Vespa

Gårdagens glädjebesked – Vespan är äntligen lagad

Strax före fyra i går eftermiddag fick jag ett efterlängtat samtal på mobilen. Min Vespa är äntligen lagad.

Man kan väl lugnt påstå att det gått alldeles för lång tid, men tydligen har flera faktorer spelat in. Först och främst tog det över en månad innan verkstan fick priser på delar från Piaggio, sedan behövde försäkringsbolaget lite betänketid innan de sa ja. Nästa bromskloss var plåtslagaren som höll på Vespan i nära två månader innan de fick tummen ur. Lackeraren var inte mycket bättre och verkstan fick tillbaka den först i måndags så att allt kunde monteras.

Tanken på att åka upp till Eslöv för att köra hem den i den här årstiden har inte varit direkt lockande, men verkmästaren på Prillas erbjöd sig att svänga förbi med den på söndag när han ändå skulle in till Malmö för att handla julklappar. Då jag förklarade att vi var bortresta så bestämde han sig för att skjuta på shoppingen en vecka och kommer förbi med Vespan nästa  söndag. Det kallar jag service.

Av Prillas har jag bara bra erfarenheter och har av dem hållits uppdaterad på hur det gått med reparationen, även om det bitvis inte hänt något alls när övriga firmor varit inblandade. En anledning är tydligen att försäkringsbolagen betalar usel timpenning vid försäkringsärenden. När de normalt tar 750 kronor i timmen för reparationer så får de bara 400 av försäkringsbolagen. Det är rätt illa, fast de får väl börja ta betalt för fler timmar än de lägger ner.

Vespan blir lagad – äntligen!

Jag fick ett samtal från verkstan idag. Försäkringsbolaget har godkänt kostnaden för att reparera min Vespa.

Det har tydligen tagit lite tid att få pris på reservdelar och från firmorna som ska knacka ut plåten och lacka om Vespan. Nästa vecka är den bokad hos plåtslagaren, så om inget går galet där ska det nog kunna bli ett par rundor till innan sommaren är helt över.

228

Min PX200, som den såg ut innan den blev påkörd.

Inget gick sönder om man får tro läkaren

Var och kollade upp hur jag egentligen mår efter olyckan och fick veta att inget verkar ha gått sönder. Alla leder och senor samt nacken var intakta, men benmusklerna hade fått sig en omgång, vilket jag kunnat konstatera på egen hand. Det viktiga är dock att det jag råkade ut för är dokumenterat om det nu skulle dyka upp något i efterhand.

Läkaren tror dock inte att jag ska behöva oroa mig för whiplash. I och med att jag såg bilen komma bakom mig så hann jag göra mig beredd och då är risken inte lika stor, sägs det. Hoppas verkligen det stämmer.

Påkörd bakifrån på fredagen den 13:e

Jag har aldrig varit vidskeplig tidigare (och kommer förhoppningsvis inte att bli det nu heller), men det är ju typiskt att man ska bli påkörd fredagen den 13:e av alla dagar.

Jag hade precis stannat Vespan för att göra en vänstersväng på Spångatan, tio meter från porten in till gården, när jag i backspegeln såg att Mercedecen som legat 20 meter bakom mig när jag började blinka bara hade någon meter kvar. Försökte gasa i väg, men jag han bara släppa kopplingen innan det small. Både Vespan och jag flög fyra fem meter fram innan den la sig ner på högersidan. Jag kastade mig mot trottoaren, ifall föraren inte hade fått stopp på bilen (hann faktiskt tänka att det nog inte vore så jävla skönt med en CLK i nacken, eller något liknande). Tack och lov hade bilen redan stannat och föraren var på väg ut. Han och flera förbipasserande frågade mig upprepade gånger om jag var okej, vilket jag under omständigheterna var.

Föraren hade vare sig sett mig bromsa eller blinka – gissar att han tittat åt något annat håll – men vi hade båda precis passerat övergångsstället vid Triangeln, så han hade inte fått upp farten. Kan nog varit 10-20 Kmh som mest.
684

Min stackars Vespa efter krocken.

Själv har jag klarat mig med blåmärke i rumpan, efter att ha landat på motorkåpan, och ett ynkligt skrapsår på knät från mitt försök att kasta mig ur vägen. Lite öm och stel, så här halvannan timme efteråt, men i övrigt vid god vigör. Vespan lär dock behöva lite omplåstring. Lacken saknas på flera ställen, motorkåpa, bensköld och framskärmen ser inte ut som de gjorde i går morse. Styret och framhjulet delar inte längre åsikt om vad som är rakt fram.

Trots allt är jag glad att det var Vespan och inte jag som blev mest tilltygad och att det var jag som åkte kana på den och inte tvärtom.