
5 km på 26 min är ett mycket bra tempo. Nästan nere i 5 min/km. Det är ett tempo som ger kondition, och förbränner mycket kalorier. Inte för att du skulle behöva det sista. Glöm inte att äta rätt, ifall du får för dig att utföra träning som detta flera gånger i veckan. Då behövs energi, annars får det omvänd effekt, trötthet, skador etc !
jag håller med om att Nike+ är nyckeln till att man ger sig ut, igår fick jag beskedet att jag passerat 50 mil totalt….:)