Månad: november 2008

Lite ur form

Det märktes att jag varit förkyld, men också att jag vilat från träning i en vecka. 8 kilometer runt tradiga Pildammarna blev det. Planen var att börja lugnt och öka om det kändes bra.

Och jag sprang lugnt inledningsvis, trodde jag. Vid enkilometersmarkeringen kollade jag iPoden som sa att jag tuffade på i ett tempo av 4 minuter och 36 sekunder per kilometer. Ändå kändes det som om jag promenerade. 

Men säg den glädje som varar. Efter första varvet var jag nere på som sämst 6 minuter och 20 sekunder. Och vi ska inte tala om hur möra benen kändes när jag stannade utanför porten. Fast nu kan det ju bara bli bättre igen.

Nedräkningen kan börja

Om några timmar slutar jag jobba och jag har precis bestämt mig för att jag är tillräckligt frisk för att ge mig ut en runda i kväll. Jag är lite nyfiken på hur det står till med konditionen, om jag klarar en mil och i så fall i vilket tempo. Om cirka tre timmar borde jag veta. 

Nu åter till jobbet.

Halvnytt utseende

Jag har länge velat göra om utseendet på sidan, men inte kunnat komma fram till hur jag egentligen vill ha det. I väntan på inspiration bestämde jag mig dock i helgen för att göra en lättare revision som du nu kan se resultatet av. 

Fantastiskt nog fungerar den nya mallen nästan som den ska i Internet Explorer 7 på Windows. Det enda som inte blev rätt på första försöket är det nya huvudet (hur det kan tänkas se ut i äldre versioner av Explorer vågar jag inte tänka på).

 

Fel på utseendet i Explorer 7

Notera att Explorer tycker det är viktigare att tala om att den kör med tillägg inaktiverade än att följa webbstandarder (jo, jag vet, sidan validerar inte på w3c, men det är Nikes fel då koden som används för att infoga träningsresultat följer standarder lika bra som Explorer). 

För den som använder Windows och vill se hur sidan ska se ut, ladda hem Safari eller Firefox i stället. Själv ska jag sätta mig framför dumburken och hoppas på att jag får en varm hund i knät.

Det spritter i benen

Det är kallt och rått och djävligt och näsan trillar nästan av så fort man går utanför dörren. Ändå vill jag inget hellre nu än att bli av med det sista av förkylningen så jag får ge mig ut och springa igen. Förhoppningsvis kan det bli en runda redan på onsdag kväll.

Jag undrar bara hur jag blev så här? För senast jag motionerade utomhus i vintertid var när jag gjorde lumpen, det vill säga vintern 1994-95, och då tittade jag minsann inte avundsjukt på andra joggare jag mötte, eller småsprang lite med hunden för att åtminstone få lite utlopp för ”lustarna” – inte för att jag hade hund på den tiden, men ändå.

Kan det vara det här som är min trettioårskris? Jag har nämligen undrat om jag skulle drabbas av en. I så fall kunde det ju varit värre. Jag kunde ju ha skaffat hästsvans och en liten Porsche cab i stället. Eller är det förbehållet femtioårskrisen?

Krya på mig

Jag höll ut till fredagen, sen var det dags att ta ledigt från jobbet och låta förkylningen ha sin gång, i soffan med en hund på magen.

Ändå har jag känt mig rätt så pigg och det här har nog varit min lindrigaste förkylning någonsin. Jag vågar sätta min vänstra tumme på att det är löpningen som resulterat i ett bättre immunförsvar. Och hade det inte varit för att jag nästan tappade rösten så hade jag nog inte behövt stanna hemma.

Äntligen, sa Nizar om snön

Vet inte om det är något gemensamt för Westies, men alla jag sett ute på stan de senaste dagarna har gladeligen kastats sig ner i första bästa snöhög och rullat runt. Så också min hund.

Så fort vi kommer till en liten snöplätt kastar han sig ner med huvudet före och liksom plogar sig fram med kinden mot marken. Ganska sött, men det tar en faslig tid att gå de vanliga rundorna.

