Vatten

Det är skillnad på paraply och paraply

Jag tog som sagt förmiddagen ledig för att få uppleva något annat än trängsel och elektronisk hybris. I stället siktade jag in mig på Taiwan National Museum of History för att få en dos kultur och förhoppningsvis lära mig något mer om landet som jag gillar mer och mer för varje dag.

Först ett snabbt besök i snabbköpet utanför hotellet för att införskaffa ett litet paraply som fick plats i bakfickan, sedan in i taxin. En halvtimme senare hade jag nått min destination, botaniska trädgården där museet skulle vara inhyst någonstans och det var dags att ge sig ut i regnet.

Regn är nog en underdrift i det här fallet. Det var faktiskt ingen större skillnad att stå ute på gatan jämfört med att stå i duschen bara några timmar tidigare. Eller, jo. Det var skillnad. Duschen framstod som en liten rännil i jämförelse. Värre var att paraplyet gav ungefär lika mycket skydd som en hoprullad dagstidning.

För ett litet fickparaply som duger gott hemma i Sverige är inte ens vatten värt i Taiwan. Under regnperioden behöver du ett golfparaply, annars kan du lika gärna strunta i det helt. Resultatet blir i stort sett det samma.

Alltså gällde det att hitta till museet så snabbt det bara gick och jag sprang in i botaniska trädgården, vilket resulterade i att jag missade museet helt och hållet. Efter nästan 30 minuters irrande, bitvis genom decimeterdjupt vatten där gångarna hade svämmat över, var jag till sist tillbaka där jag började. Och där låg det förbannade museet.

Blev det då något besök?

Inte då. Entrén var så packad med folk att mässhallarna kändes som övergivna fotbollsplaner i jämförelse, och det var ju för att komma bort från trängseln jag ville gå på museum.

Eftersom jag ändå var sjöblöt, i alla fall från midjan och ner, samt på vänster sida – jag prioriterade att skydda min väska med kamera, plånbok och böcker, som hängde på min högra sida – hade jag inget att förlora utan gav mig ut på en lång promenad i centrala Taipei.

När allt kommer omkring blev det trots allt en riktigt lyckad, om än blöt, dag.

526

Blöt om fötterna.

522

Lotusdammen i botaniska trädgården

Hårtorken från helvetet

För ett par veckor sedan hade vi en vattenläcka i köket. Inte den sorten som man vanligen tänker på när man hör ordet vattenläcka, att ett rör går sönder och vattnet forsar ut. Nej, det var regnvatten som jag en morgon hittade i köket. På köksbordet närmare bestämt.

Min första tanke var att det hade regnat in, för under natten hade den första av augustis många regnstormar dragit över Malmö. Min första tanke när jag kom ut i köket var att det hade regnat in genom fönstren som stod på vid gavel (minns värmeböljani juli), men så insåg jag att det inte var något vatten på golvet, och pölen på bordet befann sig mer än en meter från närmaste fönster. Vattnet hade i stället droppat från kökslampan, vilket bekymrade mig en aning.

Ett besök på vinden avslöjade vad det var som hade hänt. Tjärpappen på taket hade sett sina bästa dagar och under natten hade det formligen forsat in vatten på vinden, rakt ovanför vårt kök. Det hade sedan letat sig till vårt innertak, genom hålet till lampkroken, längs med sladden till lampan för att slutligen landa på bordet. Roligare kan man ju ha en sömndrucken morgon.

Nåväl, MKB fick veta om läckan samt att jag hade sett att det stod ett badkar uppe på vinden, så efter en halvtimme kom vaktmästaren och sammanförde de båda. Allt frid och fröjd.

Nej då!

En och en halv vecka senare skulle jag ha en av mina kusiner från Berlin på besök. Emma hade bestämt sig för att laga mat (vegetarisk inbakad fläskfilet, en rätt som tar sina modiga tre timmar) medan jag tog dem med på Tour De Malmö. Jättekul att då vakna med en sjö i köket. Den här gången hade inte vattnet nöjdt sig med bordet utan forsat ner på golvet. En koll på vinden avslöjade att något pucko plockat bort badkaret trots att vindstaket inte lagats. Jättekul, särskilt på en lördag då ingen vaktmästare jobbar. Jättekul då man hittar svampangrepp kring fönstret på vinden och man vet att vattnet som trängt in i vårt kökbord säkert innehåller sporer från dem.

Läckan i vindstaket

Emma lyckades dock med konststycket att få fatt på en vaktmästare som kunde lokalisera badkaret och återbörda det till platsen under läckan. Säg dock den lycka som varar. Mitt under matlagningen (när jag är med kusinen och hennes familj på Konsthallen) börjar vattnet forsa in på nytt. Badkarsproppen höll inte tätt, så Emma släppte allt, rusade upp på vinden och lyckades palla upp badkaret med lite tegelpannor som låg och skräpade. Under tiden brände maten vid, så det fick bli restaurang i stället. Lite senare på kvällen upptäckte vi en böld på köksväggen. Ungefär en liter vatten hade runnit bakom tapeten och fastnat halvvägs ner till golvet. Fram med kniven och en halv rulle hushållspapper och skära lite.

Vindsgolvet, fullt av vatten

Nu är läckan ovanför köket (plus den ovanför vårt vardagsrum, men där läckte inget in, så vitt vi vet) lagad. I köket står nu en fet varmluftsfläkt och väsnas. Den låter som hårtorken från helvetet och lyckas vara i vägen nästan var man än befinner sig. Självklart hamnade den framför spisen, eftersom den fuktiga luften måste ta vägen någonstans, och köksfläkten var enda alternativet. Vi kunde förstås ha parkerat den i badrummet, men då hade det blivit omöjligt att duscha, och man kan äta ute men inte duscha ute, så det kändes inte som ett alternativ. Särskilt som vi då inte hade kunnat stänga dörren till köket vilket knappast skulle göra underverk för nattron. Om en vecka får vi veta om vi blir av med den eller om det blir några dagar till med konstant susande (och huvudvärk).

Det finns dock flera läckor kvar på vinden, även om ingen av dem finns ovanför vår lägenhet, vilket man märker om man knallar upp en regnig dag. Men det är MKB:s huvudbry, Vill de vara dumsnåla och bara täta de läckor som hyresgästerna klagar på i stället för att fixa hela taket så är det deras problem.