Tyskland

Autobahn och de oförklarliga köerna

Det tog lite drygt tolv timmar att komma från Malmö till Hotellet i Amsterdam, ungefär vad jag räknat med från början då jag fått uppgiften nio timmars körning av Route66. Lägg sedan till några timmar för mat, kisspaus och allmänna bensträckare. Då var det tänkt att vi skulle tagit färjan Rödby-Putgarden, vilket programmet i fråga ansåg vara den snabbaste vägen.

Till själva resan fick dock Route66 stå tillbaka för en liten Blaupunkt-GPS. På den är det inte lika lätt att inspektera vägen den ritar fram så jag körde i väg på vinst och förlust, vilket innebar att vi missade färjan. Tydligen hade Blaupunkt helt andra uppgifter än Route66, för landvägen var det snabbaste alternativet, och den räknade med att vi skulle klara resan på drygt sju timmar och att vi skulle vara framme innan 18 om vi sträckkörde.

Med två bonustimmar tillgodo passade vi på att göra en kort lunchpaus i Harrislee, strax söder om gränsen till Danmark. Jag hade besökt en liten mysig italiensk restaurang där en gång och tyckte det skulle passa perfekt. Det var här problemen började. Inte på grund av restaurangen utan på grund av den tyska trafiken.

När vi skulle tillbaka till Autobahn, en sträcka på knappt två kilometer, fastnade vi i en kö som mest liknade rusningstrafiken i Taipei. Enda skillnaden var att vi i stället för i en stadskärna befann oss mitt i ingenstans bakom en byggkran som knappt hade styrfart. Två filer stod mestadels stilla och det tog nästan en timme innan vi var tillbaka vid påfarten till A7. Vad var det då som orsakade kön?

Ingen jävla aning. Helt plötsligt upplöstes den i ingenting. Inget vägarbete, ingen olycka, inga barn på vägen (de höll tydligen till på A30 enligt trafikinformationen på NDR2).

725

En liten hund fick sitta i fönstret och titta under tiden som vi stod still på Autbahn.

Kraftigt försenade for vi vidare. Femton mil gick på kortare tid än de två kilometrarna utanför Harrislee. Sen var det dags igen. Kön uppenbarade sig ur intet, var nära två mil lång och försvann lika oförklarligt som den uppstod.

Därefter gick väl allt smärtfritt fram till Amsterdam. Jag hade njutit av de Holländska motorvägarna som nästan var bomull i jämförelse med Autobahn och trodde att vi skulle kunna hålla 120 hela vägen fram och anlända strax före tio. Med fem mil kvar öppnade sig himlen och vi trodde på allvar att dammarna brustit och hela Nordsjön forsat in i landet, så det blev till att krypköra den sista biten för att inte riskera vattenplaning. Holländarna dundrade dock på obekymrat och verkade snarast irriterade på oss för att vi hade mage att ta det lugnare. I vilket fall som helst kom vi fram till hotellet oskadda men aningen trötta, så nu bär det av till sängen.

Äntligen semester

Nu har jag haft semester i fyra timmar och nio minuter. Det är skönt, fast det känns inte som jag behöver det lika mycket som förra året. Då var jag verkligen utarbetad och längtade verkligen efter en paus för att återhämta mig. Nu är det mer resan till Holland, Frankrike, Schweiz och Tyskland jag ser fram emot.

Fick förresten ett mail från Christa på Acme som tyckte att vi Européer hade det lyxigt som får tre veckors semester. Jag hade inte hjärta att säga att jag bara tagit ut tre av mina totalt fem veckor. Det är nog bättre att hon lever i ovisshet.

För övrigt läste jag i tidningen häromdagen att man inte ska skriva i sin blogg att man åker bort på semester, för då kommer tjuvarna. Nu har jag ju redan talat om att vi ska åka utomlands i ett tidigare inlägg, så det är ju för sent att ta tillbaka. Frågan är bara om jag ska skriva att hundvakten kommer att bo i vår lägenhet när vi är borta, eller om det ska få bli en överaskning för eventuella objudna besökare?

Bröllopsresan blir av i sommar – dubbelt upp

Det blev aldrig någon bröllopsresa när vi gifte oss. Dels för att det inte riktigt fanns tid så nära inpå julen, dels för att december inte är den roligaste tiden att ge sig ut på resa – om man inte ska flyga till andra sidan jorden, eller gillar att åka skidor.

I sommar blir dock bröllopsresan av, i dubbel bemärkelse. Vi drar ut på en liten Europaturné i slutet av juli. Först ett stopp ett par dagar i Amsterdam innan vi far vidare till Caen i Normadie, för att bevittna Jessica och Luddes bröllop. Sedan ett kort hopp till Mont Saint Michelle för att hänga på stranden, besöka det gamla slottet och göra lite utflykter i Normandie.

Därefter ska vi till Giverny och besöka Monets trädgård. Har vi tur kanske vi kan hitta någon vingård i trakten som tar emot besök. Annars får vi ordna en liten picknickkorg med tillhörande vinflaska och roa oss på egen hand.

Så här långt har vi bokat hotell och pensionat, men sen är det en dag då vi får hitta något litet krypin längs vägen till Lausanne i Schweiz. Vad vi gör efter det är oklart, men det börjar nog bli dags att röra sig hemåt. Troligtvis genom alperna mot Tyskland och stanna till där det finns rum att hyra. Jag tror att det kan bli hur bra som helst.