2145

Förkylning? Nej, det kan inte var möjligt

Jag kände mig inte helt kry när jag vaknade i morse. Ena näsan täppt och bihålorna, ja de gör sig påminda om sin existens på ett inte helt behagligt sätt.  

Det blev till att växla in den planerade milen mot lite Echinaforce och en längre frukost än jag hade tänkt mig, i hopp om att den ruggiga känslan i huvud och kropp inte ska övergå till en fullt utblommad förkylning.

Det skulle nämligen kännas som ett nederlag då jag inte varit sjuk på över ett år, något jag tillskriver mitt något hälsosammare där snus bytts mot löpning och milt skrotlyftande i hemmets lugna vrå.

Och det har ju gått så bra hittills. Folk på jobbet har blivit sjuka till höger och vänster, men min järnhälsa har bestått. Så varför nu? Det är ju bara drygt en månad kvar av året. Kan jag inte fått skriva upp 2008 som året då jag vare sig la in en prilla eller lät mig besegras av illvilliga virus?

Än är dock inte slaget förlorat.

Dagen då alla spamfilter andades ut

Innan idag hade jag inte hört talas om McColo Corp. och jag misstänker att jag inte är ensam om det. Däremot har du säkert märkt av dem, indirekt.

Washington Post berättar nämligen att webbhotellet McColo Corp. sonika stängde av från Internet i går och samtidigt störtdök antalet Spam i världen med ungefär 66 procent.

Mer än hälften av all spam försvann som i ett trollslag.

Först hade jag lite svårt att tro på det, men efter att ha tittat i loggarna på min egen mailserver så är jag övertygad om att det faktiskt stämmer. I mitt fall räcker inte ens en 66-procentig minskning.

Fram till i går gick det ungefär trettio spam på ett legitimt mail. Även om jag har lyckats trimma spamfiltren så att få, om ens något har kommit fram till en användares brevlåda var det besvärligt om jag behövde felsöka och titta i loggar. För att inte tala om hur hårt den stackars servern fått jobba.

Sedan McColo Corp. välförtjänt sparkades ut från internet är förhållandet ungefär ett på tio. Det vill säga ett spam på tio legitima mail.

Därför vill jag glatt utbrista i en liten hälsning till personerna bakom McColo Corp., ”Fuck off and never come back!”

Välkommen till finanskrisen

I torsdags morse, klockan 9, premiäröppnades Lidls nya butik i Malmö. Redan halv åtta på morgonen ringlade sig kön lång utanför.

Hallå! Det är inte Disneyland vi pratar om, det är en jävla matbutik.

Det värsta är att det tydligen blev bråk i kön när rabattkupongerna som personalen delade ut inte räckte till alla. Och det var så illa att polisen var tvungen att kallas till platsen.

Är det finanskrisen som visar sitt fula ansikte?

(observera att bilden togs innan det påstådda bråket, så ingen av personerna behöver ha varit inblandade)

Sprang till Lund i helgen – typ

Lite oväntat har Eskil faktiskt hittat hit och hängt ut mig i utmarbloggen så jag får väl tala om hur det gick i helgen*.

Jodå jag sprang till Lund, sett i distans räknat. 18 kilometer blev det, men i stället för att ge mig norrut på E22 blev det Triangeln-Polishuset-Ribban-Limhamn-Ön-Ribban-Triangeln. Det tog en och en halv timme och jag var rätt mör i benen efteråt.

Jag har också märkt att jag är hungrigare nu än någonsin tidigare. Magen skriker efter mat mest hela tiden, så jag trycker i mig frukt och nötter på löpande band för att klara mig mellan måltiderna. Och i går var jag nära på att slänga in lunchlådan i mikron redan klockan tio.

* Jag hotade ju med att springa till Lund i senaste löparinlägget, men efter moget övervägande kom jag fram till att jag kanske klarar distansen, men sen ska man ju hem också.