Författare: olof

Happy hour på Rosen Garten

Vi åt middag på en liten Restaurang nära Hackesher Markt, Rosen Garten ikväll. Till maten ville vi ha varsitt glas vitt vin, men vi hade ingen aning om vilket vi skulle välja.

Servitrisen föreslog då att vi tog deras happy hour erbjudande med tre glas vitt av olika sorter. Ingen dum idé alls tills vi såg henne komma in med sex glas till grannbordets par som också tagit samma erbjudande.

Riktig så mycket vin hade vi inte tänkt stjälpa i oss, men när väl vår ranson anlände till bordet visade det sig, som väl var, att vi bara beställt en omgång och således fick vi tre glas att dela på.

Därmed fanns det även utrymme för whisky på Circus Hostel efteråt.

Tusen hästar under lindarna

På väg från Sony Center vid Potsdammer Platz, där vi besökt filmmuséet, ätit och struntat i att se den tyska versionen av senaste Läderlappenfilmen i IMAX-format, hamnade vi oförhappandes på Unter den Linden.

Emma ville att vi skulle besöka Café Bressler för att ta lite kaffe och en crème brûlée samt titta på art deco-inredningen, men jag hade redan hittat något mycket intressantare. Lika oförhappandes hade vi nämligen råkat springa på världens just nu dyraste och snabbaste serietillverkade bil – Bugatti Veyron 16.4.

För lite mer än 1.1 miljoner Euro får man ett vidunder med tusen hästkrafter under huven och en toppfart på 407 Km/h och en däckslivslängd på dryga kvarten om du kör med plattan i mattan (som tur är tar bränslet slut snabbare ändå).

2111

2051

Som ni kanske redan sett på bilderna så stod inte bilen ute på gatan utan i Volkswagens showroom på Unter den Linden. Turligt nog var klockan långt efter stängningsdags, annars hade jag nog varit tvungen att gå in och fråga om man kunde få provköra, med i bästa fall ett förnedrande skratt som givet svar.

Efter en stunds dreglande fortsatte vi till Dressler, som visade sig vara en riktigt angenäm restaurang. Tyvärr skulle vi inte få tid att gå dit och äta, men kaffe, vitt vin och crème brûlée blev det i alla fall.

2055

Ett litet besök i min barndoms kvarter

Till att börja med så har vi ingen tillgång till internet i lägenheten vi hyr, så all kontakt med omvärlden är högst sporadisk de tillfällen jag hittar ett trådlöst nät med iPhonen och jag kan kolla mail eller ladda upp blogginlägg.

Idag har vi fixat lokaltrafikpass, det lilla klistermärket som krävs för att få köra in i Berlin (vi syndade lite eftersom vi inte hittade någon TÜV på vägen hit) och besökt Lipschitzallée, där jag bodde under en kort tid i början av mitt liv.

Jag är lite osäker på exakt vilken lägenhet det var vi hade (mina minnen från ettårsåldern är aningen diffusa) men det är möjligt att den är ledig för uthyrning. Ett tecken möjligen?

Självklart hann vi med en Berliner Kindl på Buckower Tönnchen.

Nu har vi precis ätit lite thai på Tuans Hütte ett stenkast från Alexanderplatz. Om du någon gång råkar bli sugen på thailändskt när du är i Berlin, gå någon annanstans.

 

Man ska lita på sina instinkter

Efter maten tog vi ett litet varv i kvarteren runt Alexander Platz och Hackesher Markt. Det finns rätt mycket att titta på. Kanske lite för mycket, för medan jag lät blicken svepa över butikerna längs Rosenthaler Straße hörde jag ett ljud som fick mig att tänka på James Bond.

”Det låter lite som Bonds Aston Martin DB5” tänkte jag och fortsatte med min i sammanhanget meningslösa sysselsättning. Plötsligt såg jag något silvrigt blänka till i ögonvrån och mycket riktigt var det en DB5 som susade förbi.

Jag grämer mig för att jag inte vände mig direkt när jag hörde ljudet – framför allt med tanke på vilken association jag gjorde – och fiskade upp kameran för att ta en bild. Men jag får väl vara glad att jag åtminstone fick se en i verkligheten, även om jag missade den karakteristiska grillen och mest skådade bakluckan.

Framme i Berlin – mätt och belåten

Fyra timmar bakom ratten, betydligt kortare körtid än jag väntat mig. Visserligen fick vi vänta en och en halv timme på färjan, och överfarten tog lika lång tid, men det gick riktigt snabbt.

Vi har redan inkvarterat oss och ätit middag, gnochi med spenat, körsbärstomat och pinjenötter. Nu ska vi ta ett varv i kvarteret.

Falsk marknadsföring av Scandlines

Alla som tittat på TV4 i Skåne under de senaste åren har sett de förhatliga måsarna i Scandlines reklam för linjen Gedser-Rostock.

Med tanke på deras tjatter är det lätt att tro att färjorna går en gång i kvarten, eller rent av ännu tätare.

Icke. Varannan timme är det som gäller. Det kanske hade varit idé att kolla det först. Inte minst ta reda på vilka tider som gäller.

Men nu gjorde vi inte det och får sitta här en timme till.

Hundra armhävningar på sex veckor?

Okej, jag klarar att springa en mil och lite till utan några större problem, men någon vidare armstyrka kan jag inte skryta med. Träna på gym är inget som lockar mig, så jag blev glad när jag i morse hittade one hundred push ups. 

Har redan kört första övningen på vecka ett och är lite mör i armarna. Det ska bli spännande att se om jag orkar hålla ut och om jag i så fall kommer att fixa hundra armhävningar i ett svep om bara sex veckor.

Lägger webbdesigner till CV:t

För några veckor sedan frågade Peter Esse mig om jag kunde göra teman till WordPress och jag svarade väl att en viss kunskap om hur det går till besatt jag nog. Kort därpå fick jag en bild som visade hur han ville att hemsidan för hans nystartade podcast Macradion skulle se ut.

Efter några timmars kodknackande är nu första versionen klar och levererad – i skrivande stund är dock det gamla utseendet kvar – och jag hoppas få lite tid över för att städa och snygga till stilmallar och html-kod vad det lider. För jag är väldigt medveten om att det finns både ett och annat fulhack, samt lite väl ostrukturerad css. Men det tar vi en annan dag.