För ett par veckor sedan hade vi en vattenläcka i köket. Inte den sorten som man vanligen tänker på när man hör ordet vattenläcka, att ett rör går sönder och vattnet forsar ut. Nej, det var regnvatten som jag en morgon hittade i köket. På köksbordet närmare bestämt.
Min första tanke var att det hade regnat in, för under natten hade den första av augustis många regnstormar dragit över Malmö. Min första tanke när jag kom ut i köket var att det hade regnat in genom fönstren som stod på vid gavel (minns värmeböljani juli), men så insåg jag att det inte var något vatten på golvet, och pölen på bordet befann sig mer än en meter från närmaste fönster. Vattnet hade i stället droppat från kökslampan, vilket bekymrade mig en aning.
Ett besök på vinden avslöjade vad det var som hade hänt. Tjärpappen på taket hade sett sina bästa dagar och under natten hade det formligen forsat in vatten på vinden, rakt ovanför vårt kök. Det hade sedan letat sig till vårt innertak, genom hålet till lampkroken, längs med sladden till lampan för att slutligen landa på bordet. Roligare kan man ju ha en sömndrucken morgon.
Nåväl, MKB fick veta om läckan samt att jag hade sett att det stod ett badkar uppe på vinden, så efter en halvtimme kom vaktmästaren och sammanförde de båda. Allt frid och fröjd.
Nej då!
En och en halv vecka senare skulle jag ha en av mina kusiner från Berlin på besök. Emma hade bestämt sig för att laga mat (vegetarisk inbakad fläskfilet, en rätt som tar sina modiga tre timmar) medan jag tog dem med på Tour De Malmö. Jättekul att då vakna med en sjö i köket. Den här gången hade inte vattnet nöjdt sig med bordet utan forsat ner på golvet. En koll på vinden avslöjade att något pucko plockat bort badkaret trots att vindstaket inte lagats. Jättekul, särskilt på en lördag då ingen vaktmästare jobbar. Jättekul då man hittar svampangrepp kring fönstret på vinden och man vet att vattnet som trängt in i vårt kökbord säkert innehåller sporer från dem.
Emma lyckades dock med konststycket att få fatt på en vaktmästare som kunde lokalisera badkaret och återbörda det till platsen under läckan. Säg dock den lycka som varar. Mitt under matlagningen (när jag är med kusinen och hennes familj på Konsthallen) börjar vattnet forsa in på nytt. Badkarsproppen höll inte tätt, så Emma släppte allt, rusade upp på vinden och lyckades palla upp badkaret med lite tegelpannor som låg och skräpade. Under tiden brände maten vid, så det fick bli restaurang i stället. Lite senare på kvällen upptäckte vi en böld på köksväggen. Ungefär en liter vatten hade runnit bakom tapeten och fastnat halvvägs ner till golvet. Fram med kniven och en halv rulle hushållspapper och skära lite.
Nu är läckan ovanför köket (plus den ovanför vårt vardagsrum, men där läckte inget in, så vitt vi vet) lagad. I köket står nu en fet varmluftsfläkt och väsnas. Den låter som hårtorken från helvetet och lyckas vara i vägen nästan var man än befinner sig. Självklart hamnade den framför spisen, eftersom den fuktiga luften måste ta vägen någonstans, och köksfläkten var enda alternativet. Vi kunde förstås ha parkerat den i badrummet, men då hade det blivit omöjligt att duscha, och man kan äta ute men inte duscha ute, så det kändes inte som ett alternativ. Särskilt som vi då inte hade kunnat stänga dörren till köket vilket knappast skulle göra underverk för nattron. Om en vecka får vi veta om vi blir av med den eller om det blir några dagar till med konstant susande (och huvudvärk).
Det finns dock flera läckor kvar på vinden, även om ingen av dem finns ovanför vår lägenhet, vilket man märker om man knallar upp en regnig dag. Men det är MKB:s huvudbry, Vill de vara dumsnåla och bara täta de läckor som hyresgästerna klagar på i stället för att fixa hela taket så är det deras problem.